Into the Nexus

Trots att jag älskade Ratchet & Clank-serien när jag var mindre, och fortfarande älskar den serien, är det lite förvånande hur lite jag egentligen spelat dessa spel under den senaste generationen. Jag skaffade A Crack in Time när det släpptes och jag diggade det rätt mycket, men trots att jag införskaffat både HD-samlingen av de tre första spelen samt Tools of Destruction har jag fortfarande har jag ändå inte tagit mig tid till att ta mig genom dem. Jag lär såklart göra det någon gång, för jag kände det var riktigt givande när jag tog mig an de tre första Sly-spelen igen strax före releasen av Thieves in Time.

Men nog om det, för relativt nyligen påbörjade jag äventyret i den senaste delen i serien, Ratchet & Clank: Nexus (eller Into the Nexus som det heter borta i staterna, därav rubriken). Jag brukar vanligtvis vara petnoga med att spela genom de första delarna i en serie innan jag ger mig på nyare delar, men eftersom jag redan spelat A Crack in Time och känner till det viktigaste från spelen innan kände jag att jag kunde påbörja Nexus utan att plågas av mina smärre tvångstankar, som ju är en form epilog till delarna som släppts under den senaste generationen.

Ratchet & Clank: Nexus är än så länge i princip det som jag förväntade mig och är ett rätt ordinarie Ratchet & Clank-spel till en första blick. Men även fast det känns kanske lite väl bekant har det passats på att slängas in lite nyheter. Spelets inledande kapitel utspelar sig mycket i nollgravitation, vilket gör att jag måste använda magnetstövlar eller liknande och göra rätt stora hopp mellan metallytor för att kunna ta mig fram. Clank har ju naturligtvis också sina egna minispel, och det som jag fått ta del av såhär långt skulle faktiskt kunna vara något som kommer från ett eget indiespel.

Men trots vissa nyheter känns det mesta rätt bekant, och som sedvanligt är det ju plattformande och action med rejäla samt även fantasifulla vapen. Vapnen som jag snubblat över så här långt känns som rätt ordinarie vapen, men de fantasifullare vapnen brukar dyka upp något senare i spelen. Nytt är väl sättet som det går att uppgradera vapnen, men ärligt talar känner jag att det inte blir en så himla stor skillnad oavsett hur många uppgraderingar jag skaffar.

Om det är något som jag skulle kunna klaga på är det hur storyn behandlas. Den verkar vara rätt hyfsad så här långt, men sättet som berättelsen börjar och hur skurkarna hanteras får det att kännas mer som att jag hoppat in i mitten av spelet. Något som jag också saknar är något som introducerades i A Crack in Time, och det var möjligheten att utforska rymden mellan planeterna med sitt rymdskepp. Dessvärre, åtminstone enligt mig, har Insomniac Games gått tillbaks till att jag får välja vilken planet jag ska resa till och sedan bevittna en laddningsskärm.

Men överlag känns Ratchet & Clank: Nexus som ett stabilt spel, och trots minuspunkterna gillar jag det så här långt. Sedan hur mycket jag gillar det återstår att se, då jag inte har fullt ut utforskat alla nyheterna ännu.