Livet som en lönnmördare

Något som jag hade lovat mig själv var att spela igenom alla spel som jag köpte under 2010. Nu är vi inne på maj, och under det gångna året så har jag bara spelat igenom ett av dessa spel, Dead Space. Och det var för att tvåan skulle släppas snart. Men jag har åtminstone två spel mindre (Unreal Tournament III spelade jag igenom förra året).

Nu har PSN varit i nere... en vecka? Två? Har faktiskt ingen som helst aning. Har i alla fall under den tiden spelat ytterligare ett par timmar Oblivion. Men att spela som en snäll ödla hela tiden kan bli lite tröttsamt, så jag startade upp en karaktär, som blev ett kattskrälle som Gud glömde (behöver jag verkligen säga mer än att jag skapade en khajiit?). Fick en gammal fiskare att lita på mig tillräckligt mycket att han berättade vart han hade gömt undan sina pengar, och var nyckeln till kistan var. Med den information sköt jag ihjäl honom med min pilbåge, medan han låg och sov, sedan kunde jag ta pengarna han hade sparat. Och sedan gick jag med i... familjen.

Den här bloggen ska dock inte handla om Dark Brotherhood, även om rubriken och att jag nämner den organisationen skulle kunna tyda på det. Det får nog möjligtvis bli någon annan gång. Men idag så kände jag inte för att spela Oblivion, utan något annat. Jag visste dock inte om jag skulle spela något av mina ospelade spel eller jaga troféer, men tillslut intalade jag mig själv att spela något av de ospelade spelen. Det är nog bäst så.

Jag har ju lovat att skriva lite mer om spel, vilket åtminstone ska innebära intryck från nya såväl som gamla spel. Förutsatt att det är första gången jag spelar det. Och om ni följer min Live Feed, alternativt Twitter, så vet ni nog säkert vad jag har suttit och spelat idag. Nämligen Assassin's Creed.

Början av spelet, innan man får börja göra uppdrag, imponerade inte så mycket på mig, och jag blev orolig för att spelet bara skulle bli mediokert. Även när jag fick de första uppdragen, som att tjuvlyssna på några, ficktjuva en snubbe, och få fram information från en annan snubbe med våld, så kände jag också samma sak. Kontrollen kändes inte riktigt klockren till en början (fast det var bara jag som var ovan med kontrollen, det blev bättre senare), men det största jag reagerade på var att jag kände på mig att det inte skulle bli sista gången jag gjorde dessa tre saker.

När jag sedan får i uppdrag att mörda någon snubbe i en annan stad, så märkte jag snabbt att det här kommer att bli ett repetitivt spel. I jakt på information om snubben, så har jag ficktjuvat från ett antal personer, hjälpt flera personer med vakterna och dylikt. Nu visste jag i och för sig att uppdragen skulle vara rätt repetitiva när jag stoppade i skivan, men jag trodde inte att det skulle vara så här repetitivt.

På den mer positiva sidan så är grafiken väldigt bra. När man beger sig högt upp så kan man se en vacker syn, som man snabbt kan njuta av innan man måste fly från vakterna. Kontrollen kändes inte så klockren i början, men efter att ha spelat ett tag så känns kontrollen bättre nu.

Mina intryck av spelet är... blandade. Början på spelet och de variationsfattiga uppdragen känns inte direkt positiva, men å andra sidan så har vi vacker grafik, och att fly från vakter på taken kan vara riktigt underhållande.

Av det jag har spelat så är Assassin's Creed definitivt godkänd. Hur bra jag tycker att det är i slutändan får vi se.