Denna generations bästa spel [3]

Så var det dags. Denna konsolgeneration, som varat i drygt 8 år, har gått mot sitt slut i och med den amerikanska releasen av Playstation 4, och om över en vecka är det vår tur i Europa att introduceras till den nya konsolgenerationen. Med detta så kommer vi naturligtvis att blicka framåt mot alla nya spel och upplevelser vi kommer få ta del av under de kommande åren.

Men jag känner också att det är dags att titta tillbaks över den generation som nu varit, och minnas de upplevelser som vi fått. I och med den stundande releasen av Playstation 4, även fast jag personligen inte kommer skaffa den samma dag som den släpps, så har jag tittat tillbaks och försökt kora de bästa spelen från denna generation. Det är dock inte lätt, för det har släppts riktigt många bra spel som åtminstone förtjänar att nämnas, men jag får nöja mig med att helt enkelt kora de tio spel som enligt mig varit något alldeles extra denna generation.

8. Portal 2

Det första Portal var ett trevligt spel med skön humor och ett riktigt bra koncept, men i tvåan så förbättrades allt som var mindre bra och även det som redan var bra. Det som jag tyckte var rätt svagt med föregångaren var längden och till viss del utmaningen, då det var oerhört kort och pusslen var inte speciellt svåra. Nu började visserligen Portal som ett litet demo för att demonstrera vad som var möjligt att göra med Source-motorn, så jag känner att jag kan förlåta det första spelet för den korta längden. Utmaningen känner jag dock är lite knepig, för den första genomspelningen tog kanske 3 timmar för mig, men den andra genomspelningen (som gjordes något år senare) så klockade jag in på 1,5 timmar. Nu går det visserligen kanske att säga att jag helt enkelt kom ihåg det mesta från föregångaren, vilket är fullt möjligt.

Men hursomhelst, i Portal 2 så hade både längden och utmaningen förbättrats rejält. Det enkla, men samtidigt geniala, konceptet kring att gå genom en portal för att komma ut ur en annan portal gav möjligheten till riktigt smarta pussel. Men det introducerades också nya saker att tänka på, såväl laserstrålar roterades med speciella kuber som olika geléer som hade olika egenskaper beroende på vilken färg den hade. Detta gjorde att pusslen hela tiden kändes fräscha, och såsom jag minns så fanns det många pussel där jag verkligen var tvungen att gnugga geniknölarna. Det kunde ta ett tag att komma på lösningen, men när jag väl gjorde det så kände jag en stolthet som jag känner i ytterst få spel, en känsla som är helt oslagbar.

Humorn och dialogerna i Portal 2 var också minst sagt fantastiska, och kändes alltid klockrena. Alltifrån de sockersöta Turrets, GLaDOS oerhört sarkastiska kommentarer till den charmige och lättdistraherade Wheatley gjorde att jag ofta hade ett leende och fnissade, men också att jag kunde tokskratta med jämna mellanrum. Som en trevlig bonus fanns också ett roligt samarbetsläge, där det bjuds på klurigare pussel i och med att man var tvungen att hålla reda på fyra portaler. Detta krävde oerhört mycket samarbete, men det hände inte till ovanligheten att jag och min polare medvetet orsakade varandras dödsfall, vilket gav oss ett gott skratt.

En av de viktigaste egenskaperna med ett spel, enligt mig åtminstone, är att på något sätt få spelaren att känna sig stolt över att ha gjort något, och det är något som Portal 2 gör så bra att det finns få spel som överhuvudtaget kan mäta sig med detta spel på just denna punkt. Men det är inte bara känslan av stolthet efter att ha klarat ett riktigt klurigt pussel som gör att Portal 2 är ett av de bästa spelen denna generation, utan också för den klockrena humorn och det riktigt trevliga samarbetsläget.

GLaDOS och hennes sarkastiska kommentarer är en av höjdpunkterna med Portal 2.