Min bästa vän™

Jag ska formge nya dekaler till min bäste väns supermotard. Detta eftersom han har bytt ut de orangea KTM-kåporna (som ärligt talat var svinfula) mot oerhört sensuell kolfiber och därmed saknar dekaler och modelllogotyp. Och ja, det är ett skoj projekt och en motorcykel som rent utseendemässigt kommer att bli fräsig som bara tusan när den är färdig. Tror jag.

Min bäste vän heter David. Han är som en bror, i stort sett. Från en annan mor. Vi har varit tighta-som-tigrar i 20 år nu och utan honom vetti-katten om jag ens skulle klarat mig såhär långt, ärligt talat. Han är inte sällan mitt förnuft. Förmodligen skulle jag bo i ett dike, med jättesmå denimbyxor och med mjölktänderna kvar - utan honom. För min bäste vän är en sån där osjälvisk typ som gör allt för andra, utan att kräva något tillbaka. Och ibland får jag så mycket hjälp med allt från att bygga hemmabio till att meka sportbil, att jag kämpar med dåligt samvete en vecka (eller 19). Jag har ju sagt det ofta men tänkte skriva det också - Du buddy, är så bra som folk blir du. Överlag. Det blir inte bättre...

I bakgrunden, bakom bågen, står min Silvergris® vars vinterombyggnad aldrig hade varit möjlig om det inte varit för David och hans storebror Fredrik. De har gjort allt. Och resultatet är enligt mig verkligen exakt som det först var tänkt. Bilder och en videogenomgång kommer om en dryg månad. Det var allt. Det blev osammanhängande det här och väldigt babbligt. Trevlig helg, allihopa.