Jo, nu var det dags igen. Den brittiske poeten Lord Byron skrev redan på 1800-talet att alla farväl bör vara hastiga och oväntade. Och eftersom Byron brukade hänga med Mary Shelley som sedermera skrev Frankensteins Monster så tar jag det på största allvar. Efter nästan två månader av dagligt skrivande är det alltså dags för mig att skicka bloggen på välgörande vilo-spa igen. All blogg and no play makes Anna a dull girl som de (nästan) säger i The Shining. Tack till alla som tagit sig tid att läsa, saknar er redan.

Jag tänkte lämna er med några rader om den film som jag ser allra mest fram emot alla kategorier. Den film som gör att jag först tänker låsa in mig i ett rum med väggar gjorda av steriliserad bomull. Sedan ska jag förbjuda alla former av besök och mänsklig kontakt. Jag kommer bara inta flytande föda för att vara säker på att inte sätta något i halsen (jaja, en och annan Ben & Jerry´s kommer väl fortsätta slinka ner...). Kort sagt ska jag göra precis allting för att försäkra mig om att överleva till David Lynchs kommande film Inland Empire har haft premiär. En film som jag måste se. Inte "måste" som att jag ser mycket fram emot den och ska boka biljetter till premiären. Utan "måste" som i Ser jag inte den så finns det ingen anledning att någonsin se något annat igen-måste. Varför denna besatthet?

För att David Lynch är världens bästa filmregissör, ever. För att bara typsnittet på Inland Empire-planschen krossar allting annat. För att enbart trailern levererar mer filmmagi än vad andra regissörer åstadkommer under en livstid. För att Laura Dern återigen har huvudrollen. För att bara Lynch vet hur man får till det där speciella surrealistiska blåa ljuset. För att faktumet att filmen är inspelad med DV-kamera borgar för en helt oförglömlig visuell upplevelse. För att så gott som alla hans övriga filmer har varit så bra att de borde kulturmärkas av FN:s världsarvsfond. För att den varar i över tre timmar. För att rapporterna från USA vittnar om ett mästerverk utöver det vanliga. För att...

Inland Empire-trailern

Dagens blogg tänker jag ägna åt det som jag får absolut mest frågor och funderingar kring alla kategorier. Japp, till och med frågor om handlingen i Donnie Darko ligger i lä i jämförelse. Så på allmän begäran slänger jag iväg några stycken om vad man bör tänka på när man ska köpa DVD-utgåvor från till exempelvis andra länder.

Det slog mig häromdagen att DVD-industrin har en hel del likheter med lokala matställen ute på små landsorter och byar. Ni vet, sådana matställen som man av olika anledningar råkar hamna på någon gång i sitt liv för att man helt enkelt inte har något val om man inte vill dö svältdöden. Oavsett om de heter Brösarps pizzahak, Robertsfors lunchlada eller Veberöds kebabbod så har de i regel en sak gemensamt; att använda olika nödlösningar för att dra in lite extra pengar. Själv beställer man en vanlig snitsel medan en annan i sällskapet kostar på sig en "Snitzel Hawaii" som kostar en tia extra. Då upptäcker man att det enda som skiljer ens egen snitzel från sin följslagares portion är att det ligger en förkrympt halv ananasskiva på den tallriken. När så ens tredje kamrat beställer in "Snitzel Tex-Mex" så ligger där mycket riktigt en exakt likadan snitzel som den man själv beställde fast nu har de slängt på en skiva vissen grön paprika som rättfärdigar en extra avgift och namnet Tex-Mex.

Och precis så funkar DVD-industrin och filmbolagen. Precis efter att man köpt vad man tror varit den ultimata och bästa utgåvan av en film så utannonseras det en vecka senare att det ska lanseras en ny utgåva snart igen. Denna gången en Collector´s Edition De Luxe Ultra Impor-tant Don´t You Dare Miss It med en nyinspelad intervju på extramaterialet (läs: en bit ananas-skiva). Eller så har man precis köpt en femårsjubileumsutgåva av en riktigt bra film och så vips, sedan kommer det en ännu maffigare sju-och-ett-halvt-årsjubileumsutgåva två år senare med ett helt nytt exklusivt hologram DVD-fodral och så får man slänga upp några hundringar till. Jag vet, man är så klart inte tvingad att köpa allt som ges ut men är man en samlare så vill man ju ha det bästa och finaste vilket filmbolagen så klart utnyttjar, det vore tjänstefel att inte göra det.

Jag skämtar dessvärre inte när jag säger att det finns filmer som jag har 5-6 olika utgåvor av och ni som följt mina Fint i samlingen-avsnitt har kanske börjat förstå hur illa det är ställt. Så när ni ger er ut på samlingsjakt, försök se till att ni får tag på den bästa möjliga utgåvan redan från början så att ni så långt det går slipper uppdatera er en kort tid senare. Även om det kommer allt fler fina svenska utgåvor (till och med en del limiterade grejer) så är det en god idé att söka sig ut på den internationella marknaden om man vill ha riktigt bra utgåvor plus att filmerna i regel kommer ut där innan de dyker upp i Sverige. Ur rena samlingsaspekter så bör man försöka få tag i saker som är numrerade (till exempel mina Narnia-prylar). I andra hand så leta efter saker som är hyfsat lågt limiterade (till exempel min Pans Labyrint-utgåva) eller i tredje hand utgåvor som är lite högre limiterade (till exempel min Kill Bill 2-box). I nittiofjärde hand så får en svensk utgåva av Gigli hittad i 49-kronorsbacken på Coop duga fast då får ni betänka att det finns en särskilt plats reserverad i helvetet som ingår i priset.

Tänk på att se till att ni har en DVD-spelare som är regionsfri så att ni klarar av att spela upp icke-svenska utgåvor. Och glöm inte att hålla er under 200 kronor om ni beställer från icke-EU-land så vida ni inte känner för att öka på priset med någon hundring i tullavgift. Och tänk framförallt på att handla med sunt förnuft, det vill säga läs på lite om stället ni tänker handla från och ta del av andras erfarenheter. Sedan tillhandahåller de flesta svenska banker så kallade e-kort som gör att man via sitt uttagskort/kreditkort kan handla enkelt och säkert utan att ge ut sitt riktiga nummer och riskera bedrägerier. Skaffa det. Sedan är det bara att börja sitt samlande på snitzlar med extra tillbehör.

För ovanlighetens skull tänkte jag faktiskt visa upp en svensk utgåva för att illustrera att det börjar komma mer och mer ordentliga utgåvor även härifrån. Detta är den så kallade Couture Edition av Djävulen bär Prada som finns i enbart 3000 exemplar varav jag är stolt ägare till en. Utgåvan är gjord som en skolåda där den svarta asken ligger i en röd glansig påse med svarta handtag. Nu syns det inte på bilden men den svarta kartonglådan, som öppnas genom att ta av locket, är fylld av små "The Devil Wears Prada"-tryck i svart så att den skiftar i nyans. Innehållet består sedan av en uppfällbar digipack, med motiv inne i, där skivan ligger. Det medföljer även ett nummer av modemagasinet Runway som filmen kretsar kring där det går att läsa ytterligare kringinformation om filmen.

Nu kanske Djävulen bär Prada inte är en film som de flesta springer benen av sig för att se och ännu mindre vill spendera några hundringar för att få en fin utgåva av. Personligen tycker jag att filmen är helt okej som satirisk dramakomedi och det i kombination med Meryl Streeps insats och att jag har en viss förkärlek för märkeskläder gör denna till en självklar stolthet i samlingen. Enda nackdelen är möjligen att den är lite dyr i förhållande till andra icke-svenska specialutgåvor men idén och utförandet är exemplariskt.

Att sammanfatta en films budskap i en enda mening måste vara en regelrätt mardröm (Freddy Krueger-hardcore varianten). Alltså är det tur att man inte jobbar på filmbolag och har som uppdrag att spotta ur sig ett tiotal taglines om dagen. Däremot är jag evigt tacksam att någon gör det eftersom det är så oförskämt kul med taglines. Idag har jag rotat fram en bunt som jag av olika anledningar har fastnat för.

Usla taglines:

B-råttskräckisen Rodentz lyckades åstadkomma följande: "Göm osten för här kommer dom!". Kommentar överflödig men jag slänger upp en bild på omslaget som säger allt som man kan tänkas behöva veta om filmen.

Och när det gäller Air Force One kan ju inte fantasin ha varit på topp direkt: "Harrison Ford is the President of the United States". Jaha, undrar om Harrison Ford möjligen är med i den rullen och vem han spelar.

Steven Seagal är okrönt mästare när det gäller filmer med dåliga taglines. Above the Law är till exempel inget vidare: "He was a covert agent trained in Vietnam. He has a master 6th degree black belt in Aikido... and family in the Mafia. He's a cop with an attitude". Kom igen, det är som om att jag skulle ha en tagline till min blogg som gick något i stil med: "I en värld av kaos och konstant fruktan är en kvinna utvald att ställa Gudarna till svars. Till sin hjälp har hon ett enda vapen; sin blogg!"

Fyndig humor kan ju vara kul, absolut. Men att Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith fick denna som alternativ tagline har jag svårt att smälta. Star Wars känns helt enkelt inte som rätt ställe för putslustigheter. Eller vad ska man säga om taglinen: "Sith Happens".

Så dåligt att det blir bra-taglines:

Happy Birthday to Me är en alldeles förträfflig liten B-rysare från det ljuva 80-talet om ett gäng ungdomar som dör på allehanda morbida sätt. Omslaget, föreställandes en kille som blir genomborrad av ett kebabspett, och taglinen tillhör mina favoriter alla kategorier: "John Will Never Eat Shish Kebab Again". Bild här nere.

Killer Klowns from Outer Space är en annan kultklassiker det är omöjligt att inte älska: "In Space No One Can Eat Ice Cream!".

Skräckkomedin The Return of the Living Dead har aldrig varit någon personlig favorit men taglinen får mig att le vilken dag som helst: "They're back...They're Hungry...And they're NOT vegetarian".

Överdriver ni inte liiiiite nu-taglines:

Jag gillar förvisso Craven gamla exploitation-rulle The Last house on the Left som länge var totalförbjuden. Men är inte detta att ta i lite väl: "To avoid fainting, keep repeating "It's only a movie...It's only a movie... ".

Inseminoid var ett riktigt uruselt försök att rida på Alien-vågen och kombinera skräck med science fiction. Taglinen var rätt usel den också och stämmer inte in på filmens skräckfaktor för fem öre...: "I Alien kunde ingen höra dig skrika. I Aliens var det krig. Inseminoid är inte fullt så trevlig".

Sedan finns det tack och lov ett gäng filmer med riktigt, riktigt bra taglines också.

Några favoriter:

Constantine: "Helvetet vill ha honom. Himlen vill inte ta emot honom. Jorden behöver honom". Snärtig och kanske till och med lite småtöntig men ändå så pass jordnära att den fångar essensen i filmen.

Dawn of the Dead: "When there's no more room in hell, the dead will walk the earth". Fortfarande suverän.

Halloween: "The night he came home". Avskalat och lite undflyende och just därför så abstrakt perfekt.

Donnie Darko: "Why are you wearing that stupid man suit?". Lysande, lysande. Bara synd att detta inte blev den första taglinen som stod med på alla DVD-utgåvorna.

Phenomena: "Jennifer Has A Few Million Close Friends. She's Going To Need Them All". Dario Argento kan sina saker. Denna outgrundliga tagline berättar egentligen ingenting men säger ändå så mycket.

Sin City: "Gå nerför en bakgata i Sin City och du kan hitta vad som helst". Enkelt och sanningsenligt.

Rumble Fish: "Rusty James kan inte leva upp till sin brors rykte. Hans bror kan inte undfly det". För och främst älskar jag filmen och taglinen sammanfattar hela det sociala arv som filmen behandlar.

Trevlig helg allihopa!

Idag tänkte jag visa en av mina senaste ögonstenar i samlingen vilket är den koreanska limiterad utgåvan av Pan´s Labyrinth som finns i enbart 5000 ex. DVD:n är uppbyggd som den bok Ofelia har i filmen och omslagets guldbokstäver är i relief. Det medföljer även ett inplastat bokmärke föreställandes Ofelia och den guldnyckel som figurerar i filmen (se andra bilden nedan). Öppnar man utgåvan återfinns två stycken skivor läckert digiförpackade samt en ursnygg bok på drygt 20 sidor med illustrationer och konceptmaterial från filmen. Det medföljer även ett brunt resårband som sitter runt omslaget fast den skippade jag vid fotograferingen.

Detta är en utgåva som jag rekommenderar alla att köpa. Dels är filmen förbaskat bra och när dessutom utgåvan är så här perverterat snygg, limiterad, relativt billig och perfekt på alla sätt och vis så är det bara att slå till och berika sin DVD-samling med något riktigt exklusivt.

Förresten, jag uppskattar verkligen att få brev från läsare, det första jag gör när jag loggat in är att spana in dagens brevskörd och jag besvarar antagligen breven innan ni hunnit skicka iväg dem. Ibland blir man dock ställd, som denna veckan när en kille undrade vad "Vol." i mina rubriker betyder. Jag menar det är väl självklart; Voltaren så klart. "Fint i medicinskåpssamlingen".