Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Njutit av att leva i nuet

Har varit borta en vecka och under den tiden har det tydligen blivit kaos på Gamereactor-sidan med robottester för varje alla former av inlägg som ska skrivas och att det inte går att redigera inlägg. Jag säger inte att det finns ett samband här, fast det kanske jag skulle säga om det fanns...

Hursomhelst, det jag egentligen skulle skriva om är att jag varit på min årliga semester i närheten av Askersund. Ett riktigt mysigt ställe som jag älskar, med en lika mysig stuga som har hyrts. Även fast jag tekniskt sett har sommarlov var det först under denna vecka som jag verkligen njöt av ledigheten, och förutom att besöka själva Askersund har även diverse sevärdheter besökts samt har jag läst hela Blood of Elves samt påbörjat Time of Contempt (vilket gjort mig bra sugen på att starta en ny omgång av The Witcher 3).

En annan sak som bidragit till njutande var att jag bestämde mig för att helt koppla bort mig från sociala medier. Jag skulle inte påstå att jag är beroende av att vara inne på sociala medier och hålla koll på vad som händer, men att det används flitigt tänker jag inte hymla om. Jag har nog inte heller riktigt reflekterat över det så mycket, men nu när jag varit offline (höhö) en vecka har jag verkligen fått i klartext med sociala mediers bieffekter.

För nu när jag inte har behövt ta del av folks statusuppdateringar, bilder på kattungar och Trumps dårskaper känner jag verkligen att jag kunnat leva i nuet. Dels för den hyrda stugan har en rätt isolerad känsla, och dessutom att vara helt isolerad från sociala medier har gett mig en viss insikt om att försöka lever mer i nuet även i vardagen.

Nu blir det dock endast ett par dagar i hemmet innan nästa semestertripp, då jag senare i veckan kommer åka ned till Malmö och dels se hur syrran har det och dels kolla in några sevärdheter. Har aldrig varit i Malmö tidigare, så det ska definitivt bli spännande att besöka Svea Rikes tredje största stad. Vill även passa på att inflika att det därmed inte blir någon Spelmusikfredag under veckan, då jag hade glömt bort den kommande Malmö-trippen när jag skrev den senaste delen.

Men som sagt har verkligen njutit av både semester och friheten från sociala medier, och för första gången på länge känns det som att jag verkligen levt i nuet.

Spelmusikfredag (98)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, och nu är det verkligen inte långt kvar tills vi har kommit upp i 100 delar av Spelmusikfredag. Ni behöver inte oroa er, jag har redan tänkt ut lite vad som ska skrivas i just den delen samt vilken spellåt det ska bli då. Men till dess tänkte jag nu köra en låt som fastnat för mig på sistone, från ett spel som släpptes tidigare i år och tog tag i mig helt och hållet.

Jag pratar naturligtvis om Horizon: Zero Dawn, som jag på förhand redan tyckte såg riktigt lovande ut men som ändå lyckades överraska mig på flera plan. Det finns mycket som jag älskar med det spelet, och inte minst musiken (vilket kanske inte är så otippat). Det är flera kompositörer som ligger bakom musiken i spelet, och bidrar med förutom bra atmosfär och inlevelse, att likt spelets design kombinera stenålderskultur med robotaktiga varelser på ett perfekt sätt.

"Aloy's Theme" sätter perfekt tonen för äventyret som komma skall redan i huvudmenyn. Kanske är det också därför just denna låt fastnat lite extra mycket eftersom jag i princip lyssnat på åtminstone början av låten varje gång jag startat spelet. Just denna låt anspelar dock i princip enbart på den stenåldersliknande känslan, men genom det valet skapas en mer specifik inlevelse, speciellt eftersom den är dedikerad till huvudpersonen Aloy. Det märks också ganska klart i låten, att den ska spegla hennes resa i jakten på svar om hennes ursprung.

Kort sagt är det en låt som inte bara är inlevelsefull, utan den griper även tag i en direkt. Det här verkligen en värdig låt att spelas upp i en huvudmeny, eftersom den direkt ökar på suget att hoppa in i äventyret igen.

Aloy's Theme (Horizon: Zero Dawn)

Spelmusikfredag-spellista

Tänkte också bara flika in med att det inte kommer bli någon Spelmusikfredag nästa vecka, eftersom jag kommer vara bortrest i en veckas tid. Veckan därpå kommer dock bloggserien fortsätta som vanligt, och då det är som bekant sista delen innan vi nått 100 delar.

Var och såg Spider-Man: Homecoming igår...

This post is tagged as: Spider-Man: Homecoming, Film, Recension

Var och såg Spider-Man: Homecoming under gårdagen, och jag tror faktiskt det är den superhjältefilm som jag sett framemot mest under de senaste åren. Jag må kanske inte vara insatt i serietidningarna och dylikt, men sedan en ung ålder har Spider-Man alltid varit en favorit för mig.

Förväntningarna vart dessutom inte lägre när jag hörde de initiala reaktionerna, som var väldigt positiva. Dels som sagt för Spider-Man alltid varit en favorit, och dels för hans biroll i Civil War som verkligen lovade gott som smakprov inför hans egna film. Mina höga förväntningar visade sig också lyckligtvis vara rättfärdiga, för när jag gick ut ur biografen var jag supernöjd.

Tobey Maguire kan ta sig i brasan och Andrew Garfield kan slänga sig i väggen, de två skådespelarna må ha sina meriter i rollen som Peter Parker och Spider-Man, men Tom Holland gör verkligen en klockren insats. Det är som att han sätter huvudet på spiken när det gäller hela karaktären, oavsett om han är Peter som försöker ta sig genom plugget eller Spider-Man som svingar sig genom staden och slår ned bovar. Jag gillar dessutom skarpt att Holland lyckas få fram känslan av att Peter Parker faktiskt är minderårig i jämförelse med de andra superhjältarna.

Sett till ton påminner Homecoming en hel del om Ant-Man, vilket är en bra punkt i min bok. Spider-Man är en superhjälte som bekant vräker ur sig en del skämtsamheter när han slåss mot skurkarna, och det hela känns perfekt genomfört. Med det sagt är det inte humor hela filmen genom, utan det bjuds naturligtvis på en del mer allvarligare delar både sett till kampen mot filmens skurk, men även hur Peter Parker handskas med sitt dubbelliv och hur han växer som karaktär.

Apropå skurken, måste jag säga att Vulture är en av de bästa skurkarna i Marvels filmuniversum. De allra flesta skurkarna har visserligen haft skådespelare som gjort bra prestationer, men i stort sett har de alltid känts platta och varit lite av den svagare delen av filmen. Jag kände dock inte samma sak med Vulture, vilket förvånande mig då jag knappt kände till karaktären tidigare, serietidnings-okunnig som jag är. Mycket av det beror på att Michael Keaton gjorde en riktigt bra insats, och dessutom fick han flera möjligheter till att skina på duken, vilket gör honom till den mest intressanta skurken i MCU hittills.

Det är väl ingen idé att försöka hymla med det, men jag älskade verkligen filmen. Spider-Man har i filmväg haft det rätt tufft de senaste åren, även om jag personligen gillade The Amazing Spider-Man skarpt, och på ett sätt kändes det betryggande att se hur han behandlas i Homecoming. Det är inte bara en riktigt bra film, som i mina ögon är den bästa filmen Spider-Man som gjorts hittills, utan den visar också att spindelhjälten äntligen har hittat hem.

Fyller 22 år

Det här med ålder är något som de senaste åren nästan varit helt ointressant för mig. Jag vet inte om det är för att jag "vuxit upp" och inte bryr mig om vilken ålder jag uppnår varje år, eller om det är bristen på milstolpar som känns värda att fira. Lustigt nog var jag fullt övertygad för bara någon vecka sedan om att jag redan var 22 år, men hade ändå svårt att förstå hur jag skulle fylla 23.

Men trots att jag verkar ha en viss apati för ålder, är det ändå kul att fira ens födelsedag. Har mestadels firat med familjen, även med ett par släktingar som kom på besök. Jag gillar personligen att hålla det relativt litet och mer intimt, är inte så mycket för när det blir stora kalas med massa släktingar. Speciellt när hälften av personerna på kalas är som främlingar som en aldrig har träffat i sitt liv förut (eller åtminstone inte kan komma ihåg det, för att en själv varit typ ett litet barn).

Har naturligtvis fått en del fina presenter och en god tårta. Som ett (stort) plus i kanten ska jag även åka iväg och se Spider-Man: Homecoming. Precis... nu, så jag får ursäkta för ett oerhört abrupt avslut på denna lilla blogg!

Spelmusikfredag (97)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, och efter en någorlunda stressig vecka känns det skönt att kunna koppla av med helg nu. Som brukligt tänker jag naturligtvis posta en bra spellåt, och även om denna kanske är lite för traditionell och inte särskilt unik, är den fortfarande i mina öron en välgjord spellåt.

Det börjar kanske inte så bra med den beskrivningen, och sedan följa upp med titeln "Call of Duty". För det är nämligen den rätt fantasilösa titeln på veckans spelmusik, från allas favorit Call of Duty 3. En sak lär göras klart direkt, och det är att om ni hört vilken låt som helst ur ett spel eller en film som handlar om andra världskriget, så tror jag ni kommer finna denna låt välbekant. Så på ett sätt är denna låt lite av en vandrande klyscha, eftersom den känns rätt traditionell för sin genre.

Att något är traditionellt behöver dock inte nödvändigtvis vara någonting negativt. Visserligen bryter kompositören Joel Goldsmith, son till Jerry Goldsmith, inte någon ny mark, men han har onekligen lyckats med att skapa en låt som jag verkligen gillar. Känslan av tapperhet och frihet från den nazityska ockupationen går nästan att ta på, och även om den känslan är välbekant vid det här laget, är den onekligen välgjord.

Call of Duty (Call of Duty 3)

Spelmusikfredag-spellista