The Amazing Spider-Man

Oj vad sen jag är till den här festen. Men i ärlighetens namn så var det inte heller oväntat att det skulle bli så. Hursomhelst, jag har nu äntligen sett denna film och tänkte dela mig med av mina tankar om filmen, även om de flesta redan har gjort det.

Lite kul dock att på biografens hemsida så fanns filmen bara i 3D. Men väl på plats så visade det sig att den gick utan 3D, och föreställningen hade börjat för fem minuter sedan. Nu kan The Amazing Spider-Man ha bra 3D-effekter, men om jag får chansen så väljer jag att inte ha 3D-glasögon ovanpå mina vanliga. Och vilken tur man hade, för precis när man hunnit sätta sig ned så började filmen. Bättre timing kunde man inte ha frågat om.

Det ska sägas också att jag har sett de tre tidigare Spider-Man-filmerna, men jag kommer inte ihåg särskilt mycket. Knappt nånting, faktiskt. Men vad jag kan säga, är att The Amazing Spider-Man är riktigt, riktigt bra. Jag hade faktiskt ganska höga förväntningar, men ändå så lyckades den överraska mig. Den kändes mörkare än vad jag minns från de tidigare filmerna (men inte sådär Batman-mörkt).

Andrew Garfield var riktigt bra i rollen som Peter Parker och naturligtvis Spider-Man, och jag gillade honom betydligt mer än... den där tönten i de tidigare filmerna. Jag gillade aldrig riktigt honom, speciellt inte från vissa scener som jag har ett svagt minne av från Spider-Man 3. Emma Stone var också riktigt bra som Gwen Stacey, och det kändes väldigt befriande att slippa den uppmärksamhetskåta Mary Jane från de tidigare filmerna. Gwen kändes väldigt mer logisk, och jag gillade faktiskt kärleksbiten, även fast jag vanligtvis brukar tycka att det känns ostigt i den här typen av film.

Alla karaktärerna var riktigt bra förresten. Jag kan inte komma på någon som jag störde mig på alls, vilket är väldigt bra. Jag gillade också skurken, The Lizard, även om han kunde ha fått större utrymme. Det finns dock en sak jag inte gillar, och det är The Lizards utseende. När han först dök upp så visste jag ärligt talat inte om jag skulle skratta eller gråta. Han såg ju att komma från Svarta Lagunen, eller något liknande. Hade nog hoppats på att han skulle se ut ungefär som han gjorde i den animerade serien som gick under 90-talet (som jag förövrigt älskade).

Men bortsett från den punkten, så är The Amazing Spider-Man som sagt riktigt, riktigt bra. Skulle nog till och med använda ordet... amazing.

Kanske lite väl uppenbart, men det är lite ironiskt att regissören heter Webbs i efternamn.