Verkställande Order

- Vakna! Jack vaknade plötsligt till. För en kort sekund tappade han all uppfattning om tid och rum. Han tittade upp och såg sin bästa vän Gerard.
- Du slumrade till för en kort stund, sade Gerard.
- Ja, det var ett tag sedan jag sov en blund. Jack stönade.
- Är vi där än? frågade han.
- Jag är inte säker, men jag tror att vi är framme snart, svarade Gerard. Plötsligt stannade bandvagnen och dörrarna till den öppnades.
- Rör på påkarna, vi är framme nu! hojtade en kapten. Gerard gav Jack en blick.
- Då är det dags, sade han och greppade sitt vapen. Jack nickade, greppade också sitt vapen och tog sig sist ut ur bandvagnen. Han sträckte på sig, resan mot målet hade varit ganska lång. Han tittade omkring sig och kunde inte sluta beundra byggnaderna runtomkring. De såg mycket mer annorlunda ut här än i norr, där han härstammade ifrån.
- Rör på påkarna, vi måste hitta befälhavaren här! hojtade samme kapten som tidigare. Jack och resten av truppen samlade sig. Deras trupp var ganska liten och bestod av Jack, Gerard, den hojtande kaptenen och tre andra män. Truppen hade fått ett radiomeddelande om att det fanns misstänkt fientlig aktivitet i området.
- Hördu, vet du vart befälhavaren befinner sig? frågade kaptenen. Soldaten som han hade riktat frågan mot stod och inspekterade en transportbil. Han vände sig om och pekade mot en liten byggnad.
- Jag tror att han är därinne, svarade soldaten. Kaptenen nickade, och vände sig om mot byggnaden.
- Följ mig! sade han. När truppen väl hade kommit in i byggnaden, så såg de befälhavaren stå lutad mot ett bord. På bordet låg en karta, som befälhavaren inspekterade.
- Sir! sade kaptenen och gjorde honnör. Jack och resten av truppen gjorde likadant.
- Lediga, sade befälhavaren.
- Vad är våra order, sir? frågade kaptenen. Befälhavaren pekade på en punkt på kartan.
- Vi har fått uppgifter om fientlig aktivitet i detta område. Jag vill att du och din trupp tar er dit och undersöker det, sade befälhavaren.
- Uppfattat, sir.
- Bra. Ni kan utgå.

Det hade gått ungefär en halvtimme, men truppen hade inte uppfattat någon fientlig aktivitet. Men de var tvungna att finkamma området innan de kunde återvända till befälhavaren. Soldaterna rörde sig så tyst som möjligt för att inte bli upptäckt av eventuella fiendesoldater. Plötsligt gjorde kaptenen en gest med sin hand, stanna. Han kröp in bland skuggorna för att inte bli upptäckt. De övriga soldaterna gjorde likadant.
- Där, klockan tre, viskade han. Jack tittade dit och kunde se två män stå och diskutera någonting. De såg inte ut att vara allierade. Jack tog långsamt fram sin kikare för att ta en närmare titt. De stod några hundra meter bort.
- Jack, vad ser du? viskade kaptenen. Jack studerade de två männen en kort stund innan han svarade.
- Den ena verkar vara lätt bepansrad och beväpnad, men den andra ser ut att vara en... civil.
- Civil? Är du säker? frågade kaptenen. Jack var tyst en stund innan han svarade igen.
- Ja, det måste det vara. Den väpnade mannen verkar prata ganska hotfullt mot den civila.
- Är du helt säker? Låt mig titta, viskade Gerard. Jack räckte över kikaren till Gerard. Han inspekterade männen en kort stund.
- Det där är ingen civil, det är en av våra spioner! sade han tillslut.
- Så det är bara en våra? Varför skickades vi då hit? frågade en av soldaterna.
- Om vi hade vetat att en av våra befann sig i området så hade vi nog inte skickats hit, sade kaptenen. Det är något fuffens på gång här.
- Vänta lite! Han gav just den beväpnade mannen någonting, sade Gerard helt plötsligt. Det... det ser ut att vara ett dokument. Fan, det där är ju arméns sigill på dokumentet!
- Helvete, han måste vara en förrädare! Av tonen att döma verkade kaptenen riktigt arg och chockad.
- Vad ska vi göra? frågade en av soldaterna nervöst.
- Vi har nog inte så mycket val, suckade kapten. Vi tar ut den soldaten fångar in förrädaren och tar tillbaks dokumentet. Gerard, du får äran att ta ut soldaten. Jack, så fort Gerard har tagit ut sitt mål så oskadliggör du förrädaren. Förstått?
- Uppfattat.
- Bra. Jack tog snabbt sikte mot förrädarens ben med sitt vapen. Gerard tog också snabbt sikte mot hans mål.
- På tre? frågade Gerard.
- På tre, sade Jack.
- Ett, två tre! På tre avfyrade de sina vapen. Den fientliga soldaten föll ihop livlös, och strax efter föll förrädaren ihop kramandes sitt ben.
- Bra jobbat, sade deras kapten.

Det tog längre tid för truppen att ta sig tillbaka, med tanke på att de var tvungna på att släpa på förrädaren med ett skadat ben. När de väl hade kommit tillbaks berättade kaptenen för befälhavaren om situationen. Befälhavaren var rosenrasande.
- Hur i helvete kan du förråda din egen nation! Har du ingen som helst heder? skrek han åt förrädaren. Jack hade aldrig sett någon så arg förut. Om det inte vore för att de var tvungna att ställa honom mot domstol, så hade befälhavaren skjutit honom direkt. Plötsligt kom en budbärare in.
- Högsta kommandot har planerat ett stort anfall mot fienden och beordrar alla enheter inom vår sektor att omgruppera mot målet! Befälhavaren var tyst en stund, och sedan nickade han åt budbäraren att gå ut.
- Avrätta förrädaren. Nu!
- Men, sir... började Jack.
- Inga men! Avrätta honom genast! Ingen av soldaterna ville genomföra akten att skjuta en obeväpnad man, oavsett om det var en förrädare eller inte.
- Men ska det vara så jäkla svårt? Då får väl jag göra det själv! Innan någon hann reagera drog befälhavaren sin pistol och sköt förrädaren i huvudet. Jack vände snabbt på huvudet i ren avsky, detta var något han inte ville se. Det här var inte som i strid, det var kallblodigt mord. Ingen sade någonting, och efter en stund bröt befälhavaren tystnaden.
- Inte ett ord om det här någon! Det som inte högsta kommandot vet något om, har de inte ont av. Soldaterna sade fortfarande ingenting.
- Okej, nu packar vi ihop här! Vi har order om att omgruppera till nästa mål. Rör på påkarna! Genast började flera soldater packa ihop all utrustning. Jack och resten av truppen började ta sig tillbaka till bandvagnen som de transporterats i. När Jack satte sig ned så fanns det bara en enda tanke i hans huvud. Att det här vansinniga kriget skulle vara slut snart.

Den här novellen är inte baserad på verkliga händelser eller personer. Novellen handlar om fiktiva karaktärer i en fiktiv armés insats i ett fiktivt land mot en fiktiv fiende. Troligtvis ett fiktivt universum också.