Svenska
Blog
Intryck från Elder Scrolls Online-betan

Intryck från Elder Scrolls Online-betan

För ett par dagar sedan lyfte Zenimax NDA-avtalet till The Elder Scrolls Online-betan, vilket betyder att det är fritt fram att prata om sina upplevelser och intryck för allmänheten. Eftersom jag deltog i det senaste betatestet (vart även inbjuden till det som var tidigare, men kunde inte närvara då) tänkte jag dela med mig lite av tankar och intryck från betatestet. Dock kan jag nämna direkt att jag inte hann testa speciellt mycket så det här kommer endast vara intrycken från det jag hann spela, och om jag blir inbjuden till framtida betatester eller om det blir en öppen beta framöver kommer jag utöka mina intryck därifrån förutsett att jag kan eller hinner delta.

För att börja med karaktärsskapandet, är jag mycket nöjd. Det finns betydligt fler alternativ jämfört med Skyrim och du kan därmed skräddarsy din karaktär till nära perfektion. När du valt, ras, kön, klass och skräddarsytt ditt utseende börjar du, precis som i de tidigare Elder Scrolls-spelen, som en fånge. Men den här gången är du en fånge i Coldharbour, ett Daedriskt rike som tillför Molag Bal och som kommer vara en av skurkarna i spelet då han försöker få in hela Tamriel i sitt rike.

Som tutorial tycker jag att denna del fungerar bra, den är rak på sak och man lär sig kontrollerna fort. Man introduceras också till några karaktärer som förmodligen kommer spela någon slags roll i huvudberättelsen längre in, och samtliga karaktärer framfördes med bra röstskådespeleri. När man väl kommer ut ur Coldharbour förväntar man sig kanske att likt tidigare spel i serien få total frihet, men dessvärre är det inte så. Efter Coldharbour placeras du på en ö, vilken ö beror naturligtvis på vilken allians du tillhör, och för att lämna denna ö måste du klara huvuduppdragen här. Det var så långt jag kom, då jag försökte utforska ön och se om jag kunde hitta något intressant. Visst hittade jag ett par små sidouppdrag, men de var i ärlighetens namn rätt tråkiga och även typiska för genren (det enda uppdraget som jag gillade någorlunda var det när man skulle hitta personer som förvandlats till skeevers, men då snarare för det jag fick berättat än för att det var roligt att göra). Sedan är ön rätt liten, och det dröjde inte snabbt fören jag hade varit överallt.

Som sagt var det så långt jag kom, men vad jag hört från personer som spelade betan mer än vad jag gjorde slutade det dessvärre inte där. Efter Coldharbour och den första ön placeras du på en ytterligare ö där du återigen måste klara alla huvuduppdragen där för att fortsätta. Är man ett fan av Elder Scrolls-serien men aldrig spelat någon MMO kan jag se en stor risk för att man hinner tröttna på spelet vid det här laget, faktum är att jag började tröttna en del på första ön trots att jag är både ett stort Elder Scrolls-fan och en van MMO-spelare. Det här med startzoner tycker jag börjar kännas lite föråldrat, och naturligtvis är jag medveten om att utvecklarna var tvungna att kompromissa en hel del för att få in Elder Scrolls-universumet in i MMIO-världen, men jag tycker ändå det hade kunnat göras bättre. Men när du äntligen kommit ifrån den andra ön kommer spelet äntligen öppna upp sig en del, från vad jag hört i alla fall. Du kan naturligtvis inte gå exakt vart du vill, eftersom världen är indelad i zoner där fienderna har olika leveltak, men friheten verkas känns lite mer Elder Scrolls även fast det inte når upp till friheten som de tidigare spelen haft.

Men för att återvända till sådant jag själv har erfarenhet av, har vi stridssystemet och utvecklandet av färdigheter och förmågor. När det kommer till stridssystemet har jag lite blandade åsikter utifrån vilket perspektiv jag tittar från. Ser jag det från ett typiskt MMO-perspektiv är stridssystemet ett av de bättre i genren eftersom istället för att titta på när min karaktär slåss och vid några tillfällen trycka på en knapp för att aktivera en förmåga, är jag hela tiden aktiv i striderna. Oavsett om det är en vanlig attack, en kraftfullare attack, en blockering eller en undanmanöver är jag hela tiden aktiv snarare än en åskådare som trycker på en knapp då och då. Men utifrån ett Elder Scrolls-perspektiv känner jag mig inte speciellt nöjd, då det inte är förbättrat från Skyrim, faktiskt skulle jag till och med påstå att det är sämre. Skyrim har visserligen inte det bästa stridssystemet någonsin, men det har ändå en viss tyngd och känsla över sig, något som Elder Scrolls Online inte har. Striderna känns rätt stela och tyngdlösa, något som också märks av ytterligare när man skjuter med pilbåge eller kastar besvärjelser med trollstav. Att springa in med svärd och sköld (som jag oftast brukar göra) och kötta allt i min väg känns aningen bättre, men inte speciellt mycket. Men för att inte verka supernegativ, stridssystemet är helt okej men hade varit mycket bättre om det funnits en viss tyngd över det hela.

Men när det kommer till utvecklandet av färdigheter och förmågor känner jag mig positivare. Precis som i Elder Scrolls-serien blir jag gradvis starkare genom att använda mina förmågor och färdigheter, och i takt med att jag använder de blir de även bättre så jag kan låsa upp nya förmågor och uppgradera dem samt att jag går upp i nivå. Nu hann jag inte leka runt så mycket med förmågorna, men efter att jag använt en förmåga tillräckligt mycket fick jag valet att utveckla den till en av två uppgraderingar, och jag känner att detta system har potential för att bli någorlunda djupt.

När det kommer till grafiken är The Elder Scrolls Online på det tekniska planet inte lika snyggt som Skyrim, men det var väntat då MMOs inte brukar vara kända för att vara tunga grafikmonster. Men det ser ändå riktigt snyggt ut, tro inte något annat, och överlag känner jag mig nöjd med designen även fast det på vissa håll känns rätt generiskt. Musiken är dock av vad jag lyssnat på riktigt bra såhär långt, känns atmosfäriskt och håller utan tvekan den standard som Jeremy Soule brukar hålla när det kommer till musiken i Elder Scrolls-spelen.

Som sagt hann jag inte med så mycket, så jag fick inte uppleva de öppnare zonerna istället för startön, och jag hann därmed inte heller prova på PvP-läget, något som jag ser framemot. Jag har aldrig varit mycket av en PvP-spelare, även fast jag har haft kul med det i World of Warcraft så är jag rent generellt sett mer av en PvE-spelare. Men att kriga i Cyrodiil för Ebonheart-pakten som en ilsken argonian lockar mig riktigt mycket.

Efter att ha deltagit i betan tycker jag att The Elder Scrolls Online är... ett rätt hyfsat spel. Jag tycker det definitivt lyckas som ett RPG-spel, då alternativen i karaktärsskaparen är oerhört många och utvecklandet av både förmågor och färdigheter verkar fungera riktigt bra. Det lyckas också som ett MMO-spel, även fast jag mest har spelat själv och inte utnyttjat onlinedelen till fullo så att säga verkar det ändå fungera rätt bra. Däremot lyckas det inte som ett Elder Scrolls-spel, utvecklarna har helt enkelt kompromissat för mycket med friheten från enspelarspelen och resultatet är att utforskandet känns rätt begränsat jämfört med tidigare spel. Nu menar jag inte att jag hade hoppats på att det skulle vara lika öppet och fritt som Skyrim, men bättre än så här hade jag ändå hoppats på. I slutändan verkar det dock ändå bli ett hyfsat spel, dessvärre bryter det inte någon större mark och känns inte speciellt unikt jämfört med sina konkurrenter.

Men med det sagt ser jag ändå framemot The Elder Scrolls Online, även fast jag inte är i närheten av lika exalterad som jag var inför Skyrim. Som sagt har utvecklarna kompromissat för mycket med friheten och striderna känns stela och tyngdlösa. Men jag tror att det kommer bli ett hyfsat spel i slutändan, och jag ser framemot att utforska Tamriel och slakta mina fiender i Cyrodiil.

HQ