Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Venom tilltalar mig inte alls

This post is tagged as: Spider-Man, MCU, Marvel, DC Comics, Venom

Sony tycks inte vila en sekund med deras planer inför sitt egna filmuniversum. Igår meddelade Sony Pictures att Tom Hardy är bekräftad att spela Eddie Brock/Venom men trots att valet av skådespelare inte är annat än positivt finns där inget intresse hos mig överhuvudtaget. Min önskan är fortfarande om ett enat filmuniversum och detta är ytterligare ett steg i fel riktning.

Fastän jag generellt sett gillar filmuniversumet X-Men befinner sig i just nu vill jag fortfarande se Deadpool, Wolverine och Magneto tillsammans med Spider-Man, Captain America och alla andra karaktärer från MCU. Jag vill också se att Fox gav upp sina misslyckade försök om att göra bra filmer med Fantastic Four och slöt en deal med Marvel likt Sony gjorde. Fox har redan varit villiga att samarbeta då de lånade ut Ego till Marvel i utbyte mot mer kreativitet av Negasonic Teenage Warhead. Förhandlingar har med andra ord redan börjat men att Sony bara vill samarbeta med Marvel för en stund är något som väcker oro och irritation hos mig.

Jag kunde inte heller bry mig mindre om att Sony planerar en film med Black Cat och Silver Sable. För stunden är nämligen den filmen och deras barnförbjudna film om Venom de enda vi vet om. Problemet är att ett enskilt universum för Spider-Man inte ens är hälften så intressant som ett enat Marvel-universum. Tänk er själva en film med Spider-Man där exempelvis Daredevil, Fantastic Four eller Deadpool hjälps åt för att ta ned Sinister Six eller något annat hot.

Visserligen finns det ensamstående tidningar med Venom där framförallt Agent Venom haft stor framgång men jag hade hellre sett att han varit med i MCU istället. För om inte Marvel och Sony förlänger sitt kontrakt lär detta dessutom döda alla förhoppningar om symbioten i MCU vilket skulle kunna bjuda på intressanta berättelser i framtiden.

Jag anser också att satsningen är väldigt riskabel för Sony. De kommer garanterat att tjäna enorma pengar på spindelns medverkan i MCU och att riskera det de byggt upp där för ett senare separat universum är för mig obegripligt. De hade ju planer på ett eget universum redan när de startade The Amazing Spider-Man vilket gick åt skogen. De hade redan där planerat fortsättningar och spin-offs med Sinister Six, Venom, Morbius och etablerat karaktärer som Flash Thompson, Felicia Hardy, Alistair Smythe, Gustav Fiers och framför allt Parkers föräldrar. Allt kastades i papperskorgen. Vad talar för att detta universum inte utsätts för samma sak och vad skulle konsekvenserna bli? Ytterligare en reboot? Nej, tack.

Men detta är såklart bara spekulationer. Tom Holland har ännu bara medverkat i Captain America: Civil War och mycket kan ändras innan kontraktet med Marvel är över. I nuläget hoppas jag däremot att man ändrar sig och att Tom Hardy kan dyka upp som Venom i MCU istället.

Fredagstipset (107)

This post is tagged as: Fredagstipset

Det är fredag och värmen är äntligen här. Så fort jag publicerat detta inlägg tänker jag återgå till solstolen och mina serietidningar. Till dig som läser önskar jag en riktigt trevlig helg och att solen skiner lika härligt hos dig som hos mig!

Girlboss

Jag var mycket skeptisk till en början. Girlboss är ytterligare en exklusiv serie hos Netflix som jag såg igenom på bara några dagar. Serien handlar om den smått märkliga Sophia som inte alltid passar in så väl. Hon viker sig inte för någon och efter att hon blivit av med jobbet bestämmer hon sig för att göra något hon verkligen vill. Hon tänker börja köpa vintagekläder och sedan sälja dem ännu dyrare på eBay.

Varje avsnitt är drygt 20 minuter långa och hela serien består av tretton avsnitt så det tar inga tider att se den. Det är en lättsam TV-serie som är baserad på boken med samma namn som fungerar alldeles utmärkt som underhållning. Jag skulle inte vilja säga att den är fantastisk men jag fann den ändå underhållande. Den skriker också ganska mycket girlpower vilket jag inte hade några som helst problem med utan snarare gillade. Mina kvinnliga vänner har alla uppskattat serien men jag tror inte det spelar någon roll om du är man eller kvinna. Har du serietorka och behöver något lättsamt i stil med New Girl så kan jag rekommendera Girlboss.

Bästa ansiktsanimationerna (någonsin!)

This post is tagged as: DC Comics, Injustice 2

Jag sitter just nu och spelar Injustice 2 för fullt för att ha en smaskig recension redo tills dess att det släpps på fredag. Jag tänker inte prata så mycket om spelet i sig utan sparar det tills recensionen men dra mig baklänges vilka ansiktsanimationer spelet har! Jämfört med Injustice: Gods Among Us är detta ett otroligt lyft.

Jag har bara spelat en del av berättelsen så här långt och har därför mycket kvar att se men story-läget är verkligen proppat med mellansekvenser som är helt underbara att ta del av tack vare ansiktsanimationerna. Berättelsen i sig blir också så mycket bättre eftersom karaktärerna känns äkta och man skulle nästan kunna missta dem för riktiga skådespelare.

Jag älskar ansiktsanimationerna i exempelvis Uncharted 4 men jag måste faktiskt erkänna att de aldrig sett bättre ut än vad de gör i Injustice 2. NeatherRealm Studios har satt ribban högt upp för framtida utvecklare och jag hoppas att man kommer försöka överträffa dem snart, även fast det kan bli svårt. Ta bara en titt på den här gif:en. Titta på när Harley Quinn tuggar på tuggummit! Eller så kikar du på den här med Supergirl där man till och med utan ljud kan se vad hon säger. Bara titta på hur hennes hals förändras när hon pratar.

Är du lika imponerad som jag?

The Leftovers är ett konstverk!

The Leftovers är nu inne på sin tredje och sista säsong och jag kan inte minnas senaste serien jag var så fascinerad över. En hel del av er har säkert tittat på säsong ett och en stor del av er kanske till och med slutade följa serien där. Jag gillade den första säsongen, något annat påstår jag inte. Mellan de två första säsongerna skedde det dock någon sorts förändring där man förändrade det mesta.

The Leftovers gick från att vara en serie som ville kanske för mycket för sitt eget bästa till att bli något mer filosofiskt. Jag får känslan av att Damon Lindelof och Tom Perrotta inte hade något aning om vad de egentligen ville göra med serien när den väl kickade igång för snart tre år sen. När första säsongen var slut insåg man att detta inte var riktningen man ville gå utan lät karaktärerna återfödas. Starkare, mer nyanserade och intressantare än förr.

Från att i början av serien tala om ganska ordagrant för tittaren vad som skedde under avsnittet hade säsong 2 ett mycket bättre bildspråk. Att klia sig i hårbottnen var inte alls ovanligt men efter en del funderingar senare skapade man sina egna teorier om vad som faktiskt hände. Så djup blev aldrig första säsongen. Jag vill jämföra det lite med Westworld där man faktiskt måste använda hjärnan under tiden man tittar och inte bara ta del av en berättelse.

TV-seriens visuella språk förändrades helt mellan de två säsongerna. Första var mörk och allvarlig vilket ofta kunde bli enformigt. Detta balanserades bättre i andra säsongen med lite hopp om en ljus framtid. Jämför bara introt mellan första och andra säsongen. Bilderna som används i det andra introt är egentligen hemska att ta del av och skapar en känsla av tomhet inom en men i kombination med Let the Mystery Be blir det någonting helt annat. En annan scen som styrker den mer lättsamma tonen är den som beskriver Matt och hans fru Marys vardag som påminner starkt om varje morgon i filmen Groundhog Day. Det är något speciellt som tilltalar mig när man gör en ganska miserabel scen till något gladare med hjälp av musiken.

Jag skulle inte vilja gå så långt som att säga att följande scen är den bästa i seriens historia men den är utan någon som helst tvekan en av de bästa. Detta blev en ny milstolpe för serien där man som tittare lämnades ovetandes om det man faktiskt såg stämde överens med verkligheten. Med hjälp av den klassiska musiken blir inte scenen heller så förbaskat överdramatisk som vill krama ur varenda tår från dig. Ljussättningen, färgerna och kameravinklarna är verkligen perfekta här. Det är gryning och de två karaktärerna känns som om de existerar i en helt egen värld och när flickan väl faller helt ljudlöst och Kevin sätter sig ned och hör fågeln är det som att han återvänder till den värld vi lever i. Har han varit här hela tiden eller inte?

Jag har läst kommentarsfälten ända sen säsong 2 började nu och det verkar som att det generella omdömet är att de som gillade första säsongen uppskattat andra ännu mer. Det som däremot imponerar är att de som inte var särskilt förtjusta i första säsongen fann ett nöje i den andra säsongen. Det är lite som motsatsen av True Detective som hade en briljant först säsong men som störtdök i den andra.

Det spelar ingen större roll om det är en bok, TV-serie eller film så har religiösa inslag som behandlar människors tvivlande till Gud ofta tilltalat mig. Därmed har The Leftovers väckt många tankar inom mig som icke-troende. Det har varit intressant att se folk som funnit sin tro på Gud genom oförklarliga händelser och andra som förlorat den. Framför allt har jag uppskattat de nyanserade scenerna bestående av de karaktärerna som förlorade någon i första avsnittet och därmed tappade sin tro för Gud. Detta eftersom jag själv känner så. En Gud som skapat så mycket lidande på vår jord är inte en Gud i mina ögon utan en galning. Carrie Coons karaktär har förlorat både sin man och sina barn och hennes resa är kanske den mest intressantaste eftersom hon blev kvarlämnad utan anledning.

Den tredje säsongen vill jag inte prata så mycket om då den fortfarande pågår men senaste avsnittet var en stor anledning till att jag skrev den här aningen flummiga och spretiga bloggen. Att se någon så hårt troende stå öga mot öga med sin religion (eller?) där han erkänner allt han gjort för kristendomen var en stark scen. Svaren han fick var också minst lika intressanta och lämnade mig fascinerad. Om Gud finns, vem är han då?

Har du ännu inte sett The Leftovers så rekommenderar jag dig starkt att ge detta konstverk till TV-serie en chans. Slutade du titta under säsong ett så ger jag även dig samma råd!

Fredagstipset (106)

This post is tagged as: Fredagstipset

Äntligen fredag igen! På schemat för helgen står konfirmandfirande för min lillebror på schemat så jag kommer inte ha mycket tid över för annat. Har du en tråkig helg så kanske du kan glädjas av veckans tips. Trevlig helg!

Mustang

Denna film hade jag helt missat när jag blev tipsad om den. Mustang handlar om fem syskon som efter att ha lekt omkring på stranden med ett par andra killar bli inlåsta i sitt hem. Familjen skäms över dem och till slut orkar de inte längre med att leva som i ett fängelse och bestämmer sig för att göra något utöver det vanliga. Vad de gör avslöjar jag inte.

Mustang är en stark film som är välbehövd i dagens samhälle. Den kommer från Turkiet och blev Oscarsnominerad 2015 för bästa utländska film men plockade däremot inte hem priset. Okända Deniz Gamze Ergüven står för regi och jag hoppas att detta bara är början på hennes karriär. Är du ute efter en tung dramafilm med stort fokus på feminism så är detta en film jag varmt rekommenderar!