Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Spelmusikfredag (82)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag, vilket jag sett framemot av ingen särskild anledning utöver att det blir helg förstås. En del av mig känner för att försöka hitta på ett fyndigt intro till veckans Spelmusikfredag, men på det mentala planet känner jag mig i skrivande stund inte helt hemma, samt att mitt internet fått för sig att aktivt motarbeta mig idag, så jag tycker vi kör igång direkt!

Är ganska dålig på att uppmärksamma spelmusik från Nintendos håll i och med att jag förutom bärbart och vistelser hos kompisar under barndomen, aldrig lagt labbarna på något från Nintendo. Jag strävar dock till att bli bättre på detta, vilket är en av anledningarna till att denna vecka tillägnas "Gusty Garden Galaxy" från soundtracket till Super Mario Galaxy.

Fast den främsta anledningen är helt enkelt för att det är en riktigt bra spellåt. Den är intressant i och med att jag tycker den känns rätt pampig, men inte på ett sådan där episkt sätt som jag brukar associera med pampig musik. Istället framstår den som riktigt mysig och avslappnande, vilket för min del i alla fall framstår som en intressant kombination. Då får man visserligen komma ihåg att jag förknippar pampighet med bombastisk musik.

Men hur som haver är detta en riktigt bra spellåt, och jag skulle även nog vilja påstå det är ett rent mästerverk när det kommer till spelmusik.

Super Mario Galaxy - Gusty Garden Galaxy

Spelmusikfredag-spellista

Shadow of War ser ut att bli en förbättring av föregångaren

This post is tagged as: Middle-earth: Shadow of War

Shadow of Mordor var ett spel som kom lite från ingenstans kändes det som, initialt såg det mest ut att vara en blek Assassin's Creed-kopia med Arkham-inspirerade strider men visade sig vara mer än så. För min del var det en riktig överraskning, främst på grund av Nemesis-spelet som på riktigt kunde göra spelet personligt och engagerade med att skapa egna berättelser.

Så att jag ser framemot Shadow of War (trots lam titel) lär nog inte vara speciellt konstigt, så det var med förväntan jag kikade på gameplay-snutten som Warner Brothers varit snälla att lägga ut på utlovat datum. Jag har dock inte så mycket att säga om det, mestadels för att jag haft en tenta idag och trots det fortsatt pluggat, men även för att det i princip ser liknande ut, fast mer utvecklat och på en större skala.

Nemesis-systemet är numera utbyggt så det inte endast gäller för fienderna, utan även för allierade. Om Nemesis-systemet i Shadow of Mordor var mer av ett koncept, ser det i Shadow of War ut som en spännande vidareutveckling. Förhoppningsvis kan utvecklarna leverera på denna punkt, då det dessvärre kan vara svårt att veta om det verkligen blir så pass dynamiskt utifrån gameplay-klipp som förmodligen är korrigerade.

Jag gillade i alla fall det jag såg av spelet, då det ser ut att kunna bli en förbättring och vidareutveckling över föregångaren som bjöd på ett riktigt intressant koncept.

Riktigt imponerad av Horizon: Zero Dawn

This post is tagged as: Horizon: Zero Dawn, Intryck

Ända sedan Horizon: Zero Dawn visades upp har jag sett nästan läskigt mycket framemot det. Från första stund har inramningen med en post-postapokalyptisk värld där människans civilisation fallit sedan länge och de människor som finns kvar lever som stenåldersmänniskor, samtidigt som robotaktiga djur härjar över landskapet är en så kontrasterande bild men en oerhört lockande sådan. Guerilla har verkligen lyckats med att sälja in världen för mig, och den är lika vacker som den är inbjudande.

Det är nog det som varit lite av ett problem med dagens open world-spel för min del, utvecklarna kan fylla ut spelvärldarna med mycket innehåll, men det är få som lyckas skapa en värld som jag verkligen vill utforska. Det är detta som fått mig att spela Skyrim så mycket som jag gjort, trots att sysslorna blir repetitiva i slutändan, eftersom det finns så mycket intressant att hitta genom rent utforskande.

Har spelat lite till och från sedan releasen, så jag har inte spenderat så mycket tid på det som jag hade velat vid det här laget. Men det här är det första spelet sedan The Witcher 3 som jag inte kan sluta tänka på när jag inte spelar det. Att jag nämner The Witcher 3 är inte heller en slump, då Horizon på flera sätt liknar CD Projekt Reds mästerliga trea och känns onekligen inspirerat av det. Framförallt i hur de sidouppdrag som jag gjort har egna små berättelser och karaktärer som fyller en plats i världen, och känns inte enbart vara där för att fylla ut innehållet.

Det må inte vara ett speciellt originellt spel, men likt Singularity och Dishonored tar Horizon: Zero Dawn massvis med bra idéer och sätter ihop dessa till ett riktigt bra spel. The Witcher 3 har redan nämnts, och naturligtvis finns det massor med inspiration från andra open world-spel. Fick mig en smärre hjärtattack när jag såg antalet ikoner på kartan första gången, vilket gav flashbacks till Far Cry 4. Har även sett det jämföras med Monster Hunter-serien sett till det spelmekaniska och sättet man tampas med robotvarelserna. Har än så länge inte slagits med de riktigt stora bjässarna, men striderna känns såhär långt riktigt lyckade.

Höjdpunkten med spelet är som sagt den inbjudande världen, och det är utan tvekan ett av de snyggaste spelen som jag spelat. Jag är inte helt hundra på om jag anser detta till och med klå Uncharted 4, framförallt tack vare att ansiktsanimationerna inte ser mer än okej ut. Samtidigt är de också olika typer av spel, och sett till att det är ett spel med en stor och öppen värld är det minst sagt riktigt imponerande hur snyggt spelet ser ut. Jag kommer med andra ord totalt missbruka spelets fotoläge.

Än så länge är det endast två saker som jag funnit som bristande, dels är det den alldeles plottriga HUDen som är fylld med massvis av information. Lyckligtvis går det att stänga av flera av elementen för att anpassa efter eget tycke, även fast jag inte lyckats få bort den gula uppdragsikonen. Sedan är jag inte förtjust i att det endast går att spara spelet vid lägereldar, vilket snabbt blir irriterande när jag inte får spara när eller var jag vill.

Men överlag är jag riktigt imponerad efter de närmare 8 timmar som jag spenderat med Horizon: Zero Dawn, och jag ser verkligen framemot att fortsätta äventyra med Aloy och ruska upp hennes ursprung i denna sinnessjukt lockande värld.

Spelmusikfredag (81)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, vilket jag känner kommer lägligt då jag inte fått mycket sömn under den gångna veckan och förhoppningsvis kan ta igen det nu när det är helg. Samt fortsätta spela Horizon: Zero Dawn, som jag kommer ge lite mer detaljerade intryck vid ett senare tillfälle, men än så länge är jag ruskigt imponerad av det.

Men nu är det ju ändå spelmusik som gäller, och veckans spellåt tillägnas till det bortglömda och underskattade konsolexklusiva liret Battlefield 2: Modern Combat. Spelade aldrig multiplayern när det begav sig, och även fast jag knappt minns vad storyn handlade om minns jag det ändå som en av de bättre Battlefield-kampanjen nästan enbart på grund av att det tilläts krigas för de båda sidorna i konflikten och mot slutet välja vilken av fraktionerna som skulle gå till seger.

Musiken i spelet är komponerad av Rubert Gregson-Williams, som är bror till den mer kända Harry Gregson-Williams. Soundtracket till Battlefield 2: Modern Combat är rätt unikt i det avseende att spelets temalåt inte påminner det minsta om den klassiska Battlefield-sången. Vilket jag ändå måste medge är ett märkligt val, även fast det rör sig om en spinoff.

Men bortsett från det faktumet, diggar jag verkligen temalåten som spelas upp i huvudmenyn. Efter sitt intro får låten snabbt ett fartfyllt och högt tempo, och ger en verkligen en uppbyggande känsla som gör en riktig taggad på att delta på de digitala slagfälten. Visst, som sagt må den inte ha så mycket med Battlefied-seriens signum gällande spelmusik att göra, men som självständig låt diggar jag den något enormt.

Battlefield 2: Modern Combat - BF Menu Music

Spelmusikfredag-spellista

Watch Dogs 2 en klar förbättring över föregångaren

This post is tagged as: Watch Dogs 2, Intryck

Watch Dogs var enligt många en besvikelse vilket jag kan förstå själv, även fast jag tillhörde skaran som gillade spelet. Med det sagt fanns det vissa brister, i synnerhet kring storyn då tonen var alldeles för allvarlig trots att spelet i sig egentligen är rätt fånigt när en tänker efter, och att huvudkaraktären var en vandrande klyscha och en karaktär jag inte kan säga jag brydde mig särskilt mycket om. Samt naturligtvis de numera obligatoriska bristerna som tillkommer i ett open world-spel, i form av massvis med innehåll där filosofin verkat vara kvantitativ före kvalité.

Har under den senaste tiden spelat uppföljaren, som på förhand sett bättre ut men som jag ville se reaktionerna på vid release innan jag skaffade det, vilket slutligen vart häromveckan. Bara efter någon timme kände jag redan att spelet var betydligt bättre än föregångare. Det må finnas massvis med saker att göra, det går inte att komma ifrån när det är ett Ubisoft-sandlådespel vi talar om, men jag känner mig inte lika överväldigad med allt innehåll den här gången. Sedan hjälper det också att det mesta som jag sett ändå verkar passa in, till skillnad från exempelvis delarna där man styrde runt en spindeltank i föregångaren.

Tonen känns inte heller lika allvarsam, eller rättare sagt inte särskilt allvarlig alls. Åtminstone inte så långt som jag kommit, vilket borde vara cirka halvvägs in, bortsett från någon enstaka händelse är det betydligt lättsammare. Något som jag välkomnar, då jag som sagt ansåg ettan tog sig själv på för stort allvar. Jag gillar också karaktärerna, även fast det emellanåt kan kännas lite plågsamt sådär som det känns när en äldre herre försöker vara hipp inför kiddsen. Men för det mesta tycker jag ändå det landar rätt.

Det problematiska med tonändringen är att plötsligt känns inte vapen och död lika passande. Så som Marcus och hans polare porträtteras känns det bara märkligt att ta fram en hagelbössa och skjuta sig framåt. Visserligen gör detta min spelstil intressantare, då jag med hjälp av drönare kan reka området och försöka smyga mig fram så gott det går. Men inför en eventuell trea kan det kanske vara bra att försöka hitta ett mellanläge mellan den lättsammare tonen i tvåan och den allvarligare inramningen i ettan.

Spelvärlden känns också betydligt mer levande, med folk som exempelvis kan starta bråk med varandra eller hoppar fram och photobombar när jag försöker ta en selfie. Deras reaktioner känns också mestadels trovärdiga, och det gläder mig att se att snutarna har en närvaro i spelet även utanför uppdragen. Den integrerade multiplayern bidrar också med dynamik i spelet och fungerar ytterst sömlöst, då helt plötsligt börjar någon hacka mig varpå jag måste söka runt och ha ihjäl denna innan hackaren hinner... ja, hacka mig.

Såhär långt är jag till det stora hela riktigt nöjd med Watch Dogs 2, som är en klar förbättring över föregångaren. Det som drar ned helhetsintrycket för min del är som nämnt att den mindre seriösa tonen gör att användandet av handeldvapen känns malplacerat, samt att bilstyrningen känns minst lika sladdrig som i första spelet. Men i övrigt är jag riktigt nöjd, och hoppas att Ubisoft fortsätter bena ut problemen inför en eventuell trea.