En lite annorlunda upplevelse

När julen begav sig uteblev dessvärre snön. Trots att snön innebär att det är kallt och att bussar och tåg försenas ordentligt, saknade jag snön när den var frånvarande. Nu en liten bit in i januari har snön dykt upp med visserligen sin kalla temperatur men också den mysiga känslan som bara snö kan skapa. Tidigare idag försökte jag skriva på en text, men då jag började känna mig trög både i kropp och i huvud var det svårt att tänka fullt ut på exakt vad jag ville få med i själva texten. Efter att skrivit två stycken kändes det som att jag inte kunde få ut något mer ur mig just då. Jag tittade sedan ut mot fönstret och kollade på snön som låg överallt. Det var då ag kände att det nog var dags för att ta en runda i området, dels för att jag tycker snön gör det mysigare och jag ville passa på eftersom jag inte visste hur länge snön skulle stanna, men den främsta anledningen var nog för att jag kände att den friska luften kunde göra mig gott.

Vanligtvis när jag går en runda brukar jag gå en förutbestämd rutt som jag följt i flera år, men förra gången jag gick kände jag för att variera det lite grand och svängde åt lite andra håll istället. Något som jag gjorde även denna gång, även fast jag till en början gick den välbekanta sträckan tills jag bestämde mig för att svänga mot ett annat håll istället. Snön gjorde att det kändes lite mysigt att gå igenom villaområdet där jag bor, och eftersom jag har rätt hyfsat lokalsinne och känner till området så väl som jag gör visste jag också exakt vilken väg som ledde vart. Dock var det rätt halt, och jag tror jag nära på att snubbla runt 3-4 gånger under hela resans gång.

Tillslut hamnade jag på en liten väg som ledde till en skog som ligger nära området. Min första avsikt var att bara svänga åt ett annat håll och fortsätta genom villaområdet, men när jag tittade mot vägen som ledde till skogen saktade jag ned och funderade lite. Jag bestämde mig sedan för att fortsätta mot skogen istället, och känslan när jag väl hamnade i skogen kändes lite annorlunda. Träden gjorde det något mörkare i skogen, och snön som var exakt överallt gjorde att det låg en lite mystisk känsla i skogen i kombination med tystnaden. Jag fortsatte genom stigen som gick i skogen samtidigt som jag förundrades av denna mystiska känsla. Sedan kom jag ut på en hyfsat stor äng som jag känner igen varje gång jag ser den, och slutligen gick jag förbi en fotbollsplan och var tillbaks i ett villaområde nu.

Jag fortsatte en bit in i villaområdet tills jag hamnade i vad jag tror är en återvändsgränd. Även fast det fanns en lite väg att svänga in på var jag osäker huruvida den ledde in till några hus eller inte. Jag kunde antingen gå tillbaks och ta ett annat håll, men då jag såg en liten stig in i skogen som jag för en liten stund sedan hade lämnat valde jag att följa den stigen istället. Återigen förundrades jag av den mystiska känslan i skogen, men det var lite annorlunda den här gången också eftersom jag såvitt jag kan minnas aldrig har vandrat på den stig som jag befann mig på nu. När jag såg att den lilla stigen närmare sig en större stig trodde jag att jag hade hamnat i den del av skogen där jag tidigare hade varit, men det dröjde inte länge fören jag insåg att det var en helt annan stig som jag inte kände alls igen. Men istället för att gå tillbaka till det välbekanta fortsatte jag framåt, och utöver den mystiska känslan började jag känna av en annan känsla. Funderingar om vad som skulle finnas vid vägens slut, vilket ledde till att min fantasi började tänka ut några platser som jag eventuellt skulle råka hamna i. Denna känsla kan jag nog som enklast jämföra med den känslan som jag får när spelar exempelvis Oblivion eller Skyrim antingen för första gången eller när jag råkar hamna i ett område jag inte varit i tidigare och funderar över vilka platser eller rikedomar jag kan hitta.

Stigen visade sig leda tillbaks till civilisationen, vilket visserligen var rätt väntat egentligen. Det hade dock blivit något mörkare, och jag kände inte alls igen mig vart jag var. Jag fortsatte längs vägen tills jag inom en kort stund hittade en vägskylt, som sade mig att jag visste vilket område jag befann mig i men att jag inte visste exakt vart jag var någonstans. Jag fortsatte framåt, kollade på vägskyltarna vilken väg jag befann mig på och svängde mot en annan väg när jag tyckte det kändes rätt. Hela det här kändes lite spännande faktiskt, om jag ska vara ärlig. Det är väl visserligen inte speciellt mycket som är spännande med att vandra runt i ett villaområde, men känslan av att ha upptäckt något som jag inte hade utforskat förut kändes rätt spännande ändå. Slutligen kom jag fram till en korsning som delades i fyra olika håll, och efter att ha kollat på vägskylten och tittat runtomkring mig insåg jag att jag kände igen mig nu. Detta gjorde det naturligtvis enkelt för mig att lista ut åt vilket håll jag skulle för att ta mig tillbaks hemåt.

Nu i skrivande stund efter att ha avnjutit lite varm choklad känner jag minst sagt att denna runda jag gått har gett mig en lite annorlunda upplevelse. Det är inte varje dag som jag får chansen att vandra runt någonstans där jag inte riktigt känner igen mig, och även fast det inte är något som fått mig att se livet på ett helt annat sätt känner jag ändå att denna lilla upplevelse har varit givande på något sätt.