Din gamle räv

Du är den som tjatar. Du dricker alkohol. Du är den som saknar. Allt det roliga som hänt. Du tjatar om samma saker om och om igen. Tills mina öron blöder och mitt förflutna blir till en plåga. Du är rolig och unik. När vi växte upp, blev tråkiga och grå, fortsatte du, och bara malde på. Men nu har jag banne mig tröttnat på dig. Jag går ut på staden, för att vara för mig själv. Och plötsligt hör jag ett hoppande, det närmar sig som en storm. Bakom mig, en röst som säger som: "Ska vi hitta på nåt, ska vi två va?". Önskar jag bara kunde be dig att dra. Önskar jag kunde säga nej, men istället blir det ett "okej då". Du får mig att må allt annat än bra. Vårt gamla band gör det omöjligt. Men nu börjar det bli löjligt. Jag flyttar, byter nummer, byter hårfärg, byter stad. Så hörs vi aldrig mer. Adjö. Och om jag ser dig igen så får du böna och be, att jag inte ger dig en massa spö.