Svenska
Blog

En text om gotiken del 2

Skrivet av Elaisa den 8 september 2011 kl 16:45

Typiska motiv i gotiska berättelser
Man kan säga att den gotiska litteraturen innehåller sin egen "grammatik" och är uppbyggd efter den. Ibland anses det begränsande att sätta en genrebeteckning på en text, då den text som analyseras är så mycket mer än vad som fångas i den genre i vilken den ingår. Texter befinner sig ofta i fler än en genre på samma gång. Mary Shelleys Frankenstein räknas till exempel som både gotik och science fiction. Därför bör självklart inte en text som räknas som gotisk, enbart innehålla gotiska element.
Jag kommer här att föra fram vissa saker som är särskilt kännetecknande för de gotiska berättelserna.

En gotisk text, skildrar en eller flera subjektiva världar, som saknar högre ordning och utmärks av en atmosfär av förfall, undergång och olösbarhet, samt innehåller grepp som ger texten labyrintiska egenskaper, kan man kortfattat beskriva den.
Texten uttrycker huvudpersonens eller berättarens känslomässiga syn på händelserna. Den subjektiva upplevelsen är inget nytt för gotik, utan förknippas med 1700-talet, inte minst med romantiken. Det subjektiva är mycket viktigt för gotiken, och kommer till uttryck till exempel när huvudpersonen skildrar miljön omkring sig eller. Detta är ett medvetet sätt för författarna att skildra huvudpersonens känslor. Även personens tankar skildras ovanligt subjektivt, ofta tankar som uttrycker fruktan för händelser, till exempel att man ser sin älskades död. Dessa inre bilder som ännu inte ägt rum, bereds stor plats. Det subjektiva kommer även till uttryck genom att huvudpersonen styrs av sina känslor eller syften, vilket inte är något unikt men betonas i gotiken. Victor Frankenstein styrs av sitt mål, att skapa liv och monstret styrs av hatet mot sin skapare. Den subjektiva vinkeln styrs ofta av att texten är uppbyggd av vittnesmål av olika slag, till exempel en nedtecknad redogörelse, dagbok eller brev. Mary Shelley bygger Frankenstein som en brevroman.
En "högre ordning" brukar saknas, till exempel en samhällig. Gud kan mycket väl finnas, men inte som en potentiell räddare. Karaktärerna kan ofta samtala om Gud, men nämnandet används oftast som ett sätt att lyfta fram deras avskildhet. Gud griper aldrig in, mirakler sker aldrig. Huvudpersonerna dör, eller räddar sig själva med mycket stor möda. Om helvetet finns är det oftast en jordisk, fysisk plats.

Gotikens skildrar en fallen värld. En värld där människan lever i skräck, utanförskap och utan hopp. Världen kännetecknas av en kronisk känsla av onda aningar och en föraning av något, man vet inte riktigt vad, hemskt ska hända. Miljön brukar utmärkas av förfall, och huvudpersonerna betraktar ofta ruiner och reflekterar över byggnaders förfall och de människor som en gång levt där. Paralleller till sin egen tids kommande undergång dras ofta, vilket skapar en mycket typisk gotisk men även romantisk känsla.
"You don't know why ruins give such pleasure. I will tell you... Everything vanishes, everything perishes, everything passes away; time goes on and on... How old, how very old the world is. I walk between two eternities... What is my life as compared to this crumbling stone? Here we have the true Gothic feeling, the quintessence of romanticisms." Montague Summers.
Byggnader går ibland under i den tid då berättelsen utspelar sig. Borgen eller huset "onda" befunnit sig förstörs på slutet, genom att rasa eller brinna upp. Till exempel "The Fall of the House of Usher" där huset rasar ner i grunden. Genom att byggnaden förstörs blir den ett minne av en plats som inte längre går att nå i verkligheten. Det får en drömlik prägel som bara lever kvar i minnet.
Undergången kan även ske i form av att personer dör. Detta blir särskilt påtagligt i fragment som utges vara skrivna av döda personer, och oftast är det manuskriptets fiktive författare som själv går under, varpå textens slut sammanfaller med författarens död. Huvudpersonen i sin tur är ofta intresserad av att läsa och skriva. Den litterära texten kan binda läsarens verklighet genom att innehålla verkliga platser och personer.
Som exempel är Inger Edelfeldts "Breven till nattens drottning" skriven i dagboksform. Huvudpersonen har sett i en dröm att han ska gå under en viss dag. Dagen före befinner han sig på ett sjukhus på grund av en olycka. I berättelsens sista mening får man veta att skrivpappret tagit slut och romanen slutar indirekt med meningen: "Jag undrar om jag vågar ringa på nattsköterskan och be henne om mer papper"...

Förfallet kan även visa sig i kroppen eller döden. Författarna skildrar gärna hur personers psyke och kropp samverkar. Till exempel hur huvudpersonen förlorar talförmågan av för häftiga känslor, eller att skräcken blir för överväldigande. Det kanske mest kända är Howard Philips Lovecraft flitiga användande av "unnameable" och "unmentionable".

En annan variant är när personen påstås ha känt så mycket att hans/hennes förmåga att längre göra det brutits ned. Personen får fysiska effekter som att kroppens rörelser blir tröga eller att det inte finns några tårar kvar att gråta. Victor Frankenstein lider så mycket att han inte längre förmår att se den vackra omgivningen. Huvudpersonerna försöker lindra sin smärta genom kroppsliga aktiviteter, Victor upptäcker att han kan stävja sin ångest genom fysiska ansträngningar och i Inger Edelfeldts "Breven till nattens drottning" dämpar huvudkaraktären sin ångest genom promenader.
"Det blir bättre om jag promenerar, om jag ständigt kunde promenera skulle jag kunna härda ut. Det är kallt ute och jag går därför mycket fort, men när jag slutar blir det desto värre, ty jag minns då vad jag lyckades glömma medan jag gick och smärtan är outhärdlig, hur klarar förståndet, kroppen, hjärtat, vävnaderna detta tryck av smärta utan att sönderslitas?"

De gotiska texterna kan även ha en olösbar stämning, att något oåterkalleligt har hänt eller en handling som inte kan göras ogjord. Huvudpersonen befinner sig i en situation som han/hon inte kan ta sig ur. Särskilt påtaglig blir stämningen i Frankenstein, genom att undergången drabbar den ene efter den andre av Victors nära och kära, tills han är helt ensam. Den hotande undergången kan även vara av psykiska art. Personen kan till exempel bli inlåst på ett mentalsjukhus och då förlora sin frihet, bli vansinnig och få det vanliga livet förstört.
Gotisk litteratur brukar ha begrepp som ger texten labyrintiska egenskaper, som i miljöbeskrivningar men även huvudpersoners psyken, genom deras uppträdande eller att de känner sig befinnas i en labyrint. Omgivningen kan sträckas ut oändligt, och ibland finns det dolda rum som är förenade med en hemlighet.
Även motiv med dubbelgångare är typiskt. Två karaktärer som liknar varandra och antyds ha övernaturliga bindningar skapar onekligen en labyrintisk känsla. Dr Jekyll och Mister Hyde är den mest klassiska och förhållandet mellan Victor Frankenstein och hans monster är obrytbart, deras liv kretsar kring varandra. Ett svenskt exempel är Strindbergs roman "Tschandala"(1889), där Törner blir besatt av en person som han till slut mördar.
"Magister Törner hade icke fått en blund i ögonen efter den märkvärdiga natten nere hos baronessan. Han frågade sig om och om igen, hur det hade gått till, att hans själ hade kommit i beröring med den hos en lågt stående individ. Denna natt hade deras själar ett ögonblick törnat ihop sig, en gnista hade hoppat över från den ene till den andra, intressen hade korsats, och det var som om det låg strid i luften."
Även mystiska tavlor dyker upp emellanåt. Tavlor som dels visar något av betydelse för huvudpersonen, dels är övernaturliga. Ett intressant inslag finns i Stig Dagermans novell "Mannen från Milesia"(1947), där huvudpersonen köper en tavla vars porträtterade människa håller handen för sina ögon. En natt öppnar han upp fingrarna varpå ögonen syns.
"När jag slog upp ögonen såg jag det med detsamma. Det var något fel på porträttet, ett sällsamt ljus strömmade ut från det men inte från hela bilden utan från två bestämda punkter. Fingrarna som förut satt tätt sammanpressade hållit blicken gömd hade glidit isär, kanske bara någon millimeter, men redan det allra minsta var mer än nog. Ur de smala springorna sprutade en bottenlös fasa som liksom slog bort alla grundvalarna för min normala existens."
Twister förekommer utöver det vanliga i gotiska texter. Allt är kanske inte vad du i början tror...

HQ