"To finish what we started"

Kom hem från Valbo idag, och även om det var rätt trevligt där så är det riktigt skönt att vara hem igen. Borta bra, men hemma bäst, heter det ju. Nåja, Killzone 3 släpptes ju i onsdags, men jag beslutade mig för att inte spela det förens på måndag. Onsdagen och torsdagen skulle spenderas till plugg, och under helgen så skulle jag som bekant till Valbo. Jag kände då att det var lite onödigt att bara spela en dag och sedan vänta tills efter helgen för att kunna fortsätta spela. Men nu har jag satt tänderna i Killzone 3, och nu ska jag berätta om mina intryck.

Jag älskade verkligen Killzone 2, så att jag hade höga förväntningar inför trean är väl ingen överraskning direkt. Men när jag startade spelet, så kände jag att det var något som var fel. Jag kunde inte komma på vad, men det var nånting. Så jag spelade vidare. Men när jag fick ta kontroll över Sevchenko, då visste jag exakt vad som var fel. Tyngden som man kände när man rörde på sig i tvåan var som helt bortblåst. Det kändes mer som en fjäder, precis som i Call of Duty. Vapenkänslan var också kraftigt försämrad. Ljuden från vapnen var visserligen riktigt bra, men jag kände knappt någon rekyl när jag avfyrade min älskade M82:a. Grafiken tänker jag inte direkt klaga på, eftersom det är riktigt snyggt. Men jag ser ärligt talat ingen större skillnad mellan Killzone 2 och Killzone 3.Och mellansekvenserna... Åh herregud, jag vill inte ens tänka på de. Dialogerna är pinsamt usla, så jag sitter nästan och skäms för hur dåliga de är. Och det som har berättas från storyn verkar inge vidare än så länge. Och tvivlar på att det kommer att bli bättre.

Mina intryck från spelet är sådär. Spelet i sig är inte direkt dåligt, men det är inte lika bra som Killzone 2. Långt ifrån. Säger nog inte så mycket mer än så, vill nog spara så mycket jag kan till min recension senare.

Oh my gaaawd!!! My leg!!! My f*cking leg!!! It f*cking hurts!!! Aaahhh!!!