Content is King

Jag har nu jobbat med videoproduktion som huvudsyssla i nästan två år. Det är ca. sju år sen jag fick mitt första jobb inom mediesfären. Ja, mitt första jobb överhuvudtaget. Under den här tiden har jag varit både hel- och deltidsanställd - frilans/egenföretagare. Jobbat i ett 50-tal företags-/reklamproduktioner, ett antal musikvideor, en handfull dokumentärer och därtill laddat upp närmare 200 Youtube-videor sett över 11 års tid. Kort och gott har jag plöjt ner en del tid på detta.

99% av det jag gjort är dock totalt meningslöst. Jag kan bara nämna två produktioner jag varit inblandad i som fyllt något som helst syfte - inspirerat till något vettigt och gjort skillnad mer än i stunden. Båda har nått ut till en ytterst smal publik och avtrycket i förhållande till arbetsinsats är knappast försvarbart.

De senaste två åren har jag blivit alltmer cynisk, vilket nådde sin kulmen i höstas när jag sa: "allt som görs är skit", i ett telefonsamtal med en frilansarvän. Han skrattade till lite nervöst och tyckte det var en sund inställning för någon som jobbade med film.

Jag har hört det alltför många gånger, hos produktionsbolag som beställare - det tas inspiration från det som är bra, men oftast görs det från helt fel håll. Som om någon på allvar tror att en snygg kameraåkning kommer rädda en usel och framstressad intervju. Att skapa sånt som är fint tar tid. Vilket tycks närmast omöjligt att ta till sig förvissa. Självklart är det en ren kunskapsfråga - man förstår inte vad man ska lägga tiden på.

På samma tema jobbade jag för någon månad sen på en musikvideo, där jag på inspelningsplats blev varse om att artist och dansare inte hade förberett någon koreografi. Det fanns som en förväntan på att "det där löser ju videokillarna". Jag var bara en simpel gaffer (ljussättare) på den produktionen, så för mig kvittar det. Men som regissör/producent hade jag vänt i dörren på första produktionsmötet om de jag jobbade med hade den inställningen.

Det är så mycket meningslöst som produceras, att man lika gärna kan göra det totalt anspråkslöst och uppnå syftet, hellre än att "producera" content. Jag har på den vägen blivit smått förälskad i lo-fi-trenden, där man bara rippar diverse Youtube-videor/annat som är helt out of context och så visar det sig att de passar alldeles perfekt för att lyfta känslan man vill lyfta.

Ett par exempel:
https://www.youtube.com/watch?v=Jbf1EtLP7s4
https://www.youtube.com/watch?v=o7fgUDJ8KHY

Skillnaden mellan det, och det vi gör. Det jag gör. Är att det vi gör är totalt själlöst och produceras enbart efter befintliga mallar, man kopierar det som gjorts. Det blir tillrättalagt och stelt, och tjänar inget syfte. Förmodligen inte ens för beställaren ifråga. Företagsfilm är ett jävla slukhål och jag misstänker att enda anledningen det finns till för att marknadsföringsavdelningarna ska få mer cash uppifrån.

Tittar man åt TV- och långfilmsbranschen så vågar jag påstå att det är exakt samma situation. Samma content produceras om och om igen. Men förpackas på andra sätt så att även nyare generationer kan ta till sig av berättelserna. Skillnaden mot företagsfilm är bara att det finns en gnutta passion i det.

Jaha, vad är det för fel med det då? - Tänker väl du nu. Förmodligen inget. Det är väl bara mänskligt att vara enfaldig. Men hela den här illusionen av att det var en innovativ och kreativ värld man gav sig in i är som borta. Det är kanske 1% (om ens det) av alla verksamma som jobbar under såna premisser i dagsläget. Det produceras för mycket content och kompetensen är inte vass nog för att hålla tempot med det som gjort branschen så stor.

Content is king, som man sa i början på 2000-talet. Det har aldrig varit mer sant för mig. Jag är idag uppriktigt sagt mer intresserad av kattvideor på Youtube än att se på välproducerade TV-program. Det sagt, så tror jag inte att det alltid kommer vara så, utan hellre att det helt enkelt bara är så för att ingen idag producerar det content jag (och många andra) är uppriktigt intresserad av att se på - eller producera för den delen.

Jag har därför bestämt mig för att än en gång börja studera. Med förhoppningen att träffa fler entreprenörsskallar. Ta mig vidare till en bransch där det finns mer opportunity och/eller knäcka koden till the human mind och producera världens bästa reklamfilmer. Blygsamma ambitioner.

Nej, men jag vill kunna jobba mer autonomt helt enkelt, ta risker och göra min grej i större utsträckning. Färga av mig på det jag gör. Det kanske inte går som jag vill, men jag lär åtminstone prova. I värsta fall kan jag alltid falla tillbaka på att producera det som ingen vill se. Inte ens jag själv.