Köksliv: Zwilling Pro (160 mm)

Jag älskar tyska knivar, generellt. Använde mig av en komplett uppsättning (sju stycken) Wüsthof Classic i över tio år innan jag beslutade mig för att ge bort dem och satsa på andra knivar. Zwilling är störst, som tillverkare, och i mångt och mycket även bäst. Deras Pro-serie har dock inte riktigt övertygat mig under de två månader som jag kört Pro-kniven i 16 cm-modellen. Stålet är ett rostfritt sådant, standardstål sett till legeringen, och väldigt "mjukt" för att vara en kockkniv.

Det mäter 57 på rockwell-skalan och är därför både flexibelt och förhållandevis svårt att "chippa" eggen på. Vilket såklart är positivt. Det negativa är ju att ett mjukt stål som detta blir slöare mycket snabbare än exempelvis Yaxells stål som ligger på 64 rockwell. Det finns fördelar och nackdelar med olika stål, olika karaktärer och hårdheter och det går definitivt inte att säga att knivar med hårdare stål (mer kol, mindre krom) alltid är bättre - för så är det bara inte.

Stålet i denna Zwilling Pro har jag upplevt som bra, att den dessutom saknar den där klumpiga bolster-klacken som alla tyskknivar vanligtvis har - gillar jag (mycket enklare att slipa den med våtsten, då) också. Handtaget är dessutom bekvämt och tåligt, det är snarare balansen och tyngden jag inte riktigt diggar. Zwilling Pro känns framtung och en aning bökig att arbeta längre stunder med trots att den faktiskt bara är 16 centimeter. Detta är dock en ren (och skär - hoho) smaksak. Vissa gillar tyngre knivar och jag älskar min snortunga Kramer (som angränsar till köttyxa med sin massiva vikt) men denna kniv blir en medelmodell för min smak som jag i dagsläget låter min fru skära allt hon vill med, inklusive plastförpackningar och purjolökar fyllda med grus (#sadface).

Köksliv: Yaxell Gou
Köksliv: Tamahagane San