Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Murdered: Soul Suspect verkar intressant

This post is tagged as: Murdered: Soul Suspect

Ett spel som verkar ha hamnat lite i skymundan är Murdered: Souls Suspect, som jag minns att jag såg en trailer till någon gång förra året men som jag sedan lyckades glömma bort trots att det verkade intressant (samma sak hände med Beyond: Two Souls också). Men tack vare en relativt ny trailer samt rapporteringarna om att det ska komma till både Playstation 4 och Xbox One utöver de redan bekräftade formaten PC, Playstation 3 och Xbox 360, har spelet dykt upp på min radar igen.

Idén till spelet ska tydligen ha startat med att spelets creative director Yosuke Shiokawa funderade på vad som skulle hända om John McClane dog i Die Hard men sedan kom tillbaks som ett spöke. Murdered: Soul Suspects handlar alltså om detektiven Ronan O'Connor som blir mördad när han försöker lösa ett fall, men när han återvänder som ett spöke försöker han lösa mysteriet med mordet på honom själv.

Konceptet måste jag säga är riktigt intressant, något som jag även minns att jag tänkte när jag först såg trailern för nästan ett år sedan. Och nu sitter jag här och inser att jag ändå lyckades glömma bort spelet i alla fall. Jag är ju ändå någorlunda intresserad av det övernaturliga, så att ikläda mig i rollen som en huvudkaraktär som dött och kommit tillbaks som ett spöke låter intressant för mig. Det enda som jag funderade över var hur själva spelet skulle vara uppbyggt, för även om ett koncept är intressant räcker det inte om själva spelmekaniken inte håller. Men av det lilla som jag kollade upp tycker jag ändå det ser rätt hyfsat ut, och med tanke på en release någon gång i juni är det här ett spel som jag kommer hålla ögonen på.

Samlarutgåvan till Elder Scrolls Online

This post is tagged as: Elder Scrolls, ESO, Pre-Order, Samlarutgåva

Som ni säkerligen redan känner till har Zenimax Online Studios avslöjat vilka bonusar som kommer att ges till kommande The Elder Scrolls Online, samt avslöjat samlarutgåvan till spelet. Detta har väckt en del rabalder över internet, vilket jag har full förståelse för, och jag kan säga redan nu att jag har oerhört blandade åsikter kring detta.

Explorer's Pack
Om vi börjar med förhandsbokningsbonusarna, har vi redan hamnat in på ett ämne som jag inte gillar. Jag gillar verkligen inte när utvecklare och utgivare plockar bort saker från det färdiga spelet, som fallet var med Ranger Mode till Metro: Last Light. Ett spel som jag verkligen tyckte om och håller som ett av förra årets absoluta bästa spel samt det bästa FPS-liret från förra året, men som jag tyckte beslutet kring bonusen för förhandsbokning kändes rätt ruttet. Så låt oss titta på det som denna bonus ger en till The Elder Scrolls Online:

- 5 Days Early Game Access (PC/Mac Only)
- Play Any Race in Any Alliance
- Scuttler Vanity Pet
- Bonus Treasure Maps

Värt att poängtera också är att du endast kan spela 5 dagar tidigare om du bokar spelet digitalt, bokar du en fysisk kopia av spelet kommer du endast få tillgång till spelet 3 dagar tidigare. Det gäller dock bara PC/Mac-versionen.

Jag har inte några speciellt stora problem med majoriteten av bonusarna. Att få tillgång till spelet några dagar tidigare kanske verkar rätt orättvist, men med tanke på antalet Early Access-spel som finns numera tror jag inte att det här ett rätt stort problem egentligen. Det exklusiva djuret är väl en liten småbonus, men jag tror inte de flesta bryr sig om den, och skattkartorna som visar vart några skatter finns kan väl verka lite ojust, men om The Elder Scrolls Online är det minsta likt sina enspelarmotsvarigheter kommer du att snubbla över skatter när du minst anar det, så jag tycker inte att det är något problem med de bonusarna.

Den bonusen som jag har problem med är möjligheten att spela som vilken av de tillgängliga raserna som helst i vilken fraktion som helst. Även fast det känns någorlunda logiskt med tanke på att du kan spela som vilken av dessa raser som helst i de tre senaste spelen, och kanske även utifrån ett rollspelsperspektiv där någon inte håller med om ideologin i sin allians (jag vet att om jag spelar The Elder Scrolls Online har jag bestämt mig för att spela som en Argonian som avskyr Dark Elfs med pesten) och blir förrädare genom att gå med i en annan allians, men det är nog inte vad Zenimax haft i åtanke. Det troligaste är att de införde detta så att man ska kunna spela som den ras man vill och samtidigt kunna spela med sina kompisar som är i en annan allians.

Problemet med denna möjlighet enligt mig är att den gör fraktionerna, eller åtminstone stoltheten med att tillhöra en viss fraktion, rätt meningslösa. När jag spelade World of Warcraft som aktivast kände jag mig stolt över att tillhöra Horde, så pass till den grad att jag "hatade" raserna som ingick i Alliance. Allt var ju naturligtvis bara ett spel, men denna känsla är rätt speciellt och är rätt svår att beskriva. Men om man har möjligheten att kunna spela som exempelvis en High Elf och gå med i Daggerfall Covenant försvinner denna slags känsla och förstör nästan syftet med fraktionerna enligt mig. Ett annat problem som jag ser är att det kan eventuellt leda till att någon av fraktionerna får ett övertag om det blir fler spelare som väljer just den fraktionen. Innan dessa bonusar avslöjades tyckte jag också det verkade som att Ebonheart Pact skulle ha ett rätt stort övertag, med tanke på att utifrån vad jag sett verkar de allra flesta som ser framemot spelet vilja spela som någon av raserna som ingår i just denna fraktion.

Själva möjligheten i sig har jag visserligen några problem med, men jag kan samtidigt se ett par logiska förklaringar till varför möjligheten ges. Det som dock gör att jag i slutändan ställer mig emot detta helt, är just för att det endast är de som förhandsbokar spelet som kommer att få denna möjlighet. Att ge en sådan här slags bonus till de som väljer att boka spelet tycker jag känns riktigt ruttet, och det enda jag hoppas på är att det ska kunna gå att få denna möjlighet genom att spela spelet utan att behöva betala extra kosing. För att ge en sådan här möjlighet, som ändå är rätt stor, till de som är villiga att betala för spelet innan det släpps gillar jag inte alls och är en av anledningarna till att jag inte kommer boka lika mycket spel som jag gjorde förut.

Imperial Edition
Utöver bonusarna vid förhandsbokning har också samlarutgåvan avslöjats och finns tillgänglig både i digital och i fysisk form. Exakt vad denna samlarutgåva innehåller är följande:

Exclusive Collection of Digital Content.
- Play as an Imperial: Become an Imperial and play in any Alliance. Gain unique bonuses, crafting styles, gear, and more.
- White Imperial Horse: Summon this Imperial mount and journey through Tamriel with speed.
- Mudcrab Vanity Pet: Explore Tamriel with a mudcrab pet scuttling along by your side.
- Rings of Mara: Complete the Ritual of Mara with a friend and receive an experience bonus when you play together.

Det mesta som följer med i denna utgåva har jag inte så stort problem med. Hästen ser visserligen lite annorlunda ut än hästarna som går att få tag på i spelet, men det är i princip den enda skillnaden mellan den hästen och de vanliga hästarna i spelet. Mudcrab-djuret har jag heller inga problem med, då det är en rätt liten bonus som jag tror de flesta inte bryr sig om speciellt mycket i alla fall. Rings of Mara låter som om det skulle vara orättvist, men dessa ringar finns i själva spelet så den enda skillnaden är att man får de här ringarna direkt. Sedan har vi möjligheten att spela som en Imperial, och där blir jag verkligen inte speciellt positivt inställd. Det tål dock att nämnas att jag tvivlar på att Imperials kommer vara en speciellt kraftfull ras, då de i tidigare spel varit lite av en allt-i-allo-ras. Bra på det mesta, men ingen mästare på något, så jag förmodar att de även kommer fungera likadant här. Den unika utrustningen är jag rätt säker på att det inte kommer vara kraftfullare utrustning, utan att det kommer vara exakt samma utrustning som alla andra spelare har fast med ett annat utseende. Det troliga är också att det kommer gå att kunna tillverka Imperial-rustningar och vapen direkt, men andra spelare kommer också kunna tillverka dessa då det kommer gå att lära sig det i spelet.

Jag är dock inte speciellt förtjust i att man får möjligheten att spela som en Imperial, som tidigare inte varit en spelbar ras i detta spel, om du betalar mer för samlarutgåvan. Det här är ett typexempel på något som tagits bort från spelet för att kunna säljas via en dyrare utgåva, och jag gillar det inte. Det enda jag kan hoppas på är att, likt möjligheten att få spela i vilken allians som helst, att det detta ska kunna fås genom spelet utan att behöva betala extra pengar.

Sedan följer det också med en staty av Molag Bal, en illustrerad guide, en karta över Tamriel och ett Steelbook-fodral i den fysiska versionen av samlarutgåvan. Detta gillar jag faktiskt, med statyn som möjligt undantag. Men det är snarare för att den tar plats än att jag inte gillar den, då jag tycker den är rätt cool (den är dock inte riktigt lika cool som Alduin-statyn som följde med samlarutgåvan till Skyrim).

Sammanfattning
För att sammanfatta det här inlägget får du ett par bonusar när du förhandsbokar spelet, och den största av dessa är möjligheten att spela i vilken fraktion som helst oavsett vilken ras du spelar som. Samlarutgåvan innehåller också ett par bonusar, varav den som är mest kontroversiell är möjligheten att få spela som en Imperial. Även fast jag inte ser några större problem med majoriteten av bonusarna, gillar jag inte alls de två bonusarna som jag nämner här i sammanfattningen och jag måste säga att jag är besviken på Zenimax. Med tanke på att utvecklarna är riktigt passionerade över spelet och faktiskt bryr sig om vad vi spelare tycker, då de har lagt till många saker baserat på feedback, har de den här gången skjutit sig själva i foten. Även fast det är vanligt att se detta när det kommer till bonusar som medföljer förhandsbokning och samlarutgåvor, är det trist att se även de här utvecklarna ta extra betalt för vissa saker som borde varit med i spelet. Jag tror dock inte att detta kommer påverka försäljningen av spelet, och det kommer inte påverka huruvida jag bestämmer mig för att spela The Elder Scrolls Online eller inte. Men besviken över detta, det är jag.

Öppen beta till Ace Combat Infinity!

This post is tagged as: Ace Combat, Open Beta

I en ny trailer har Namco meddelat att det ska anlända en öppen beta till kommande Ace Combat Infinity. Tidigare höll de en öppen beta som var exklusiv för Japan, men från den 4:e februari fram till den 11:e februari kommer resten av världen att få ta till skyarna. Samtliga som deltar i betan kommer att få ett unikt emblem när det färdiga spelet släpps, och de som tar sig tid att lämna feedback via en speciell hemsida kommer få en wallpaper som tack. Om denna beta är som den japanska kommer de två första uppdragen från kampanjen att finnas tillgängliga samt tre Co-Op Missions, Tokyo Marshal Law, Pipeline Destruction och Moby Dick Pursuit.

Eftersom Ace Combat Infinity är ett av de spel som jag ser framemot hoppas jag på att betan ska ge mersmak, då utifrån det som visats sett tidigare ser det riktigt lovande ut rent spelmekaniskt. Jag ser verkligen framemot att delta i den öppna betan, men som ni kanske känner till verkar min router helt blockera onlinespel via PS3 så det finns en risk att jag dessvärre inte kommer kunna delta i multiplayerdelen av betan. Vilket jag hoppas jag ändå ska kunna göra, eftersom jag tycker den delen av spelet verkar riktigt lovande. Men eftersom jag inte hade några större problem med betan till Battlefield 4 kanske det inte ser alltför mörkt ut för mig. Men oavsett vilket kommer jag att bjuda på mina intryck från betan strax efter att den stängts.

En lite annorlunda upplevelse

This post is tagged as: Upplevelse, IRL

När julen begav sig uteblev dessvärre snön. Trots att snön innebär att det är kallt och att bussar och tåg försenas ordentligt, saknade jag snön när den var frånvarande. Nu en liten bit in i januari har snön dykt upp med visserligen sin kalla temperatur men också den mysiga känslan som bara snö kan skapa. Tidigare idag försökte jag skriva på en text, men då jag började känna mig trög både i kropp och i huvud var det svårt att tänka fullt ut på exakt vad jag ville få med i själva texten. Efter att skrivit två stycken kändes det som att jag inte kunde få ut något mer ur mig just då. Jag tittade sedan ut mot fönstret och kollade på snön som låg överallt. Det var då ag kände att det nog var dags för att ta en runda i området, dels för att jag tycker snön gör det mysigare och jag ville passa på eftersom jag inte visste hur länge snön skulle stanna, men den främsta anledningen var nog för att jag kände att den friska luften kunde göra mig gott.

Vanligtvis när jag går en runda brukar jag gå en förutbestämd rutt som jag följt i flera år, men förra gången jag gick kände jag för att variera det lite grand och svängde åt lite andra håll istället. Något som jag gjorde även denna gång, även fast jag till en början gick den välbekanta sträckan tills jag bestämde mig för att svänga mot ett annat håll istället. Snön gjorde att det kändes lite mysigt att gå igenom villaområdet där jag bor, och eftersom jag har rätt hyfsat lokalsinne och känner till området så väl som jag gör visste jag också exakt vilken väg som ledde vart. Dock var det rätt halt, och jag tror jag nära på att snubbla runt 3-4 gånger under hela resans gång.

Tillslut hamnade jag på en liten väg som ledde till en skog som ligger nära området. Min första avsikt var att bara svänga åt ett annat håll och fortsätta genom villaområdet, men när jag tittade mot vägen som ledde till skogen saktade jag ned och funderade lite. Jag bestämde mig sedan för att fortsätta mot skogen istället, och känslan när jag väl hamnade i skogen kändes lite annorlunda. Träden gjorde det något mörkare i skogen, och snön som var exakt överallt gjorde att det låg en lite mystisk känsla i skogen i kombination med tystnaden. Jag fortsatte genom stigen som gick i skogen samtidigt som jag förundrades av denna mystiska känsla. Sedan kom jag ut på en hyfsat stor äng som jag känner igen varje gång jag ser den, och slutligen gick jag förbi en fotbollsplan och var tillbaks i ett villaområde nu.

Jag fortsatte en bit in i villaområdet tills jag hamnade i vad jag tror är en återvändsgränd. Även fast det fanns en lite väg att svänga in på var jag osäker huruvida den ledde in till några hus eller inte. Jag kunde antingen gå tillbaks och ta ett annat håll, men då jag såg en liten stig in i skogen som jag för en liten stund sedan hade lämnat valde jag att följa den stigen istället. Återigen förundrades jag av den mystiska känslan i skogen, men det var lite annorlunda den här gången också eftersom jag såvitt jag kan minnas aldrig har vandrat på den stig som jag befann mig på nu. När jag såg att den lilla stigen närmare sig en större stig trodde jag att jag hade hamnat i den del av skogen där jag tidigare hade varit, men det dröjde inte länge fören jag insåg att det var en helt annan stig som jag inte kände alls igen. Men istället för att gå tillbaka till det välbekanta fortsatte jag framåt, och utöver den mystiska känslan började jag känna av en annan känsla. Funderingar om vad som skulle finnas vid vägens slut, vilket ledde till att min fantasi började tänka ut några platser som jag eventuellt skulle råka hamna i. Denna känsla kan jag nog som enklast jämföra med den känslan som jag får när spelar exempelvis Oblivion eller Skyrim antingen för första gången eller när jag råkar hamna i ett område jag inte varit i tidigare och funderar över vilka platser eller rikedomar jag kan hitta.

Stigen visade sig leda tillbaks till civilisationen, vilket visserligen var rätt väntat egentligen. Det hade dock blivit något mörkare, och jag kände inte alls igen mig vart jag var. Jag fortsatte längs vägen tills jag inom en kort stund hittade en vägskylt, som sade mig att jag visste vilket område jag befann mig i men att jag inte visste exakt vart jag var någonstans. Jag fortsatte framåt, kollade på vägskyltarna vilken väg jag befann mig på och svängde mot en annan väg när jag tyckte det kändes rätt. Hela det här kändes lite spännande faktiskt, om jag ska vara ärlig. Det är väl visserligen inte speciellt mycket som är spännande med att vandra runt i ett villaområde, men känslan av att ha upptäckt något som jag inte hade utforskat förut kändes rätt spännande ändå. Slutligen kom jag fram till en korsning som delades i fyra olika håll, och efter att ha kollat på vägskylten och tittat runtomkring mig insåg jag att jag kände igen mig nu. Detta gjorde det naturligtvis enkelt för mig att lista ut åt vilket håll jag skulle för att ta mig tillbaks hemåt.

Nu i skrivande stund efter att ha avnjutit lite varm choklad känner jag minst sagt att denna runda jag gått har gett mig en lite annorlunda upplevelse. Det är inte varje dag som jag får chansen att vandra runt någonstans där jag inte riktigt känner igen mig, och även fast det inte är något som fått mig att se livet på ett helt annat sätt känner jag ändå att denna lilla upplevelse har varit givande på något sätt.

En tillbakablick på 2013

This post is tagged as: Nyår, Krönika

Då var det dags igen, året närmar sig strax sitt slut och ett nytt år kommer att komma igång. Under det år som har varit har det hänt både bra och mindre bra saker, och precis som vid slutet av förra året tänkte jag sätta mig ned och försöka sammanfatta året som har varit. Året 2012 var enligt mig ett helt okej år, det hände inget speciellt direkt och det rullade i princip bara på. Jag hoppades dock på att år 2013 skulle bli ett betydligt bättre år, och nu med facit i hand skulle jag nog säga att 2013 var ett rätt sådär år egentligen. På vissa punkter har detta år varit bättre än förra, men på andra punkter har det varit betydligt sämre.

På det personliga planet har det för det mesta rullat på som det brukar, de jag hänger med har lyft upp vardagen och skolan har stressat sönder mig, framförallt nu under det senaste halvåret. Det är nämligen någon som kommit på den smarta idén att göra om schemat så att vi läser färre kurser per termin, men också att vi får längre lektioner. När det kommer till tider var det inte så himla farligt, då jag slutade runt 15 de flesta dagarna, sedan fanns det ju också betydligt drygare dagar där lektionerna höll på ända fram 17. Det sämsta med detta är dock att vissa kurser går extremt snabbt. Om vi tar Matte 2b som exempel, så är det en av kurserna som min klass skulle läsa under den första terminen. Det som förut tog två terminer att gå igenom skulle nu hinnas med på bara en, och trots att jag aldrig haft några stora problem med mattematik hade jag svårt att hänga med i det ovanligt höga tempot. Men de kurser som vi läser under två terminer tycker jag däremot att det fungerar bra med det nya systemet, så det nya schemat är lite av ett dubbeleggat svärd.

Sedan finns det en sak som jag varit lite kryptisk med under en viss tid, men som jag inte alls kände mig redo att prata om. Nu när jag tittar tillbaks på året är det något som jag egentligen vill glömma bort helt, samtidigt som jag inte vill glömma bort det heller. Jag tänker inte lägga ned så mycket tid till att berätta om detta, dels för att jag bara vill lämna det bakom mig. Under andra halvan av 2012 träffade jag på en tjej som jag föll för, som jag tyckte var helt underbar. Det här med kärlek och känslor för någon annan var helt nytt för mig, och det var inte speciellt lätt för mig att kunna säga det heller. Jag kommer inte gå in på några detaljer eller dylikt, men den korta versionen var att jag tillslut berättade detta för henne och blev avvisad. Mer detaljer än så kommer jag inte att ge, för jag vill bara lägga detta bakom mig. Jag känner dock att jag lyckats komma vidare med detta, så även fast jag bara vill glömma bort det med tanke på hur dåligt jag mådde under själva händelsen känner jag samtidigt att jag fått ut något av det och blivit starkare. Rent psykiskt alltså, naturligtvis. Jag antar att det beror på hur man ser på saker och ting, och jag har alltid varit en sådan som alltid försökt se allt på ett positivt sätt.

Sedan är nästa problem visserligen ett i-landsproblem, men ändock något som har stört mig. Vi fick en ny router i huset för någon månad sedan, och ända sedan dess har jag haft mer nätverksproblem än vad jag normalt brukar ha. Jag kan inte alls spela online på PS3an, nedladdningar av patcher och spel är ostabilt och flera gånger kommer jag inte ens in på PSN. Eller, det var några spel som fungerade, åtminstone ända fram till vi provade att fabriks återställa routern. Efter är det bara Battlefield 3 som överhuvudtaget går att spela online, vilket är otroligt märkligt. Utöver PS3an har detta också påverkat min aktivitet på GR, det är nämligen så att mitt nätverk vägrar ansluta till GR överhuvudtaget. Ibland gör den det, men då så pass segt att text inte dyker upp alls och när jag sedan trycker på F5 tappar den anslutningen helt. Den enda lösningen som jag hittat är att starta om routern, men detta är en temporär lösning eftersom det slutar fungera igen efter någon dag. Detta har gjort mig oerhört frustrerad måste jag säga, men förhoppningsvis kommer jag upptäcka någon lösning, men eftersom jag verkligen har provat exakt allt så tror jag enda lösningen är att byta abonnemang. Inget som jag har något emot, eftersom 3 är helt jävla värdelösa.

Så med det verkliga livet bakom mig (alltså i min tillbakablick) tänkte jag kolla på hur filmåret sett ut för min del. Det har släppts ett par filmer som jag tyckt verkat riktigt lovande, som exempelvis Gangster Squad, Pacific Rim, Elysium och Captain Phillips, men som jag inte har sett ännu. Kom också på nu att jag inte sett nya Hobbit-rullen, och det är något som jag vill göra också. Nu kommer jag faktiskt ärligt talat inte ihåg alla filmer som jag sett under året, men av det jag kan komma ihåg har det varit lite så och så med. A Good Day to Die Hard var en besvikelse, även fast jag faktiskt inte tycker den är fullt så usel som de flesta tycker. Star Trek: Into Darkness var rätt hyffsad, men jag kände personligen att de klämde på med för mycket. Gravity var riktigt bra däremot, och The Hunger Games: Catching Fire tyckte jag var riktigt spännande. Så för min del har filmåret 2013 helt okej.

Sedan tänker jag naturligtvis på spelåret 2013, som enligt mig har också varit lite si och så med. Det är inte ett av de bästa spelåren enligt mig måste jag säga. På ett sätt har det naturligtvis varit ett starkt spelår, då jag personligen njutit av titlar som Tomb Raider, Sly Cooper: Thieves in Time, Metro: Last Light, The Last of Us, Beyond: Two Souls och Ratchet & Clank: Nexus, och samtliga titlar får en tumme upp enligt mig (förutom The Last of Us, för det spelet får två tummar upp från mig). Men samtidigt har vi bedrägerier, spel som inte alls varit som de utlovats vara och spel som helt enkelt är trasiga. Så här på rak hand kan jag komma på Aliens: Colonial Marines, Simcity, Total War: Rome II och Battlefield 4, som alla på ett eller annat sätt faller under någon av dessa kategorier. Då har jag ändå bara nämnt de extremare exemplen, för jag tycker 2013 har varit ett skrämmande år om vi kollar på kvalitén på spelen. Det här är något som verkligen oroar mig ärligt talat, och enda sättet är att tala med plånboken, vilket gör att jag bestämt mig för att bojkotta några utgivare och utvecklare samt förhandsboka färre spel än vad jag gjort tidigare. Vad jag själv gör vet jag mycket väl inte kommer att påverka något i en större längd, men jag tänker då inte ge stödja utgivare och utvecklare som inte sköter sig.

Sedan har vi också hamnat i en ny konsolgeneration i och med lanseringen av Playstation 4 (om man inte räknar Wii U som starten på denna generation), vilket är bra eftersom den förra generationen varade rätt länge, och även till att det vågas på att göra nya projekt istället för att endast få ut uppföljare efter uppföljare. Jag har personligen inte tagit del av den nya generationen ännu, vilket jag till en början tänkte göra. När datumet för lanseringen av Playstation 4 här i Europa avslöjades bestämde jag mig för att jag skulle slänga iväg en bokning, vilket jag aldrig gjorde. Men jag känner såhär i efterhand att det var bra att jag inte bokade konsolen, för faktum är att det inte fanns speciellt många spel vid lanseringen som jag tyckte var intressanta. Det enda som egentligen intresserade mig var Killzone: Shadow Fall, så jag kände att det inte var värt att slänga ut fyratusen för att kunna spela ett spel. Under nästa år kommer det dock släppas ett antal riktigt intressanta spel, däribland Watch Dogs, Destiny och The Division (sedan ser jag väl framemot The Elder Scrolls Online lite grand i smyg), så jag lär definitivt skaffa mig en PS4a någon gång under nästa år.

Sist men inte minst tänkte jag titta tillbaks på det som jag gjort under detta år här på GR, och då är det framförallt blogginlägg och recensioner som jag skrivit, och överlag måste jag säga att jag känner mig relativt nöjd med vad jag åstadkommit. Samtidigt känner jag mig lite besviken på att jag inte fått ut alla inlägg som jag velat skriva. Visserligen var just de inlägg jag inte fick ut sådana som jag kände antingen behövde göras om helt från grunden eller att de bara kändes... konstiga. Jag hade en idé om ett inlägg där jag tänkte skriva om att krigsspel kanske borde utspela sig i alternativa världar istället för att baseras på den verkliga världen, men såhär i efterhand kändes det lite... flummigt, kanske. Men överlag känner jag mig lite besviken på att jag inte skrivit om allt som jag velat skriva om, samtidigt som jag känner mig nöjd med det som jag faktiskt skrivit. Dock tycker jag nog att min blogg har blivit lite av en generisk spelblogg, vilket jag under nästa år ska titta närmare på och se hur jag kan ändra detta. När det kommer till bloggen känner jag mig nog mest nöjd över min topplista över mina 10 favoritplatser i Skyrim samt listan över denna generations bästa spel, och när det kommer till recensioner känner jag mig personligen mest nöjd över mina recensioner av Metro: Last Light och The Last of Us.

Efter att ha tittat tillbaks på året 2013, som om någon timme kommer vara över och ersättas av år 2014 (jag som precis vant mig med att skriva 2013!). 2013 känner jag har haft sina upp- och nedgångar, och i slutändan tycker jag det har varit ett år som har varit sådär. Men jag hoppas på att 2014 kommer bli mycket bättre, vilket jag också tror det kommer vara. Slutligen skulle jag vilja passa på att tacka er som har läst min blogg och mina recensioner. Jag har aldrig strävat efter att vara bäst på detta, utan det är något som jag alltid ha gjort för att jag tyckt det var roligt.

Gott nytt år på er, och jag hoppas ni har en trevlig nyårsafton oavsett vad ni anser om denna tradition eller hur ni väljer att fira den!