Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Problemen med ranking events i Ace Combat Infinity

This post is tagged as: Ace Combat Infinity, Ace Combat, Events, Pay-to-win

När Ace Combat Infinity släpptes fanns det inte speciellt mycket innehåll, och även fast det naturligtvis planerades att lägga till mer allteftersom visade det sig att huvudpunkten för att locka spelare till att fortsätta spela var genom så kallade ranking events, där det går att vinna olika priser i spelet. Till en början var jag positivt inställd, även fast det alltid funnits en viss pay-to-win-aspekt i det hela rörde det sig i början endast om kosmetiska saker. Emblems, nicknames och skins, vilket jag tyckte var helt okej ändå. Dessa events har sedan varit en kontinuerlig del av spelet, som dessvärre visat upp rätt stora problem.

För bara ett par dagar sedan startades det senaste eventet, "Demon Lord of the Round Table", där det är Team Deathmatch och priser relaterade till protagonisten från Ace Combat: The Belkan War som gäller. Det här är det senaste av total 13 event som hållits sedan spelet släpptes, vilket innebär vi pratar om ungefär ett event i veckan. Vilket är lite för mycket för både min och andras del, då det är många som börjar känna sig trötta på både eventen och även spelet självt.

Innan jag går vidare måste dock tydliggöra exakt vad som gör dessa events kan kännas pay-to-win, och det bygger helt på de mikrotransaktioner som finns i spelet. Den främsta av dessa är då bränslet, som jag tjatat om tidigare men för att repetera kort är det ett måste för att överhuvudtaget spela. Du har tre stycken gratis, och när du spenderat dessa måste du antingen vänta en viss tid eller hosta upp pengar för att få spela mer. Det är nämligen så att de som får de högsta placeringarna och därmed de bästa priserna, är oftast de som kan slänga mest pengar på spelet eftersom de helt enkelt kan spela mer.

Men som jag nämnde tidigare såg jag det inte som ett stort problem, i och med att det endast rörde sig om kosmetiska föremål. Men när det var dags för det tredje eventet hände någonting som enligt mig inte borde ha hänt. Utvecklarna Project Aces utannonserade då att i eventet "Pride of Wardog", skulle en specialversion av ett plan som redan fanns i spelet fanns med som förstapris. Rent utseendemässigt skilde den sig inte mycket från det redan existerande planet, och även fast den hade bättre statistik fanns det samtidigt ett gäng plan i spelet som var betydligt bättre. Just då kändes det inte så jättefarligt, men både jag och flera andra spelare började känna oro.

Det vart sedan inte bättre när antalet spelare som var kvalificerade för förstapriset sänktes. Från början var det de 1000 bästa spelarna som fick ta del av förstapriset (med bästa menar jag de spelare som fått flest poäng under eventet), vilket var svårt att nå för de som inte betalade för sig, men inte omöjligt. Men sedan det första TDM-relaterade eventet, är det numera endast de 200 bästa spelarna som kammar hem toppriset, en siffra som gör det omöjligt för någon att komma med bland de bästa utan att öppna plånboken. Speciellt när toppriserna rör sig om specialplan, som på senaste tiden visat sig vara tillräckligt kraftfulla för att sätta en klar pay-to-win-stämpel på detta.

Bara för att göra det ännu värre ändrades systemet som räknade ut hur många poäng som spelarna kunde tjäna in under dessa event. I början gällde det antingen på vilket betyg som alla spelarna fick ihop gemenast i ett uppdrag eller hur snabbt uppdraget klarades av, jag är inte helt säker. Sedan ändrades det till att endast räkna ihop de poäng som en själv tjänar ihop under matcherna, vilket egentligen låter som ett mer logiskt system men som dessvärre visat sig uppmuntra en vidrig attityd hos vissa spelare. Detta beteende har funnits i spelet sedan release och finns oavsett om ett event håller på eller ej, men under events blir de värre än vad de redan är. Vad dessa spelare gör, som dessutom är mer erfarna spelare som har låst upp de bästa planen i spelet, är att skapa specifika rum där spelare av alla möjliga MRs kan hoppa in och alternativt specifikerat rummet för nybörjare.

När mindre erfarna spelare kommer in med sina nybörjarplan förväntar de sig då att de ska kunna lära sig något, men istället drar den mer erfarne spelaren iväg och roffar åt sig alla måltavlor och därmed alla poäng, vilket gör denna spelare klättar snabbt upp genom rankinglistan. Som sagt är detta beteende inte exklusivt för eventen, och detta är ökänt som "seal clubbing" och ses ned på av större delen av spelarna. Men det är inte rättvist att de som utnyttjar denna metod blir belönade för det.

Men det absolut värsta måste nog ändå vara att chansen att dessa events kommer göras rättvisare är lika med noll. För Namcos räkning ser de bara att många spelare är villiga att slanta upp pengar på bränsle med förhoppning om att kunna spela sig fram till särskilda priser, och för dem spelar det helt enkelt ingen roll hur spelarna bär sig åt. Bara spelarna öppnar plånboken ser Namco ingen anledning till förändring. Vilket är oerhört trist, för dessa events kunde ha varit något trevligt som bidrogit till spelet. Men istället har Namco gjort allt för att eventen ska generera så mycket pengar det bara går, då de sker oftare än nödvändigt och uppmuntrar spelare till att hosta upp pengar eller utnyttja mindre erfarna spelare till sin egen fördel. Även fast jag hoppades på att det skulle gå bra för Ace Combat Infinity, trodde jag aldrig det skulle ske på ett sådant här sätt.

Lite snabba intryck från Destiny

This post is tagged as: Destiny, Intryck

Tro det eller ej, men Destiny är faktiskt det spel som jag sett mest framemot det här året. Sedan att jag knappt skrivit om det spelet är en annan femma, men hursomhelst har jag nu äntligen fått spela detta då jag varken deltog i alfan eller betan. Som brukligt när det kommer till nya släppta spel tänker jag dela med mig lite av mina intryck, men då jag endast spenderat drygt två timmar eller så hittills kommer jag inte vara särskilt djupgående. Fast det betyder också inlägget inte kommer bli speciellt långt heller, vilket är bra antar jag.

Som ni förhoppningsvis redan känner till är Destiny en slags hybrid mellan FPS och MMO, och även fast det inte är ett fulländat MMO finns det ändå vissa igenkännbara aspekter av detta. Det finns en hubvärld där jag kan interagera med flera andra spelare, och att ställa sig mitt på en plats och dansa tillsammans med andra spelare är något som jag känner igen från tidigare MMOs jag spelat.

Rent spelmekaniskt skulle jag nog säga det är en slags blandning mellan Halo och Borderlands, då jag tycker mig känna igen en del från det lilla som jag spelat av Halo 2 för flera år sedan. Själva vapenkänslan känns rätt bra av det jag sett hittills, framförallt är hagelbössan värd att nämnas. Spelytorna är också hyfsat öppna, och det går även att få tag på loot från dödade fiender, kistor eller genom att klara av uppdrag. Då det som nämnt också har vissa inslag av MMOs går det att stöta på andra spelare under uppdragen, men antalet är rätt begränsat så jag upplevde aldrig att andra spelare kom i vägen för min upplevelse.

Då Halo-spelen är kända för bland annat storyn, har jag naturligtvis förhoppningar om att storyn i Destiny är bra. Jag gillar själva inramningen av berättelsen såhär långt, men det är alldeles för tidigt att säga om det är bra. Just nu känns det som att storyn vill ta tid på sig innan den kommer igång, vilket jag verkligen inte har något emot då några av de absolut bästa berättelserna jag upplevt när det kommer till spel har tagit sin tid till att komma igång på riktigt.

Av det jag spelat hittills tycker jag Destiny ser riktigt snyggt ut, rent tekniskt har jag dock lite svårt att svara på ännu då jag inte tagit mig en särskilt noggrann titt, utöver ett enstaka objekt som på nära håll såg lågupplöst ut. Men när det kommer till grafiken i Destiny är det framförallt designen som imponerar starkt på mig, och bidrar även till en härlig men samtidigt någorlunda dyster atmosfär.

Av det jag spelat såhär långt av Destiny kan jag definitivt säga jag gillar det, hur bra det kommer bli i slutändan får jag se. Just nu är det framförallt om hur storyn kommer utveckla sig och vad spelet har ett erbjuda när det kommer till endgame (det har ju ändå vissa inslag från MMOs) som jag är mest nyfiken på. Men annars gillar jag spelet skarpt, och jag ser framemot att spela mer av det.

Dags att bli en riktig stridspilot!

This post is tagged as: Inköp

Nästan i alla fall. Eller inte ens det egentligen. Hursomhelst, efter otaliga timmar som spenderats på Ace Combat-spelen och kommit fram till att jag älskar flygspel, tänkte jag det var dags att ta nästa steg, och då syftar jag inte på simulator-hållet (inte än i alla fall). Jag är en sådan person som tycker det är viktigt med inlevelsen i ett spel, och om det finns olika sätt att öka denna inlevelse i ett spel tar jag den, oavsett om det gäller svårighetsgrader, speciella alternativ, moddar, eller i det här fallet en joystick. Närmare bestämt en så kallad "Thrustmaster T-Flight Hotas X". Herrejävlar, vilket namn...

Ska bli intressant att prova denna, det lär naturligtvis kännas ovant ett tag men det förr eller senare lär jag vänja mig. Att den fungerar till både PS3an och till min PC är naturligtvis också en bra sak, då jag börjat få upp ögonen lite grand på ett flygspel som endast finns till just PC (som jag antagligen kommer skriva om vid något tillfälle).

Jack Ryan: Shadow Recruit levererade

This post is tagged as: Jack Ryan: Shadow Recruit, Jack Ryan, Tom Clancy, Film

Jag har verkligen gjort allt för att inte hålla förväntningarna på den nya filmen med Jack Ryan i huvudrollen alldeles för höga. Något som inte varit lätt, med tanke på att jag älskar böckerna skrivna av Tom Clancy. Men jag skulle nog säga jag lyckats rätt bra med det ändå, då jag kände mig oerhört försiktig när jag matade in skivan i morse. Precis som med The Sum of All Fears har man valt att reboota Jack Ryan, men den här gången är filmen inte baserad på någon bok utan bjuder på en egen och ny berättelse. Tanken är att en yngre Jack Ryan ska introduceras för en ny publik, vilket förmodligen också förklarar varför Chris Pine gestaltar rollen efter Alec Baldwin, Harrison Ford och Ben Affleck.

Jag måste säga jag överlag känner mig rätt nöjd med Shadow Recruit. Jag kan inte direkt säga att filmen sticker ut från andra spionthrillers, men den har helt klart sina stunder. Filmen håller dock ett jämnt tempo hela tiden, och även fast den förlagts i modern tid har den ändå en skön kalla kriget-känsla över sig. Däremot tycker jag vissa saker stundtals kunde kännas rätt långsökta. Skådespelarprestationerna är överlag rätt stabila, även fast Chris Pine känns felcastad och Keira Knightley gör en rätt svag insats. Dock måste jag säga fotot och färgerna, åtminstone på Blu-ray, ser riktigt bra ut och det känns även skönt med en spionfilm som inte har en grå ton över sig (vilket jag upplevt rätt ofta).

Jack Ryan: Shadow Recruit når inte riktigt samma nivå som de tidigare filmerna, men jag skulle ljuga ifall jag påstod filmen var en besvikelse. Överlag gillade jag den faktiskt och känner mig helt klart nöjd, och jag ser med spänning framemot vad som kommer komma härnäst i filmväg.