pojke

Han var en liten pojke som växte upp med fel skonummer. Läste tidningen, såg nyheter och överallt såg han drömmar. Men han kunde inte nå dit, för skorna var alldeles för svåra att gå i, och han visste inte hur han någonsin kunde nå dit. Inte kan väl jag? Dagarna kom och dagarna gick, och han gick runt i sina tankar. För att gå i verkligheten var för svårt. Han trodde saker, trodde si trodde så, för de andra var mycket lättare att lyssna på. Tills han en dag fick en tårta med tjugo ljus, och insåg att det inte var storleken som var fel. Han tömde skorna i vallgraven på grus, och började gå, bestämde sig att nu var det dags, att drömmarna nå.

Flygresan
Jag hade alltid drömt om att flyga. I mitt pojkrum lekte jag med modeller av alla möjliga slags flygplan, och innan jag skulle sova läste jag alltid om flygplanens historia, och vad som kännetecknade de olika modellerna. Folk trodde alltid att det hela bara var en fånig dröm, att jag skulle sluta drömma när jag växte upp, jag menar, mina föräldrar var vanliga knegarsvenssons, hur stora var oddsen? Men jag var fast beslutsam, jag skulle visa dem. Världen skulle aldrig få bestämma hur mitt liv skulle se ut. Så med vilja, ett enormt slit och en entusiasm som nästan glödde varje dag, tog jag mig till slut genom utbildningen och satt med ett papper i handen, som strök att jag var en pilot. En pilot...herrejösses, det kändes nästan overkligt. Som om livet inte längre var vad jag hade kallat livet. Min stora dröm hade gått i uppfyllelse. Och jag var så stolt, så rakryggad att skjortknapparna nästan spratt iväg när jag gick hemåt över gatan för att knäppa mina barndomsvänner och min familj på näsan. Det skulle verkligen få dem att tänka: vad hade jag själv gjort med mitt liv? Mina föräldrar nästan grät för att de var så stolta, särskilt när de nu hade nått sin ålder höst, och kanske inte längre hade så långt kvar i livet. Mina vänner gratulerade mig, men sa inte så mycket mer, men det syntes tydligt, att avundsjukan inte gick att dölja i blicken.

Och det dröjde inte länge innan min första flygning skulle ske. Det gick lätt som en vind, var några flyg inrikes, en prövning innan jag fick ta passagerare till destinationer längre bort. Mexico, Australien, USA. Ja USA, bara om några veckor, det vattnades i mina läppar. Min entusiasm och lycka över att flyga var nog större än någonsin. För var dag som gick gjorde jag ett kryss i almenackan inför flyget över Atlanten. Och så stod vi där, inför den stora dagen.