Då har man varit här i tre år

Idag är en dag, som jag för tre år sedan aldrig trodde skulle komma. För tre år sedan visste jag inte alls hur mitt liv skulle vara idag, och jag skulle aldrig kunna gissa att mitt liv skulle se ut som det gör just nu. Vad pratar jag om? Jo, jag har nu varit här på Gamereactor i tre år.

Tre år är nog i vissa ögon inte så mycket, vilket jag kan ha full förståelse för. Men för mig så känns siffran tre rätt speciell. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det är något med den siffran som känns speciellt för mig. Men nu ska jag inte tråka ut er med en massa svammel om mina synpunkter om siffran tre, utan jag hade tänkt berätta lite om min historia här på Gamereactor under de tre år som har gått.

Man kan säga att allt började mars 2007. Då var jag på besök hos morföräldrarna i Valbo, och en dag så var vi inne i Valbo köpcentrum (kallas tydligen för köpis ibland, antar att det är något som kommer från Gävle/Valbo borna), mer specifikt Game-butiken. Tror i alla fall att det var Game, minnet sviktar nu lite så här fyra år senare. Jag hade varit intresserad av spel under flera år, men jag var inte särskilt insatt. Jag visste inte vilka nya spel som skulle släppas och jag visste inte vilka nyheter som pågick inom spelbranschen. Enda gången som jag visste när ett visst spel skulle släppas var via tv-programmet Kontroll, som jag tyckte var riktigt bra. Tack vara det programmet så fick jag reda på när Ratchet & Clank 3, Sly 3: Honor Among Thieves och Ratchet: Gladiator. Men när programmet slutade så hade jag svårare att få reda på när spel som jag skulle tänkas gilla skulle släppas.

Hursomhelst, min pappa fick syn på en gratistidning som handlade om spel, och frågade om jag ville ha den. Av någon anledning så tänkte jag säga nej, varför vet jag inte, eller rättare sagt minns inte. Tog med den hursomhelst ändå, och det är jag glad över. Och ja, ni har säkert redan listat ut vilken speltidning det är. Det var Gamereactors marsnummer från 2007. Och jag kan säga direkt att jag ångrar verkligen inte att jag plockade upp den tidningen. Jag fick helt plötsligt veta att Playstation 3 skulle komma (ja, jag levde under en sten och visste varken att Xbox 360 eller Nintendo Wii fanns förens efter att de hade släppts). Jag läste artikeln om Crysis och dreglade över de otroligt snygga bilderna från spelet, något så snyggt hade jag aldrig sett tidigare. Jag beklagade mig över att Activision/Treyarch hade slarvat Playstation 3-versionen av Call of Duty 3 (föredrog Playstation betydligt mer än Xbox och Gamecube, men jag var ingen fanboy). Jag tyckte att Resistance: Fall of Man såg grymt bra ut (var väl dock mest intresserad eftersom utvecklarna av Ratchet & Clank hade gjort spelet). Och mycket mer läste jag. Jag kommer nog faktiskt ihåg nästan alla spel som det skrevs om i det numret, både i betatesterna och recensionerna.

Jag läste den tidningen om och om igen, och kunde inte få nog av den. Den var så grymt bra att jag inte trodde att det var sant. Det dröjde dock tills sommaren innan jag fick tag i ett nytt nummer, den här gången med en saftig artikel om Halo och en recension av The Darkness. Sedan dröjde det ända till februari 2008 innan jag fick tag på ett nytt nummer. Men sedan när jag fick tag på marsnumret 2008 hände något nytt, som man kan säga var nästa steg mot där jag sitter just nu. I det numret så kunde man tävla om vinna ett Playstation 3. Ända sedan jag ett år tidigare hade läst om den nya konsolen så hade jag sakta men säkert börjat spara mina pengar. Jag tänkte dock ta en chans i tävlingen, och se om jag kanske kunde kamma hem priset (kan dock säga direkt att jag vann inte). Jag ville dock inte klippa i tidningen, så jag surfade in på Gamereactors hemsida och jag tror att det var för att kolla hur man skulle göra om man inte ville klippa i tidningen. Jag tror i alla fall att det var något sånt, jag har svårt att komma ihåg sådana saker. Sedan att det faktiskt stod i tidningen hur man skulle göra börjar göra mig fundersam på hur det verkligen gick till.

Men det var i alla fall då när jag surfade in på hemsidan som bestämde jag mig för att skapa ett konto (blev väl dock mest pushad av min mamma, som satt med mig medan vi skulle se hur man gjorde. Jag tror faktiskt att jag inte riktigt vågade fråga om jag fick bli medlem, då jag hade väldigt svårt att fråga mina föräldrar om saker. Jag hade ingen dålig uppväxt, långtifrån, men jag hade av någon anledning svårt för att fråga om vissa saker. Lyckligtvis är jag inte sådan längre, men det har inte med saken att göra). Fyllde i informationen, men när man skulle välja användarnamn så tog det lite längre tid. Jag har alltid varit usel på att hitta på användarnamn eller namn till karaktärer i berättelser, något som lever vidare än idag. Men eftersom jag på den tiden hängde rätt mycket på sidan fuska.nu under namnet "Rebelsniper", så utgick jag från det. Men jag ville inte heta samma sak som på fuska.nu (thank God for that), men jag ville ha någonting liknande. Tillslut vart det "Imperial scout" eftersom Imperiet är emot rebellerna, och båda dessa namn syftade på deras prickskyttar (åtminstone i Star Wars Battlefront).

Jag gjorde dock inte så mycket väsen av mig, tror jag i alla fall. Var inte direkt ovan med hänga på internet, eftersom jag som sagt hängde rätt mycket på fuska.nu. Läste mest recensioner om spel som jag hade i ägo, för att se vad redaktionen tyckte om de spelen. Men när det var gjort så hade jag inte så mycket att hämta från hemsidan, vilket gjorde att jag flyttade tillbaks till fuska.nu under en kort period. Kom dock tillbaka till Gamereactor, men det hände inte så mycket för mig. Eller jo, jag lade in bilder på vapen, av någon anledning. Men jag började nog också att bli någorlunda aktivare och skrev lite i diverse trådar. Stavningen brydde jag mig inte särskilt mycket om, eftersom folk inte riktigt brydde sig så mycket om det på fuska.nu, med tanke på hur många P12or som hängde där. Skulle dock inte kalla mitt gamla jag för P12, då jag i regel var rätt snäll i verkligen, vilket för det mesta gällde på internet. Jag var nog även rädd för att skriva saker som skulle kunna uppfattas som elaka, eftersom jag tidigare hade en liten incident där jag betedde mig rätt drygt mot en kille på fuska.nu, vilket jag hade ångrat senare. Jag kan dock ha betett mig som inte jag brukar göra någon enstaka gång, men jag kommer inte ihåg det i så fall.

Men när jag en dag blev vän med en snubbe här på Gamereactor, så fick jag inte bara min första vän, en ny port öppnades även för mig. Det var då jag upptäckte bloggar, och när jag läste en av hans inlägg så tyckte jag att det verkade kul. Så jag skrev själv ett par inlägg lite då och då om en massa onödigt skit. Kommer inte ens ihåg hälften. Allt det är dock borttaget. Och det fanns en anledning. Minst hälften var sånt som jag inte hade brytt mig alls om stavningen och sånt. Den andra halvan kunde jag nog dock ha haft kvar, men gjort är gjort. Hursomhelst, i takt med jag skrev fler bloggar så började jag att tänka mer på stavningen. Jag trivdes nu riktigt bra på Gamereactor, och jag började sakta men säkert få kontakt med fler personer. Jag hade även fattat tyckte för att blogga, och även om mina inlägg inte var de bästa så hade jag kul, och det är väl det som räknas.

Jag tror dock att mitt bloggande verkligen tog fart november 2008, då jag fick vissa idéer till slags bloggserier. Dels hade jag idéer till en berättelse som jag kände mig sugen på att skriva. Så jag satte mig ned och började skriva något som jag på den tiden kände mig nöjd med. En berättelse som jag skulle kalla för Väktarna. Responsen kändes bra, och jag fick även en del tips på hur jag kunde utveckla mitt skrivande, vilket jag tackar så otroligt mycket för. Dagen efter hade jag en annan idé, och tänkte skriva om monster. Jag lånade (okej då, kopierade) fakta från monsterkorten som jag som bekant får min fakta ifrån. Responsen kändes bra här också, och jag bestämde mig för att fortsätta med dessa serier. Och jag tror att valet att fortsätta har lett mig dit jag är nu.

I takt med att jag utvecklade beskrivningar i Väktarna någorlunda, och försökte att stava så bra som möjligt i Fakta om Monster, så blev inte bara dessa bättre, utan jag blev bättre på att skriva överhuvudtaget. Jag kände att mina bloggar och recensioner blev bättre med tiden.

Resten finns det nog inte så mycket att säga om, dels för att jag känner att det får räcka nu, och dels för att det inte så mycket mer att berätta om min historia på Gamereactor. Ibland händer det att jag blickar tillbaks, och funderar på hur mitt liv skulle kunna ha sett ut om jag inte hade plockat upp den där tidningen för ungefär fyra år sedan. För annorlunda hade det varit, det är jag säker på, men hur vet jag inte. Men jag är otroligt glad över att jag hittade hit. För det är tack vare detta som jag började spela Oblivion (som har blivit ett av mina absoluta favoritspel, och det kommer från en snubbe som knarkar FPS). Det är tack vare detta som jag upptäckte min passion för att skriva, och hur roligt det är. Det är tack vare detta som jag har träffat en massa trevliga personer. Det är tack vare detta som jag kan hålla koll på vad som händer i spelvärlden.

Slutligen vill jag tacka varenda en av er. Allihop. Och jag menar verkligen alla. Både medlemmar och redaktionen. Varenda en av er. För utan er, så vet jag inte hur mitt liv kunde ha sett ut, och jag känner att jag inte vill byta ut det jag har. Utan er, så hade jag inte upptäckt allt det roliga som jag upptäckte via Gamereactor.

Tack.

Jag ser framemot flera, långa år här på Gamereactor. Och att krossa rebelliska avskum som hotar att krossa Imperiet. For the Empire!