Gamereactor devil icon Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Hypad efter senaste Star Wars-teasern

This post is tagged as: Star Wars, Film, Teaser

Med tanke på mitt avändarnamn lär det kanske te sig lite märkligt hur pass sällan jag skriver om Star Wars i min blogg, då antalet Star Wars-relaterade bloggar jag skrivit går att räkna med en hand. Jag minns att jag var lite försiktigt förväntansfull efter att Disney köpte upp Star Wars, och även fast jag inte följt den kommande filmen sådär jättemycket börjar jag ändå känna mig hypad inför den, något som den senaste teasern (som ni förmodligen redan sett) definitivt att hypen inte sjunker utan tvärtom.

Jag hade inte tänkt gå in på några djupare detaljer, men... fasiken vilken bra trailer det är. Nu känns det faktiskt som att hypen börjar gå igång ordentligt för min egen del, och jag känner mig otroligt förväntansfull inför Star Wars Episode VII. Har inte varit hypad inför Star Wars sedan jag var yngre, vilket nästan känns lite overkligt om jag ska vara ärlig. Men som sagt, riktigt bra trailer och om ni inte redan sett den: Do it, do it now!

Just det förresten, första gameplayet från nya Star Wars Battlefront kommer också senare under dagen, och herrejävlar vad förväntansfull jag är inför det. Misslyckas inte nu Dice...

Kan jag förvänta mig att jag också får en ny uniform? Please?

Lite tankar om The Witcher 2

This post is tagged as: The Witcher, Intryck

Eftersom jag ser ruskigt mycket framemot, men inte hade spelat de två första spelen bestämde jag mig att det var dags att ta mig itu med de spelen. Det första spelet är avklarat sedan en tid tillbaka och jag gillade det skarpt, och under de senaste dagarna har jag spenderat en del tid med uppföljaren som anses vara bättre av de flesta.

Det första spelet tyckte jag bjöd på en bra story, en intressant och inlevelsefull värld och ett alldeles fantastiskt soundtrack, men föll lite på stridssystemet (som inte direkt är det mest upphetsande, även fast jag vande mig relativt snabbt), de stela animationerna och de minst sagt pinsamma sexdelarna (både själva "animationerna" men framförallt hur det hela var implementerat i spelmekaniken). Men som sagt gillade jag spelet skarpt, och har dels gjort mig mer nyfiken på The Witcher 2 men också mer förväntansfull inför den kommande trean.

Jag hade tänkt dela med mig av lite tankar och intryck från tvåan, men innan jag gör det vill jag bara säga att rent tekniskt är det en helt annan femma än föregångaren och jag spelar det inte under optimala former. Det första spelet lyckades jag spela med alla grafikinställningar satta på max utan några problem, vilket kanske inte är så konstigt egentligen eftersom det har några år på nacken. Men i tvåan spelar jag med allt satt så lågt som det bara går, så om ni någonsin undrat hur The Witcher 2 ser ut på lägsta grafikinställningarna har ni ett exempel här ovanför.

Men för att lämna mitt misslyckande i det gloriösa PC-mästerracet och återgå till spelet, kan jag redan nu efter en bit in i spelets första kapitel säga att jag definitivt gillar det, och jag tror faktiskt det kan komma att bli bättre än ettan. Stridssystemet är en klar förbättring sedan sist och känns betydligt mer levande och actionfullt i jämförelse med det förra spelet, där det kändes som ett glorifierade QTE-moment om jag vill vara elak.

Något som jag dock tycker båda spelen lyckas galant med, är att man måste förbereda sig för att kunna lyckas. Det går inte som att, i exempelvis Elder Scrolls-spelen, att springa in i en strid och hälla i sig en massa drycker när det börjar gå dåligt. Istället rekommenderas det att dricka dryckerna, samt även slipa eller ha på olja på svärden, i förväg så att du är beredd när striden väl börjat tro. Tro mig, detta gör verkligen skillnad på liv och död i de här spelen.

En annan sak som jag gillar skarpt är den morala gråzonen när det kommer till beslutsfattande under flera av de val som man ställs inför. I de flesta RPG-spelen brukar det vanligtvis vara så att det antingen går att vara god eller ond, och eventuellt neutral. I The Witcher-spelen däremot finns det sällan något gott eller ont att välja mellan, åtminstone inget uppenbart sådant, utan allt befinner sig i en gråskala där spelaren kan tvingas att välja mellan det som, en titel på en av berättelserna i The Last Wish perfekt sammanfattar, är "the lesser of two evils".

Jag gillar också atmosfären i båda spelen, och redan i första kapitlet i tvåan känner jag en stark inlevelse när jag bara vandrar omkring i den lilla byn och ser på när invånarna lever sina egna liv, samtidigt som stämningsfull musik spelas upp. Musiken gillar jag också, men så här långt tycker jag nog ändå att första spelet har betydligt bättre musik, med de två fantastiska "River of Life" och "The Dike". Men med det sagt gillar jag fortfarande den musik som jag hört i tvåan så här långt, och jag tvivlar inte en sekund på att det kommer vara fortsatt stämningsfullt.

För att avsluta mina tankar, kan jag nog helt enkelt säga att jag verkligen gillar The Witcher 2 av det som jag hunnit spela, och det är redan nu på många plan bättre än det första spelet även fast jag fortfarande kommer hålla det högt. Men jag ser framemot att fortsätta spela genom detta (även fast det inte är under några optimala förhållanden direkt) och jag ser även ännu mer framemot The Witcher 3 nu.

Börjar bli riktigt sugen på Batman: Arkham Knight

This post is tagged as: Batman

Med tanke på all positiv kritik som Batman-spelen signerade Rocksteady fått samt att jag håller Läderlappen som en av mina absoluta superhjältar, är det nog kanske inte så konstigt att jag varit nyfiken på de här spelen. Men trots att jag ägt Arkham Asylum under en längre tid nu har jag fortfarande inte tagit mig itu med det, vilket är lite av en anledning till att jag inte sett så jättemycket framemot kommande Arkham Knight.

Missförstå mig inte nu, men det som jag sett av Arkham Knight ser lovande ut, jag har dock inte känt någon större hype. Förens nu. Har kollat lite närmare på det under den senaste tiden, och efter en riktigt bra trailer släppt för någon vecka sedan samt det relativt nya gameplayet (som också avslöjade en 3 veckors försening) börjar jag känna mig mer och mer sugen. Så jag bestämde mig för att passa på att påbörja Arkham Asylum igår (som ju redan nämnt samlat en massa damm).

Såhär långt gillar jag det definitivt, men det var ingen större överraskning eftersom jag minns att jag gillade det som jag testade från demot. Men ändå, bra är det verkligen. Det känns verkligen som att jag är Batman när jag delar ut stryk till skurkar, tittar ner på fler skurkar uppifrån en Gargoyle-staty samt när jag springer genom en korridor med manteln svängandes bakom mig (trots animeringen för hur han springer ser lite smålustig ut, haha).

Det enda klagomålet som jag har än så länge är att på Normal tycker jag nästan spelet är lite för lätt för min smak. Fast jag kanske borde vara tyst, eftersom jag rätt nyligen fick en del stryk av Bane... Vet inte riktigt om det är för spelet inte är särskilt svårt eller om jag helt enkelt bara är van vid stridssystemet i och med att Shadow of Mordor har mer eller mindre samma system.

Men till det stora hela gillar jag spelet skarpt såhär långt, och jag ser framemot att fortsätta på det och senare påbörja Arkham City (som jag dock måste införskaffa först, men då har det åtminstone inte samlat damm). Även Arkham Origins tror jag att jag ger en chans, trots att det tydligen inte är lika bra, dock kommer jag nog inte att försöka spela genom det innan Arkham Knight släpps (mest för jag inte tror jag kommer ha tid med det efter att The Witcher 3 släpps, hehe).

Förresten, som ni antagligen redan känner till pågår det en påskrea på Playstation Store, och priserna till flera av spelen är minst sagt sjuka! Att hålla hårt i plånboken var verkligen inte lätt med så mycket lovande spel... Precis som med Arkham-spelen har jag faktiskt aldrig spelat Mass Effect-spelen heller, men jag har alltid varit oerhört nyfiken på de och lustigt nog fick jag ett mindre sug efter de spelen häromdagen. Så att hitta Mass Effect Trilogy för en rätt billig peng gjorde valet enkelt. Ground Zeroes passade jag också på att införskaffa, då jag ser framemot The Phantom Pain och det låga priset kändes definitivt överkomligt med tanke på innehållet.

Och så en liten småhäftig sak, så såg jag igår att Kazutoki Kono (högsta hönset hos Project Aces) följer mig på Twitter. Vilket förvånade mig rejält, då jag varken skrivit till honom eller är särskilt aktiv på Twitter. Men lite småcoolt ändå måste jag säga.

Ja, det är väl lite såhär som det händer när jag inte varit speciellt aktiv under ett tag, haha. Men men, jag ser som nämnt framemot att fortsätta på Arkham Asylum, och jag börjar känna mig mer och mer peppad inför Arkham Knight.

American Sniper i luften

This post is tagged as: Good Kill, Film, Trailer

Eller borde jag skriva... American Pilot? Fast hur mycket som den kommer utspelar sig i luften går väl att diskutera.

Första trailern till Good Kill verkar dock åtminstone ge lite vibbar från de trailers som jag sett av American Sniper, men istället för som jag uppfattat det som en blodsugen psykopat prickskytt handlar det om en F-16-pilot som placerad till att ha hand om en drönare istället. Med skyarna ersatta av en luftkonditionerad bunker, börjar han sakna tiden i cockpiten samtidigt som han bekymras av den kollaterala skada han orsaker med ett enda knapptryck, något som försätter honom i en slags depression vilket också verkar ha en effekt på hans privatliv.

Nu går det ju såklart att fråga sig vad skillnaden mellan den kollaterala skadan från en drönare och från en bomb släppt från ett F-16-plan egentligen är, men utvecklingen av drönare i modern krigföring har gett oroligheter gällande det etiska och effekten det kan ha på personer. Vilket kan bli intressant att se, även fast jag inte känner mig sådär jättesugen på denna rulle. Mestadels för att American Sniper (som jag visserligen inte sett) har kritiserats för att vara lite väl patriotisk, och även fast trailern inte riktigt ger mig en sådan känsla så vet man ju aldrig - det är ju ändå en film som handlar om amerikanska militären.

COFFIN snart en verklighet?

Läste häromdagen en rätt intressant nyhet, som vad jag förmodar kan eventuellt bli något som det satsas på i framtiden. Det rör sig om ett experiment där en kvinna som lider av tetraplegi, det vill säga har en skadad ryggmärg som gör att hon inte kan använda bland annat armar och ben, fått testa en flygsimulator av F-35-planet. Experimentet gick ut på att elektroder som var kopplade till en robotarm planterades i kvinnans hjärna, vilket möjliggjorde att hon kunde styra planet med sina tankar.

För att förklara rubriken, kunde jag inte låta bli att tänka på COFFIN-systemet från vissa av Ace Combat-spelen, som kortfattat går ut på att stridspiloter kopplas ihop med sina flygplan via elektroder som gör de kan styra dem med sina tankar - precis som i nyheten ovan.

Det lär dock dröja länge innan detta blir en verklighet, men möjligheten verkar finnas. I framtiden skulle detta kunna komma till hjälp för personer som har liknande åkommor som kvinnan i experimentet, vilket skulle möjligöra ett normalt liv även för dessa personer. Samtidigt finns det vissa moraliska och etiska frågor, eftersom det ändå rör sig om korsning mellan det biologiska och det teknologiska, och det finns även potentiella risker för att detta skulle kunna användas i mer illasinnande syften.

Jag är dock inte så himla insatt i detta, då detta är det första som jag hört talas om detta (borde dock inte vara förvånad över att det forskas om detta). Men jag måste medge att det låter rätt fascinerande, frågan är bara om fördelarna med detta väger emot nackdelarna.