Jesus, Napoleon och Jag

Kände för att skriva en sjukt skruvad novell. Läs gärna.

Jesus, Napoleon och Jag.

Imorse när jag gick till brevlådan för att hämta tidningen så låg den inte där. Och på min gräsmatta stod det flera bilar. En rostig, liten Fiat intryckt mellan en husbil och en röd pickup. Inget konstigt med detta, förutom att där fanns inga människor som körde. Jag sköt tanken åt sidan och gick in för att se på teve. Men på varenda kanal var det myrornas krig. Med våld försökte jag få till bilden, men bruset blev bara värre. Så jag gick hela vägen in till staden bara för att lämna in fanskapet på reparation. Men alla människor var spårlöst försvunna. Gatorna låg helt öde och det var tyst som i graven. Det var en spökstad. Och till råga på allt hade elektronikaffären inte öppet. Så jag vände hem och nu sitter jag här i vardagsrummet utan möjlighet att se på teve. En besvärlig huvudvärk plågar mig och jag kan inte koncentrera tankarna. Jag minns inte gårdagen.
Plötsligt får jag en snilleblixt på hur jag ska få bot på huvudvärken. Jag ska shoppa. Dörren till pickupen är olåst och nyckeln sitter fortfarande i. Flaket blir perfekt till att frakta saker. Motorn startar på ett försök. Det är märkbart att det tunga fordonet inte riktigt lämpar sig till folk utan körkort. Jag råkar starta med backen i och mosar den stackars Fiaten.
Lika bra det, den var ändå en skymf mot min gräsmatta. Missar tråkigt nog grannens staket med en hårsmån när jag rullar ut på vägen. Snart inser jag hur kul det är att köra utan andra trafikanter. Man kan leka på vägen som man vill och ingen stoppar en om man kör för fort. Jag pulveriserar ett vägmärke för skojs skull. Världen är min lekplats. I 140 drar jag in i centrum. Stora, svarta sträck görs i asfalten när jag tvärnitar framför gallerian. Jag kliver ur pickupen och andas in den friska luften. Behaglig musik hörs inifrån. Begären brinner. Ingången till gallerian glider överraskande upp då jag närmar mig. Jag som hade en tegelsten i beredskap. Har aldrig ägt någon betydlig summa pengar och nu är allt plötsligt gratis! Vart ska jag först kalasa i detta smörgåsbord? Går in i en klädaffär för herrar. En höstkollektion av slipsar fångar min barnsliga nyfikenhet. Prövar en gul med hundmotiv(ser ut som pudlar) framför spegeln. Och en med fiskar och en med röda prickar. Samtliga lika eleganta. Vilken ska jag ha på mig? Blir otålig. I min beslutsångest avreagerar jag mig på en skyltdocka med ett hårt slag. Jag vet inte varför, men det var kul. Och man måste passa på. Mina handlingar är möjligtvis brottsliga, men den som kan stoppa mig räcker upp en hand. Tillsammans med människorna försvann samhällets lagar.

Jag ska fan ha något att skjuta med. Går in i en vapenaffär och efter en stunds rotande vid kassan finner jag nycklarna. Öppnar ett undangömt skåp och blir överlycklig när jag finner en rejäl hagelbrakare. Roffar åt mig den och slänger ner tillhörande ammunition i min shoppingbag. Spatserar sedan tillbaka och prövar bössan på skyltdockan som jag har en outtalad dispyt med. Huvudet flyger i bitar på ett skott. Jag skrattar för mig själv och åker sedan till systemet och lastar flaket med backar av Whiskey. De nyktra dagarna är förbi. När jag tänker efter är jag trött på mitt risiga hus. Mitt nya hem är stadens mest flotta residens, där en tevekändis och mångmiljonär tidigare bodde. När jag parkerar ser jag hur komiskt stor kontrasten mellan pickupen och den vita lyxvillan är. Rost och rostbiff. Blir alldeles paff när jag kliver in i hallen. Hur snofsigt får man bo egentligen? I vardagsrummet hänger tavlor som styckvis är värda mer än min gamla årslön som arbetslös tätare än finsk skog. En skulptur av något slag står i mitten. Ser ut som en konservburk i marmor. Fin. I ett av hörnen står en hylla med vinylskivor. Jag bläddrar igenom samlingen. Tråkigt, tråkigare, tråkigast. Beethoven får duga. Grammofonen dånar men jag stör nog inga grannar. Symfonierna fängslar mina sinnen. Jag rör mig i takt och leker dirigent. Musiken gör mig galen.
- Jag är kung i den nya världen! Ingen kan längre säga åt mig vad jag ska eller inte ska göra!
Vansinnet fortsätter långt in på morgonen, tills jag somnar efter allt för många flaskor Whiskey. Jag vaknar på eftermiddagen med en förfärlig bakfylla. Mitt huvud är i spillror. För första gången känner jag mig riktigt ensam. Whiskey, musik och ensamhet är ingen bra kombination. Den har splittrat mitt psyke i delar. Fördärvat mig i schizofreni.

Några dagar senare.
- Ditt drag Jesus!
- Bonde 7c till 6c.
- Herregud, du tänker ju bara på dina bönder och blundar för damen. Dam e1 till 5a. Schack matt din gamle suput!
- En match till?
- Jag har redan vunnit tjugotre på raken. Du har ingen chans. Nu ska vi se på tv.
I vardagsrummet där det var ordning och reda för några dagar sedan är det nu kaos. Överallt i väggarna sitter svarta kulhål. Tavlorna som var värda en förmögenhet ligger knäckta på mitten utspridda över golvet. Färgburkar likaså, vars innehåll slarvigt använts för att måla väggarna i rosa och grönt. Mitt i röran står en soffa och en tv.
- Ja, Jamie Oliver! Matlagningsprogram tycker vi om, eller hur Jesus?
- Vad pladdrar du om? Vi ska se på Stjärnornas Krig.
- Ur vägen kanaljer! Mitt namn är Napoleon Bonaparte!
*Pang!*
Televisionen brakar i golvet av gevärsskottet. Den blir till några bitar rykande skrot. Det luktar krut. Sprinklern aktiveras. Vattnet faller som en monsun. Färgen som ännu inte torkat rinner ner längs väggarna likt gyttja. Vi tar tillfället i akt och tvålar in oss samt schamponerar håret. Visslar samtidigt nöjt på Yankee Dodle. Strax innan russinstadiet lyfter Napoleon sin musköt.
*Pang!*.
Sprinklern faller till golvet och duschtimmen är historia. Jag skulle inte vilja se räkningen på alla fuktskador. Delar av min älskade ägodel flyter förbi.
- Napoleon, vad har du gjort? Du har haft sönder min teve! Jag kommer aldrig att bli glad igen.
- Nu ska du inte sörja käre broder. Jag ska allt få dig på bättre humör. Vi ska ut på äventyr och söka efter Napoleonbakelsen! Sällskapet trycker ihop sig i pickupen som bara tar plats för två. Här ska tröstätas. Jag kör. Napoleon är uppspelt och kan inte sitta still. Jesus har somnat. Han kanske mediterar. På ett konditori finner vi allt vi drömt om. Tårtor, bullar, bakelser. Napoleon frossar. Jesus avvaktar och ser på med en min av avsmak bakom skägget.
- Du vet att du nu begår en av de sju dödssynderna? Frosseri!
- Jag har redan begått dem alla flera gånger om. Kom ihåg att det är söndag.
- För den här gången. Idag firar vi!
Jesus kastar sig över semlorna. Snart har han grädde i hela skägget. Det märker han inte.
- Nu ska ni få träffa några bekanta till mig, säger jag.
Vi går in i första bästa klädaffär.
-Hälsa på Eva och Adam.
- Det är ju skyltdockor idiot, säger Napoleon.
- Inför Gud är alla lika.
Jesus och Napoleon tappar snabbt intresset och börjar utforska butiken. Napoleon går på barnavdelningen. Han gillar tajta kläder. Jesus på damavdelningen, letandes efter en ny kjol. Själv står jag kvar och minglar. Napoleon börjar plötsligt smyga bland galgar och skjortor. Han intar krigsposition.
- Mot Ryssland käre bröder!
*pang*.
Napoleon skjuter Eva i magen. Hon faller ihop och dör.
-Vad har du gjort? Du har tagit livet av Eva!
Napoleon ler över sin triumf. Jesus gör mun mot mun-metoden. Skyltdockan rör sig inte.
- Nu kommer du aldrig till himlen.
- Himlen? Jag ska till Ryssland.
- Hon förtjänar ett värdigt avslut. En kristen begravning. Vi måste åka till kyrkan.

Så fortsätter sällskapet sin odyssé. Eva ligger inlindad i plast på flaket och guppar. På vägen dit samtalas om allt mellan himmel och jord.
- Du ska älska din nästa som dig själv.
- Den enda segern över kärleken heter flykt.
- Du har fel min käre vän.
- Napoleon har aldrig fel! Jag är bra mycket mäktigare än en gubbe som hängt för länge med supande fiskare.
- Mig har givits all makt i himmelen och på jorden.
- Jag har hittat Frankrikes krona på golvet och plockat upp den. Hela franska armén backar upp mig.
- Gud är min fader. Han står bakom min rygg.
- Jag varnar dig. Moral har ingenting att göra med en sådan man som jag.
Så fortsatte denna ordbatalj gentlemän emellan. Snart är vi framme.
Jesus håller i begravningsceremonin. Taket i kyrkan är en gigantisk målning av himmelriket. Änglar som dansar på moln och skrattar. Det ser så fridfullt ut. Hoppas Eva flyger omkring där uppe.
- Vi minns dig som en godhjärtad kvinna.
Napoleon som sitter på bänkraden längst fram börjar fnissa. Jesus ger honom en arg blick men låter sig inte distraheras.
- Du bemötte alla med ett leende även om du var lite stel emellanåt.
Napoleon kan inte längre hålla sig och brister ut i skratt. Det ekar i hela kyrkan.
- ...Av jord är du kommen. Jord skall du åter bli.
Sedan avbryts ceremonin. Jesus är förbannad men förlåter. Som straff får Napoleon gräva gropen.
- Kom igen, några spadtag till orkar du!
- Jag måste vila. Jag är inte i form för det här.
- Det kunde du tänkt på innan du skämde ut dig i Guds hus!
I väntan promenerar jag runt på kyrkogården. Gravstenarna är många. Blommorna vissna. Rosor som inte längre är röda. Det har gått många dagar sedan alla försvann. Jag tänker på min familj. Tvivlar på att jag någonsin kommer att få se dem igen. Minnena av mor och far gör mig gråtfärdig. Jag sitter på knä samtidigt som tårarna dryper. Torkar mig med ärmen. När jag tittar upp igen blir jag alldeles panikslagen och börjar skaka. På gravstenen framför mig står mitt namn inristat. Nu förstår jag.