South Park: The Stick of Truth - Intryck

Jag vet inte om jag kan kalla mig för ett stort fan av South Park då jag bara har satt ett par avsnitt, men de avsnitt som jag sett har gjort att jag ändå gillar South Park. När det kommer till spelet The Stick of Truth såg jag inte direkt framemot det då jag var lite skeptiskt till att sätta ett RPG-spel i South Park-världen. Men under den senaste veckan då det haglat av intryck och recensioner blev jag positivt inställd till spelet, och efter drygt över två timmars spelande på PC-versionen (spelade det inte fredags när jag köpte det eftersom jag inte var klar med Alpha Prime som jag höll på med, ett högst intetsägande spel med riktigt snygg grafik) tänkte jag passa på att dela med mig av mina intryck.

Efter att spelat det försvann min skepticism om att göra det till ett RPG, och nu känner jag att det troligtvis kanske var det bästa alternativet som fanns egentligen. Karaktärerna i spelet verkar själva veta om att de är med i ett rollspel, då barnen som jag träffade hade byggt ett eget fort och har på sig hemmagjorda kostymer, och där Cartman också utsett sina undersåtar med både titel och level. Det påminner lite grand om när man var mindre och lekte med sina kompisar, men eftersom det ändå är South Park vi pratar om så trappas det ändå upp rätt mycket. För jag minns aldrig att vi slog oss blodiga med svärd när jag var mindre. Jag antar att mycket är till för öppen tolkning. Humorn är ju mer eller mindre vad man kan förvänta sig från ett South Park-avsnitt, så gillar du serien lär du gilla skämten men avskyr du det med pesten har du inget att hämta här. Personligen gillar jag humorn, även fast toaletthumorn verkar få något större utrymme.

Striderna är turbaserade sådana, vilket jag visserligen inte har någonting emot men i ärlighetens namn har jag alltid föredragit rollspel med mer dynamiska strider, men jag tycker ändå att Obsidian har gjort så gott de kan för att de turbaserade striderna inte ska bli alltför tråkiga. Det räcker inte med att välja en attack, vilken motståndare som jag ska utföra attacken på och sedan bara titta på, utan jag är hela tiden aktiv i striderna. För att attackerna och mina förmågor ska bli lyckade och göra mycket skada måste jag trycka på en knapp vid rätt tidpunkt och dylikt, och även när det är fiendernas tur att attackera har jag möjligheten att blockera deras attacker. Även fast det i praktiken blir som quick time events måste jag ändå säga att jag gillar detta, då jag som sagt håller mig hela tiden aktiv i striderna.

Mellan striderna och uppdragen finns möjligen att utforska hela South Park, och jag kan även gå in i enstaka hus och både slå sönder saker och plundra en massa loot. Vanligtvis brukar jag undvika att använda fast travel i RPG-spel, men i det här spelet använder jag det gladeligen eftersom jag känner att transportsträckorna (när jag går istället för att få skjuts av Timmy, vill säga) känns alldeles för långa och tröttsamma. Men eftersom jag inte heller vill gå miste om loot och samlarföremål som Chinpokomon blir det lite av ett dilemma, vilket gjort att jag endast använder fast travel mellan platser som jag redan besökt. Något som ändå verkar fungera rätt bra såhär långt.

Några andra klagomål som jag har är svårighetsgraden och menyerna, och när det gäller svårighetsgraden är det snarare bristen av det. Trots att jag skruvat upp det till allra högsta möjliga tycker jag att striderna är alldeles för lätta, och hittills har jag inte dött en enda gång (Butters har dock fått redigt med stryk). Menyerna känns inte heller speciellt optimerade för just PC-versionen, men det är inget jättestort klagomål från min sida eftersom det går att spela med handkontroll. Jag upplever också uppdragen som enformiga, men då jag inte gjort speciellt många uppdrag väntar jag med att döma uppdragen helt. Längden på spelet är något som jag kan se som ett problem, då de som tagit sig genom hela spelet meddelat om att det inte rör sig om så mycket mer än drygt 13 timmar. Eftersom jag inte spelat så himla mycket än så länge har jag inget att säga om detta, men det kommer nog bli märkligt för min del eftersom jag förespråkar att kvalité alltid ska komma före kvantitet, samtidigt som jag anser att RPG-spel ska kunna räcka betydligt längre än så.

Men trots några klagomål gillar jag spelet såhär långt, framförallt för att de turbaserade striderna håller mig aktiv hela tiden och för den sköna humorn (även fast som tidigare nämnt att toaletthumorn verkar ta lite större utrymme). Jag trodde faktiskt aldrig jag skulle gilla spelet så mycket som jag gör nu, och såhär långt verkar det stämma överens med den bild som jag fått utav andras intryck och recensioner.