Metro: Last Light - Intryck

Så, igår släpptes Metro: Last Light men spelet dök upp hos mig i torsdags. Jag spelade dock inte så mycket utav spelet då, men under gårdagen passade jag på att lira en del och nu är jag redo att dela med mig av mina intryck från spelet.

Föregångaren Metro 2033 var enligt mig lite av en oslipad diamant. Spelet hade en fantastisk atmosfär som kändes mörk och dyster, där jag slängdes ensam in i en värld där hoppet gått förlorat sedan länge. Men den främsta svagheten låg i att striderna kunde definitivt varit bättre, då vapnen kändes fjösiga och det inte fanns tillräckligt med tyngd i striderna. Däremot så var det betydligt roligare att försöka smyga förbi fienderna, även fast det inte alltid var något som jag lyckades med. Det skulle väl också gå att klaga på att spelet är för linjärt, och även fast S.T.A.L.K.E.R.-spelen redan har stora och öppna världar så hade nog lite mer frihet inte skadat.

Efter någon timme med Metro: Last Light så kan jag konstantera att det spelmekaniska verkligen har fått sig ett lyft, även om det inte är riktigt perfekt. Skjutandet känns faktiskt både bättre och roligare, men som sagt så känns det inte perfekt då vapnen fortfarande känns en aning fjösiga och det saknas fortfarande en viss tyngd, men det är en klar förbättring sedan föregångaren. Framförallt så känns också fienderna betydligt smartare än i föregångaren. Dock så har jag betydligt roligare med att försöka smyga mig förbi fienderna, då det är mer utmanande, belönande (jag slipper slösa ammunition som jag kanske behöver senare) men även mer lönsamt. I ett rum så "råkade" jag avfyra en hagelsalva, och vips så hade jag ett gäng fiender efter mig, varav två av dem var tungt bepansrade soldater. Och rummet var rätt trångt också. Jag tror ni fattar poängen. Jag gillar också att jag kan knocka fienderna medvetslösa med ett slag i nyllet om jag smyger mig nära de istället för att sticka in en kniv i deras hals, vilket faktiskt ger mig lite Dishonored-vibbar.

Precis som i föregångaren så gör spelet verkligen allt för att jag ska leva mig in i den dystra världen som det utspelar sig i. Mätare och dylikt på skärmen är få (förutsatt att du inte spelar Ranger-mode, då all form av HUD tas bort), och även fast det blir lite mellanmenyer på konsolversionen/med handkontroll när jag ska sätta på ficklampan eller byta ut filtret till gasmasken så är det inget som stör mig. Små detaljer som att jag kan torka av visiret på gasmasken från lera eller uppskvätt blod tillför en hel del också till att verkligen låta mig leva in i världen.

Även fast jag än så länge mest tampats med mänskliga fiender, så har jag fått en lite dos av mutantdödande också. Jag gillar att slåss med de stora mutantspindlarna som hatar ljus, eftersom det åtminstone för mig har lett till intressanta strider när jag mött två åt gången som försökt attackera från olika håll. Annars är det mest bekantskaper som jag mött i fiendeväg, men det är inget som jag klagar på, framförallt eftersom det antagligen finns fler nya mutantsorter längre in i spelet.

Något som jag dock tycker bör uppmärksammas är det här med att Ranger-mode är DLC som du antingen får om du förhandsbokar spelet eller är villig att betala en slant. Det här tycker jag inte är okej, trots att jag brukar vara rätt tolerant gällande Day 1-DLC och dylikt. Nu är det visserligen så att Ranger-mode var DLC till föregångaren som släpptes en period efter att spelet kommit ut för att ge spelarna något som de ville ha - mer utmaning. Här däremot så har Ranger-mode utvecklats i samband med spelet och plockats bort för att de tydligen ska ha någon form av bonus för de som bokar spelet. Men då är min fråga, räcker det inte med "Modified Russian Rifle" och "100 In Game Military Grade Bullets", som ju också är förhandsbokningsbonusar? Jag tycker det här är helt fel, men det är nog kanske något som jag får gå in mer med detaljer i ett eventuellt blogginlägg, beror helt på hur mycket tid jag kommer ha utöver pluggandet.

Annars är det mesta från föregångaren intakt, som valutasystemet som består utav militärammunition, den fantastiska atmosfären, den riktigt snygga grafiken (det är snyggt även på konsol, men PC-versionen är nog bland det snyggaste som jag någonsin har sett) och berättandet av handlingen fungerar riktigt bra (som än så länge också är riktigt intressant). Metro: Last Light är än så länge ett riktigt bra spel som förbättrat en hel del från föregångaren, och i slutändan så tror jag att det kan vara upp och tävla om årets bästa spel, men framförallt om årets bästa FPS-spel.

"Den som är tapper och uthållig nog att i hela livet se in i mörkret blir den förste att finna en ljusglimt i det."