Singularity - Intryck

Har nu bestämt mig för att börja blogga mer om spel nu, eftersom detta trots allt är ett spelcommunity. Kollade nämligen i min blogglista, och det är inte så många spelbloggar som jag har skrivit, men nu blir det ändring på det.

Jag har nu spelat mer än 5 timmar i Singularity, och jag ska ta och berätta om mina intryck. Enda sedan jag fick se de första gameplayfilmerna så blev jag otroligt intresserad. Att kunna leka lite grand med tiden såg onekligen intressant ut.

Början på spelet har fått en del kritik om att inte vara särskilt bra. Men om man bortser från tidernas tråkigaste revolver så diggar jag det. Att skjuta ryska radioaktiva zombie liknande saker är en fröjd, särskilt med hagelbössa. Zombies och andra monster ska slaktas med hagelbrakare.

Den första timmen kändes nästan som ett helt normalt actionspel. Din kompis blir dödad av den ryska antagonisten och du springer omkring med rätt vanliga vapen. Men när jag fick tag i TMD handsken så blev spelet till något helt annat än ett normalt actionspel. Att kunna göra saker yngre eller äldre används ofta i de pussel som finns i spelet, och det hela känns naturligt. Sedan är det rätt skoj att åldra ryska Spetsnaz soldater till aska.

Mina intryck från Singularity är i stort sett bara positiva, och att räkna fram något negativt kan jag nog inte göra än.

Visserligen har jag inte spelat så många spel från det här året, men Singularity är bland det bästa som jag har spelat i år.