Blomman

På en klippa i havet står en pelargon. I skiftande nyans, i mången färg. Ostabilt den står, har livet att tacka kustens berg.
Endera dag duggar regn, den andre skiner sol. Båda fordras för att växa och bli stor. Möter många under sin tid. Måsen som skränar, sländan som skänker frid. Funderar över himlen, hur når man dit. Och stjärnorna på natten... så vackert, så fint.
I sinom tid vill sprida sitt frö. Det seglar med vinden till en vacker ö. Stjälken vissnar på äldre dar. Till slut ger sig blomman av. Bladen lossnar, och svävar ut över ett okänt hav.