En hyllning till Bionicle

Jag har nu bajsat ur mig bloggar ända sedan i onsdags, och det ber jag om ursäkt för. Det är väl visserligen inte fel egentligen att blogga varje dag, men jag tror att det blir lite för mycket ibland. Men det har varit ett par bloggar som jag har viljat få fram innan året är slut. Och denna blogg är en av dem.

Året var 2001. Det var för tio år sedan. För tio år sedan, släppte Lego dem första Bionicle-figurerna. Jag introducerades själv till Bionicle år 2002. När Bohrokerna (dem som kunde vikas in till bollar) släpptes. Jag tyckte att det var awesome, och ända sedan dess följde jag linjen, främst med figurerna. Varje år köpte jag minst en ny figur. Fram till 2009. Då hade jag tröttnat.

Dem första bilderna, och namnet "Glatorian", fick mig att tänka på gladiatorspel, och det fick mig att bli besviken. Jag trodde att Lego skulle sända Bionicle till helvetet nu. Men jag hade fel.

Det var nämligen så att mellan 2005 och 2009 så hade jag absolut ingen koll på vad som hade hänt i Bionicle-världen. Så det var jag tvungen att ta igen... Och det var nog här, som jag började förstå vilken bra story Bionicle egentligen har. Det var inget jag direkt hade tänkt på när jag sett filmerna som släpptes 2003, 2004 och 2005. Slutet av 2007's story var för mig och Bioniclefantaster världen över sorgligt, på ett sätt. Jag vet inte om jag borde berätta det, eftersom jag inte vill spoila. Fast å andra sidan så skulle nog väldigt få hålla med oss. För om namnet Matoro inte säger er någonting, då förstår ni nog inte vad som fick fansen att tycka att det slutet var sorgligt, på ett sätt.

Sedan fick jag reda på vad som hände i slutet på 2008. Slutet där var visserligen inte lika bra som det i 2007, men det var väldigt oväntat. Och efter att ha läst handlingen under 2009 så förstod jag nu vad Lego hade gjort. Vi hade flyttats till en annan planet.

2010 kunde ha blivit ett bra år. Snubben som skriver böckerna, Greg Farshtey, gav oss för ett tag sedan ett utkast till Bionicle-storyn under 2010, innan beslutet att det skulle läggas ned. Jag läste aldrig hela, eftersom jag inte riktigt orkade, men tydligen så skulle vi ha utforskat en måne och träffa på Bionicle-dinosaurier. Hur häftigt hade inte det varit? Och om jag inte minns helt fel så hade Lego lovat att det skulle komma Bionicle-filmer under 2010, 2011 och möjligen 2012. Jag kommer inte ihåg.

Men det vart inte av. Lego tyckte inte att Bionicle gav någon vinst längre, och beslutade sig för lägga ner det, och ersätta det med Hero Factory, som skulle vara mer riktat för yngre fantaster (både när det gällde figurer och handling, eftersom handlingen i Bionicle var för komplex för yngre fans). Men dem var tvungna att avrunda storyn, och det fick sluta med att Mata Nui och Makuta fick slåss mot varandra i en episk strid.

Ända sedan jag fick veta att dem skulle lägga ned Bionicle, så kände jag att jag ville hylla Bionicle på något sätt. Men jag visste inte hur jag skulle hylla figurerna, så jag drog till med det här. Visserligen inte den bästa hyllningen, men det får duga.

Men varför hylla ett gäng leksaker, kanske ni undrar? Jo, för att Bionicle var en väldigt stor del av min barndom, och då är det såklart väldigt tråkigt när man får höra att dem har fått för sig att lägga ner det, och ersätta det med något som är sämre.

Men även om Lego inte pumpar ut nya figurer, så kommer Bionicle aldrig att dö ut. Fantaster världen över kommer fortsätta att uppskatta serien (däribland jag), och fortsätta med att bygga nya karaktärer.

Som avslutning så vill jag säga tre enkla ord, som betyder väldigt mycket för dem sanna fantasterna. Tre enkla ord, som jag tänker använda för att hylla Bionicle.

Enighet! Plikt! Öde!

Bionicle, 2001-2010