Det började säkert som en helt vanlig dag. Kliva upp, käka frukost, dra till jobbet och slava, stanna till vid ett kafé på vägen hem och mörda en helt okänd man på herrtoaletten. Ja, det låter väl inte direkt som en normal dag, men det är i alla fall vad som händer huvudpersonen i Fahrenheit. Han gjorde det, men han är samtidigt oskyldig eftersom det egentligen inte var han som gjorde det. Det är så spelet börjar, och jag kan säga att det verkligen inte dröjde länge fören spelet hade dragit in mig helt.
Början på storyn och så långt som jag kommit än så länge är, enligt mig åtminstone, rätt spännande och fångar in mig direkt. Just detta mysterium och det okända gör mig riktigt nyfiken på vad som kommer att hända. Sedan blir det lite extra intressant i och med att storyn skiftar mellan huvudpersonen och snutarna som försöker få tag på gärningsmannen bakom mordet, vilket påminner om Jagad-rullen med Harrison Ford och Tommy Lee Jones. Jag sitter liksom och vill att båda sidorna ska lyckas, och det blir inte lättare i och med att karaktärerna är intressanta.
Såsom jag förstått det så ska jag kunna påverka storyn till viss del, men att det fortfarande är en relativt linjär upplevelse. Vid ett av de första kapitlen så tog snuten fast mig för att jag inte hade sett något som det var meningen att jag skulle gömma, och det var bara att ladda om sparfilen. Men sedan verkar det finnas stunder där jag får ett val som får någon form av konsekvens, och när jag pratar med andra karaktärer så kan jag välja vad de ska säga. Kontrollen har jag lite blandade åsikter om, då även fast den ofta fungerar bra så känns den också rätt klumpig när jag försöker integrera med föremål. Rent tekniskt så är spelet inte speciellt imponerande, det ser hyfsat ut men inte mer, men ändå så får jag någon mysig känsla. Åtminstone av snön som faller mot marken i början av spelet.
Men till det stora hela så gillar jag Fahrenheit riktigt skarpt så här långt, det återstår väl bara att se hur det blir längre fram. För tydligen så ska storyn tappa en hel del vid den sista tredjedelen eller någonting sådant, vilket inte bådar gott. Men så här långt gillar jag det riktigt mycket åtminstone.
"Halleluja! Praise the Lord!"