Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Farväl Aigaion!

This post is tagged as: Ace Combat Infinity, Ace Combat, Nyheter, Valjakt

När jag startade Ace Combat Infinity fram mot kvällen möttes jag av ett dystert meddelande. Det verkar som att Moby Dick Pursuit-uppdragen ska tas bort från spelet, antagligen för att göra rum åt det kommande Stonehenge-uppdraget som jag bloggat om tidigare. Något som jag haft lite svårt att smälta.

För er som inte vet vad jag pratar om, är detta uppdrag ett så kallad "Emergency Missions" som inte går att välja utan istället har en chans att slumpmässigt dyka upp efter ett lyckat uppdrag. Att tillsammans med sju andra spelare gå lös på Aigaion-skeppet är enligt mig en av de absoluta höjdpunkterna med spelet, då det är det är ett oerhört intensivt uppdrag tack vare tidspressen, att missillarmet piper som bara den och att det känns riktigt coolt att strida mot ett gigantiskt skepp.

Något som jag anser är ett stort problem med Ace Combat Infinity är att det inte finns speciellt mycket variation när det kommer till speluppdrag då det efter två uppdateringar finns 6 olika multiplayerkartor (och då är Moby Dick och dess variationer inte inräknat). Det finns helt enkelt inte mycket innehåll i spelet, något som jag påpekade i min recension. Att då ta bort Moby Dick Pursuit-uppdragen känns som ett steg tillbaka.

Det finns dock säkert en logisk förklaring till detta, och en som jag hört är att det antagligen beror på att Moby Dick och Stonehenge skulle krocka med varandra, i och med att denna typ av uppdrag som nämnt slumpas fram. När man sedan tittar på de svårare och sällsyntare varianterna av Moby Dick, är det framförallt den guldpimpade versionen som är oerhört ovanlig (jag har endast stött på den en gång). Med tanke på att Stonehenge-uppdragen kommer ha olika svåra och sällsynta varianter likt Moby Dick, är det mycket möjligt att det skulle bli ännu ovanligare för guldvarianterna att dyka upp ifall antingen Moby Dick eller Stonehenge hade en chans att dyka upp slumpmässigt.

Hursomhelst är det trist att behöva se Aigaion-skeppet försvinna från spelet, även fast jag naturligtvis kan förstå varför och även ser framemot att tackla Stonehenge igen, är det inte lika lätt att smälta att en av mina absoluta höjdpunkter med spelet ska försvinna. Förhoppningsvis är det inget evigt farväl, men efter nästa uppdatering räknar jag inte med att få slåss mot det valliknande superskeppet.

En glorifierad fanfiction

This post is tagged as: Resan till ljuset, Metro 2033 Universum, Metro 2033, Böcker, Recension

Det var förra året som jag lagom till releasen av Metro: Last Light tog mig an boken Metro 2033 (som jag sedan läste nästan parallellt med spelet baserat på boken). Jag fann boken vara riktigt bra, världen som författaren Dmitry Glukhovsky beskrev var både mörk och dyster, olika ideologier varvades med religiösa åsikter och allmän filosofi. Det enda jag inte var förtjust i var slutet, visserligen var det deprimerande och passade bra in med resten av boken, dock kändes det lite... hastigt slut. Men annars håller jag det som en av de bästa böckerna jag läst, och även fast Metro 2034 började svagt var den också riktigt bra när jag väl kom längre in i den.

Hursomhelst, utöver dessa två böcker och kommande Metro 2035 (som ska följa storyn i Last Light mer detaljerat och förmodligen även bestämma vilket slut som ska vara canon) finns det även något som kallas för Metro 2033 Universum. Detta är en slags serie där författaren bjudit in andra till att skriva olika berättelser som utspelar sig i samma universum som Metro 2033 (dock förmodar jag dessa berättelser inte räknas som canon). Runt ett tjugotal av dessa berättelser har utgivits som böcker i Ryssland, och än så länge har två av dessa blivit översatta till svenska (både är dessutom skrivna av samma författare). Det är alltså, ifall man vill uttrycka sig grovt, glorifierad fanfiction (jag har personligen inget emot fanfictions, då det precis som med "riktiga" romaner finns både bra och dåliga fanfictions).

Hursomhelst utspelar sig Resan till ljuset i metrons tunnlar under Sankt Petersburg år 2033. Den föräldralöse Gleb har under hela sitt tolvåriga liv levt i metrons tunnlar och även fast han inte lever ett enkelt liv ser den ena dagen inte olik ut från den andra. Detta ändras dock när han blir upplockad av stalkern Taran, efter att denna nyss slutfört ett uppdrag åt stationens ledning. Äventyret tar dock fart på riktigt när mystiska ljussignaler observeras från marinbasen Kronstadt, som befinner sig på en ö utanför staden. En grupp stalkrar sätts ihop för att undersöka vad som kan ha orsakat ljussignalerna, och föga förvånande ingår både Taran och Gleb i denna grupp. Kan det finnas fler överlevande och kanske orörda förråd, eller är det tecknet som prästerna inom Exodussekten predikar om?

Min försiktighet gav ifrån sig ganska snabbt, då Resan till ljuset visade sig både vara riktigt bra och även spännande. Den använder sig ofta av det enkla men effektiva knepet att avsluta nästan varje kapitel med en cliffhanger, för att läsaren ska vilja ge sig på nästa kapitel direkt. Världen målas upp ett liknande dystert och mörkt sätt som i Glukhovskys egna böcker, och vid vissa stunder kunde berättelsen kännas otäck. Dock märks det att det är en annan författare bakom rodret, där Glukhovskys böcker fokuserade mycket på ideologier, religioner och filosofier samt hade en spänning som kröp på en mer, är Andrej Djakovs bok kortare, mer actionorienterad och mer rak på sak (även fast religion finns som ett mindre och underliggande tema). Är det något problem jag har med boken är att den emellanåt kan kännas lite krystad, framför allt när det kommer till de övriga karaktärerna som jag för det mesta hade lite svårt att bry mig om på samma sätt som det är meningen att läsaren ska bry sig om de båda huvudkaraktärerna.

Men överlag gillade jag boken rätt mycket, den håller sig kanske inte riktigt på samma nivå som de andra Metro-böckerna, men den förtjänar definitivt en plats bredvid de böckerna. Gillar man de böckerna kan det vara värt att ge Resan till ljuset en chans, och även fast det kommer dröja ett bra tag tills jag läser den ser jag ändå framemot uppföljaren.

Steget in till den nya generationen

This post is tagged as: Playstation 4, Next Gen, Inköp

Det var egentligen tänkt att jag skulle boka Playstation 4 lagom till release. Men när det började närma sig insåg jag att av alla spelen som skulle släppas vid launch och under resten av hösten, var det egentligen bara ett enda spel som verkligen lockade mig. Att då punga ut över 4000 svenska riksdaler för att kunna spela ett enda spel och sedan låta konsolen damma i väntan på nya spel, kändes inte som en bra idé för mig.

Men nu känner jag att tiden har kommit att äntra den nya generationen. Någon gång under sommaren beslutade jag mig för, sedan ändrade jag mig till att jag skulle bli klar med The Witcher (vilket jag kanske är halvvägs till att göra). Men när maaden tidigare idag lade upp ett blogginlägg där han tipsade om att Playstation 4 endast denna helg kostade 3490 kronor på Elgiganten, bestämde jag mig efter lite funderande att bättre tillfälle finns ju inte.

Nu har jag då alltså införskaffat mig en PS4:a, och är därmed redo för den kommande spelhösten som minst sagt ser lovande ut. Jag har än så länge inte börjat spela något på konsolen, utan har mest lekt runt lite med menyerna. Men jag gillar hur det ser ut, och Dualshock 4 verkar utifrån lite testande vara en bra kontroll då den sitter bra i handen och L2/R2-knapparna är betydligt skönare än dess föregångare. Kommer dock sakna både Start- och Select-knappen (Rest in Piece).

Jag känner mig i alla fall nöjd så här långt, och jag ser framemot att spela Watch Dogs under helgen (hade egentligen alltid tänkt att Killzone: Shadow Fall skulle bli mitt första spel till konsolen, men nu fick det bli Watch Dogs istället).

Stonehenge återvänder!

This post is tagged as: Ace Combat Infinity, Ace Combat, Nyheter, Trailer

För bara en stund sedan lade Namco upp en trailer över vad som ska läggas till i nästa uppdatering till Ace Combat Infinity, dock endast på deras japanska Youtube-sida förtillfället. Sist jag skrev om vad som skulle läggas till i spelet fanns inte all information i trailern, och eftersom den också bara fanns med japansk text då missade jag dessvärre en viktig sak om Team Deathmatch-läget. Den här gången känns dock trailern mer komplett så att säga, trots jag inte kan japanska överhuvudtaget. Den här gången kommer jag inte göra en kort lista om vad som kommer läggas till, dels eftersom det inte är riktigt lika mycket innehåll enligt trailern och för jag kommer hålla mig mer kortfattad.

Det första trailern visar är att det sjunde kampanjuppdraget kommer läggas till, och precis som redan varit känt från teasers i själva spelet kommer detta utspela sig under Area B7R, även känt som "Round Table", som veteraner rån Belkankriget lär känna igen. Area B7R befinner sig i Ace Combat Infinity någonstans i Nevadaöknen, det kommer föga förvånande bjudas på en del luftstrider samt kommer vi stöta på Butterfly Master igen, en smått otäck stridspilot (eller...?). Förhoppnings för detta uppdrag storyn framåt den här gången, Avalon-uppdraget som lades till sist var visserligen bra men kändes också mer som ett filler-uppdrag.

Vad som dock är mer spännande är att det kommer läggas till ett nytt Emergency Mission, då det behövs i och med att det i nuläget endast finns tre varianter av Moby Dick Pursuit. I "Stonehenge Returns" har en viss federation tydligen återuppbyggt Stonehenge-anläggningen som förstördes i kampanjen. Detta uppdrag kommer likt Moby Dick Pursuit finnas i tre olika versioner, men vad som kommer vara annorlunda utöver vissa färger är i nuläget oklart. Detta är dock något som varit efterfrågat av många, och då Stonehenge är helt klart ett av de bästa uppdragen i kampanjen ser jag mycket framemot detta.

Sist men inte minst kommer det också läggas till ett par nya jetplan, men den här gången känns utbudet inte riktigt lika intressant eftersom det antingen är varianter på redan existerande jetplan eller är bara oerhört likt det som redan finns. Hursomhelst är jetplanen som läggs till Su-33 Flanker-D, F-14D Super Tomcat, Su-37 Terminator samt ASF-X Shinden II (som framtill nu endast funnits med i kampanjen, dock inte tillgänglig för spelaren). Det sistnämnda planet är nog det som gör den nya listan inte känns helt ointressant, men jag är också lite besviken på att det ännu inte lagts till fler attackplan.

Något releasedatum för den nya uppdateringen verkar inte finnas med i själva trailern, men från vad jag lyckats få ur den japanska sidan Famitsu verkar det som att den nya uppdateringen kommer släppas den 21 augusti. Denna uppdatering ser jag framemot, dels för jag hoppas nästa kampanjuppdrag för storyn framåt den här gången, dels för jag ser framemot att få ta mig Stonehenge igen med andra spelare, och dels för att Shinden var ett jetplan som jag gillade i Ace Combat: Assault Horizon.

Team Deathmatch i Ace Combat Infinity måste förbättras

This post is tagged as: Ace Combat Infinity, Ace Combat, Dödsmatcher

Som jag bloggat om tidigare lades Team Deathmatch till som spelläge i Ace Combat Infinity, men då trailern endast fanns på japanska när jag skev det inlägget uppfattade jag aldrig att TDM skulle vara en del i ett tidsbegränsat event. Som det ser ut nu är TDM alltså inget permanent spelläge, och läggs istället till när det ska hållas ett specifikt event för just TDM. Efter att ha deltagit i de första eventen hade jag tänkt diskutera lite om vad TDM egentligen tillför, vad som fungerar bra och vad som måste förbättras.

För att börja med det positiva, ger det naturligtvis mer variation. Även fast Coop-läget kommer vara själva grundstommen för spelet, är det skönt att kunna ta ut lite aggression på andra spelare. När TDM är som allra bäst tycker jag det fungerar stabilt, speciellt när det bara är 4 spelare som slåss i stället för 8 stycken eftersom sistnämnda antalet får matcherna att bli lite väl kaotiska. Ett stort plus också är att jag diggar musiken som spelas upp på Tokyo-kartan och Area B7R.

Men trots att det som sagt kan kännas riktigt stabilt när det är som bäst, är det sällan det faktiskt är som bäst och är snarare oerhört ojämnt och behövs verkligen fixas till ordentligt för att det verkligen ska ha en plats i spelet. Att det dessutom funnits färre rum när TDM varit tillgängligt än vad det funnits när jag sökt på Coop-matcher understryker att TDM måste fixas till.

Det absolut största problemet jag har är att varje match utspelar sig exakt likadant; alla spelarna flyger mot varandra, möts ungefär mitt i kartan och sedan hålls all action på samma punkt under hela matchen. Vad som händer är att när alla spelarna möter varandra, gör de enkla undanmanövrar både för att undvika missiller och komma i en bra position för att beskjuta andra spelare. Detta gör att de flesta spelarna flyger mest omkring i cirklar på just den här punkten, vilket gör matcherna enligt mig åtminstone rätt tråkiga. När jag spelar Ace Combat gör jag det för att få delta i häftiga och adrenalinpumpande luftstrider, något som "circle jerks"-strider inte erbjuder.

Detta är dock inte nödvändigtvis spelets fel, utan snarare tror jag det helt enkelt rör sig om en reflexmässig rörelse, något som hänt mig själv. När en missil låses fast på mitt jetplan är min omedelbara reflex just att göra en hård sväng, vilket jag troligtvis inte är ensam om. Det blir dock inte bättre eftersom spawnsystemet är urbota korkat, du respawnar nämligen på exakt samma ställe där du dog. Något som verkligen borde åtgärdas genom att göra spawnpunkterna fasta som i Assault Horizon, vilket enligt mig skulle förbättra TDM något enormt.

Ett annat stort problem jag har är balansen, då till skillnad från när jag kört Coop-uppdragen är det tydligt att bättre jetplan som F-22A och T-50 oftast dominerar över andra jetplan. Under första TDM-eventet var det inget större problem, eftersom det endast gick att spela med de första jetplanen då övriga var låsta. Under det andra eventet har det dock varit öppet för samtliga jetplan, vilket gör att problemet märks betydligt mer. Vad som måste göras för att förbättra detta är att lägga till ett alternativ så folk som skapar rummen kan bestämma välja vilka tiers av jetplan som ska vara tillåtna och vilka som ska vara låsta.

Ett annat problem jag har, som visserligen inte är lika stort som de förra men ändå värt att nämna, är att det inte finns någon egentlig anledning att spela TDM före Coop-uppdragen då förstnämnda inte ger lika mycket belöningar. Nu är TDM i och för sig så här långt i alla fall bara tillgängligt i samband med ett event där det går att vinna priser såsom speciella jetplan, emblems och nicknames vilket kan vara anledning nog att spela, samt att det utifrån vad jag sett verkar TDM genera mer poäng som jag kan spendera på jetplan och uppgraderingar än vad jag brukar få under en Coop-match. Dock tar det längre tid att undersöka/forska om uppgraderingar och dylikt, och det går även inte att utföra utmaningar (som kan ge en belöningar som poäng, bränsle eller kontrakt) av någon märklig anledning. Som sagt är denna punkt visserligen inte speciellt stor med tanke på att TDM än så länge i alla fall bara är öppet under speciella events, men om Project Aces någonsin får för sig att göra spelläget permanent måste de även se över denna punkt för att det verkligen ska vara värt att spela TDM.

Även fast Team Deathmatch i Ace Combat Infinity har sina stunder, är det inte ett optimalt spelläge såsom det ser ut just nu. Det händer inte mycket intressant under matcherna när alla spelare bara flyger runt i cirklar på samma punkt på kartan, och kraftfullare jetplan har ett för stort övertag. Vad som måste göras för att göra TDM bättre är att ändra spawnpunkterna till fasta punkter istället för att spawna igen där man dött, lägga till ett alternativ så det går att bestämma vilka jetplan som ska vara tillåtna, och ifall TDM kommer bli ett permanent spelläge i framtiden måste se över belöningarna så det faktiskt känns värt att lägga ned bränsle på att spela TDM.