Denna generations bästa spel [5]

Så var det dags. Denna konsolgeneration, som varat i drygt 8 år, har gått mot sitt slut i och med den amerikanska releasen av Playstation 4, och om över en vecka är det vår tur i Europa att introduceras till den nya konsolgenerationen. Med detta så kommer vi naturligtvis att blicka framåt mot alla nya spel och upplevelser vi kommer få ta del av under de kommande åren.

Men jag känner också att det är dags att titta tillbaks över den generation som nu varit, och minnas de upplevelser som vi fått. I och med den stundande releasen av Playstation 4, även fast jag personligen inte kommer skaffa den samma dag som den släpps, så har jag tittat tillbaks och försökt kora de bästa spelen från denna generation. Det är dock inte lätt, för det har släppts riktigt många bra spel som åtminstone förtjänar att nämnas, men jag får nöja mig med att helt enkelt kora de tio spel som enligt mig varit något alldeles extra denna generation.

6. Heavy Rain

Det här med filmiska spel tycker jag är knepigt, för i många fall så slutar det med att spelet blir självspelande antingen genom en massa skriptade sekvenser eller genom ett tjog av quick time events. Men ett spel som hanterade detta riktigt var Quantic Dreams Heavy Rain, som står för kanske en av de starkaste berättelserna under denna konsolgeneration.

Berättelsen om fadern Ethan som försökte hitta sin kidnappade son var en berättelse som kändes både rörande, men också engagerande. Till skillnad från andra spel som jag hade spelat så kunde handlingen ändras beroende på de val som jag gjorde eller om jag klarade av ett moment eller inte. Det fanns nämligen ingen game over-skylt, vilket gjorde att om jag misslyckades så fick jag stå för konsekvenserna för det, vilket också kunde innefatta att någon av de fyra huvudkaraktärerna dog. Detta gjorde att jag satt på helspänn under min första genomspelning.

Som ni kanske känner till så är jag inte speciellt förtjust i quick time events, eftersom jag tycker att det för det mesta drar mig ur upplevelsen. Så var aldrig fallet i Heavy Rain, utan jag kände mig hela tiden indragen i spelet trots att knappikoner dök upp på skärmen. Detta berodde dels på att det helt enkelt sköttes bra, men också dels för att jag inte hade en aning om vad som skulle hända vilka konsekvenser som jag skulle få om jag inte klarade av quick time eventsen.

Det ska sägas dock, efterkommande genomspelningar nådde aldrig upp till den nivå som min första genomspelning kom upp till. Dels berodde det på att jag nu visste vem denna origamimördare var, vilket ju är själva mysteriet kring storyn. Men sedan så kom det fram att storyn inte ändrades till den grad som jag trodde först. Exempelvis så kunde ingen av karaktärerna dö förens mot slutet. Så visst var det lite tråkigt, men samtidigt så känner jag nog ändå att Heavy Rain är ett sådant spel som man kanske borde bara uppleva en gång.

Men i slutändan så är Heavy Rain ett minnesvärt spel och ett av de bästa under denna generation, tack den oerhört rörande och engagerande storyn och att jag kände mig så indragen under hela min första genomspelning.

Det är få spel denna generation som dragit in mig i storyn så mycket som Heavy Rain.