Du.

Du kunde det mesta, och hjälpte mig med glädje. Alla dagar, vi delade en uppväxt ihop. Tillsammans, befann vi oss i en annan värld. Med åren kom längtan bort, du stod kvar när jag hoppade på tåget. Vi splittrades långsamt i två halvor. Jag fann något mer i ett nytt ljus. Men dessa långa dagar, kommer minnen tillbaka. Jag har mött tusentals, inget annat än ansikten. Ditt glömmer jag aldrig. Vi känner kanske inte igen, men för evigt känner varandra. Fotspåren har jag tappat bort, men lovar att göra egna till dig en vacker dag.