Perytoner:
Enligt myten levde perytonerna en gång i tiden i den försvunna staden Atlantis. De var till hälften hjortar och till hälften rovfåglar. Med sina stora horn och vassa tänder dödade de snabbt sina byten. De här monstren anföll endast människor, särskilt romare. Det sas att när en peryton dödade en person, fick perytonens osaliga ande äntligen frid.

Hjortjägare:
En peryton hade huvud som en hjort, men med en viktigt skillnad. Riktiga hjortar har trubbiga tänder för att äta växter, men perytoner hade munnen full av vassa tänder och dessutom långa huggtänder för att slita sönder sina offer.

Atlantis skugga:
Det finns många berättelser om den gamla staden Atlantis som plötsligt sjönk i Atlanten. Både människor och avancerad teknologi drogs ner i havet och försvann. Enligt grekiska myter bar perytonerna på själarna från de personer som överlevde katastrofen, men inte hittade hem igen. Att monstret delvis var människor syntes på deras skuggor. Perytonerna var till hälften hjortar och till hälften fåglar, men deras skuggor hade samma form som de människor vars själar de en gång hade varit.

Max en död:
Det sades att en människas själ förvandlades till en peryton när hon kom på kant med Atlantis gudar. För att gudarna skulle bli välvilligt inställda igen måste perytonen döda en människa. När den hade gjort det visade skuggan monstrets egen fysiska form och då kunde det inte längre mörda.

Roms undergång:
Enligt en forntida spådom skulle stora hjordar av perytoner förstöra Rom. Det sades att de romerska soldaternas vapen inte fungerade mot monstren. Hela Rom skulle ha kunnat utplånas om perytonerna hade fått döda mer än en person per monster.

<---Fakta--->
Namn: Kommer av ett grekiskt ord som betyder "omätbar".
Kropp: Huvud som en hjort, vingar som en jätteörn.
Var: Runt hela Medelhavet.
Ursprung: Grekiska och romerska myter.
Visste du: Den enda uppteckningen av myten om perytonerna var ett medeltida manuskript som försvann under andra världskriget.

Källa: International Masters Publishers BV/IMP's monsterkort