Svenska
Blog
Inte helt ointresserad av Uncharted-filmen...?

Inte helt ointresserad av Uncharted-filmen...?

This post is tagged as: Uncharted, Film

Vid det här laget trodde jag inte att Uncharted-filmen någonsin skulle bli av (och en del av mig hoppades nog att det inte skulle bli av). För med tanke på hur länge filmen varit på gång, hur många regissörer som skulle vara inblandade, och att en film känns lite onödig eftersom spelen redan är väldigt filmiska. Men ja, det verkar ju som att filmen faktiskt kommer att bli verklighet nästa år, vilket jag ärligt talat har svårt att tro på trots att jag sett trailern.

Som redan framgått så kan jag inte påstå att jag varit särskilt intresserad av filmen. Efter att ha sett trailern så är jag fortfarande inte intresserad, men… jag är samtidigt inte helt ointresserad. Om det ens låter logiskt, det kanske det inte gör, men å andra sidan känns inte filmens existens helt logisk heller.

För av trailern att döma så ser det ut att kunna bli en helt okej film. Kanske till och med underhållande, men jag drar mig för att säga att den kan bli bra. Tom Holland hade inte varit mitt förstahandsval som Nathan Drake, men jag tror ändå att han kan fungera som en yngre version av karaktären. Mark Wahlberg som Sully känns dock helt felplacerad, gubben har ju inte ens odlat hans mustasch! Sedan är jag inte ett av fan av att filmen ska vara en prequel, men helt skrivit om hur Nate och Sully möts samtidigt som filmen ser ut att dra en del trådar från både tredje och fjärde spelet.

Ändå tycker jag ändå att det ser helt okej ut, men det kanske inte är så konstigt egentligen eftersom jag mer eller mindre förväntat mig ett bedrövligt haveri. Vilket det faktiskt inte ser ut att vara, utan förhoppningsvis kanske den blir helt okej ändå. Förhoppningsvis…

HQ

Spelmusikfredag (296)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag och helg igen, vilket jag gärna tackar för efter en vecka som mer eller mindre gått ut på att bli frisk från min senaste förkylning. Är just nu på den där sista sträckan där jag i stort sätt är bättre, men där det verkar gå långsammare att bli av med hostan. Nåja, helgen är nu här i alla fall och i samband med höstmörkret är det dags för att sätta en lite kuslig stämning.

Förra veckan lyfte jag en spellåt från remaken av Resident Evil 2, som blev väldigt framgångsrik och hyllad. Detta verkar ha inspirerat andra spelföretag att det kanske är dags att släppa en ny renoverad version av ett älskat skräckspel, framförallt ett litet skräckspel som jag personligen håller högt. Nämligen Dead Space. Förvisso kan jag inte påstå att det är ett spel som behöver en remake, då jag ändå tycker att det hade räckt med en remaster-samling egentligen. Eller kanske till och med en reboot.

Hursomhelst, nu är det ju faktiskt musiken som det ska vara fokus på, och med Dead Space har kompositören Jason Graves verkligen lyckats med att sätta en tillika kuslig och fasansfull stämning i spelets soundtrack. Hittills har det varit lite av en gemensam nämnare att låtarna som jag uppmärksammat kanske inte varit helt skräckfylld, utan snarare kusliga på ett lite mysigt sätt. Detsamma gäller även ”Dead Space Theme”, som ger en försmak i vad spelet har att erbjuda både musikaliskt och kanske framförallt atmosfäriskt, för redan här sätts verkligen tonen tydligt i samma sekund som låten startar.

Dead Space Theme (Jason Graves)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (296)

HQ
Besviken efter Battlefield 2042-betan

Besviken efter Battlefield 2042-betan

This post is tagged as: Battlefield 2042, Intryck

Som jag skrev i den senaste delen av Spelmusikfredag så skulle helgen bestå av två saker: förkylning och att testa betan till Battlefield 2042. Att vara förkyld är såklart aldrig roligt, men jag hoppades på att Battlefield-betan skulle kunna rädda helgen med pepp inför Dices senaste spel, som jag ändå varit optimistisk hoppfull inför sedan det utannonserades (trots ett antal frågetecken). Dessvärre kom inte denna räddning, då jag efter ett flertal matcher lämnades besviken.

Jag tänkte inte gå in så mycket på alla buggar som betan plågades av, då jag misstänker att alla som är någorlunda intresserade av spelet redan har sett klipp som demonstrerar buggarna. Med tanke på att det är en beta så är det inte heller så konstigt att det finns ett antal buggar, men med tanke på mängden med buggar så är det ändå svårt att inte bli orolig över spelets skick när det väl släpps. I synnerhet inte eftersom, åtminstone på PS4-versionen som jag testade, även förekom en del prestandaproblem.

Förutom buggarna så är mitt största problem med Battlefield 2042, och som är den största besvikelsen för egen del och bevisligen för många andra med eftersom det varit en sådan snack sedan betan, avsaknaden av klasserna. Detta var något som jag var orolig för redan när spelet utannonserades, eftersom klasserna varit en central byggsten för Battlefield-serien sedan 1942. Varje klass har alltid haft en specifik roll att fylla, med särskilda styrkor och svagheter som hjälper de att utföra sina roller samt utgör grogrunden för lagarbetet inom ens grupp.

Med klasserna slängda ur bilden och ersatta med specialister som har unika förmågor samt möjlighet att välja precis vilken utrustning som helst, så påverkar det hela lagarbetet i den mening att det inte finns något lagarbete. Alla springer runt som yra höns och gör lite som de vill, och även om detta förvisso alltid varit ett återkommande problem, så har det aldrig varit såhär illa tidigare.

Någon laganda finns det inte, och jag upplevde ofta att det vara alla grupper för sig själva, om ens det. Eftersom alla spelare kunde välja precis vilken utrustning som helst utan några vidare restriktioner, ledde det till att det knappt var några som gav ammunitions- eller hälsopaket, utan det verkade vara raketgeväret som gällde. Och ifall det mot all förmodan var någon som hade dessa paket, så fanns det ingen som helst markör som visade vilken spelare som hade vad.

Därtill hade betan samma problem som Vanguard-betan, nämligen att alla specialister inte var knutna till en specifik fraktion. Med Vanguard tryckte jag främst på märkligheten att göra ett andra världskrigsspel utan vare sig allierade eller axelmakter, men det fanns även ett annat problem (som jag lyfte i kommentarsfältet) eftersom det i många fall var svårt att identifiera om någon var vänligt eller fientligt inställd. Samma problem existerar i Battlefield 2042, och även fast det fanns en blå plupp ovanför lagkamrater, var det ofta som denna skymdes eller försvann ur sikt.

Lägg därtill en ganska fjösig vapenkänsla, bristande förstörelse (ärligt talat var det i samma nivå som första Bad Company), en intetsägande karta, märkliga fordonskontroller och fysik, svagt ljud (!) och bara generellt en ordentlig regression i funktioner från Battlefield V. Att jag blev besviken på Battlefield 2042-betan är bara förordet, då jag på olika sätt uppskattat alla Battlefield-spelen (somliga mer än andra), för baserat på det som jag testade från betan kändes det snarare som att jag spelade en billig kopia av Battlefield.

Spelmusikfredag (295)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter en rätt intensiv vecka så känns det skönt att kunna ta helg nu. Eller ja, så skönt det går när en har utvecklat en förkylning lagom till helgen. Mindre skönt när det dessutom innebär att jag måste skippa en planerad bio med No Time To Die. Nåväl, jag får helt enkelt försöka ta det så skönt jag bara kan givet min förutsättning i form av förkylningen, och förhoppningsvis kan betan till Battlefield 2042 roa något.

Men nog om mitt gnäll, för nu är det dags att lyssna på lite kuslig musik. ”Skräcktober” fortsätter även denna gång, och där förra veckan dedikerades till det 20 år gamla Silent Hill 2, kommer denna vecka ägnas åt musik till det betydligt nyare Resident Evil 2 Remake. Och nu i skrivande stund inser jag även sammanträffande i form av att båda spelen har en tvåa i sin titel…

Hursomhelst, likt Silent Hill-serien har jag dessvärre inte spelat något Resident Evil-spel ännu, men någon gång lär jag ta tag i saken. Till dess får jag helt enkelt lov att njuta av lite skräckmys i form av soundtracket till Resident Evil 2 Remake. Just ordet skräckmys tycker jag är ett passande ord för att beskriva låten ”R.P.D. Hall”, som med sin starka atmosfär sätter en bra ton som faktiskt känns kuslig på ett lite mysigt sätt.

R.P.D. Hall (Masami Ueda)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (295)

Spelmusikfredag (294)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, och efter en vecka där jag tycks ha kommit igång med allt igen efter att ha återhämtat mig från andra vaccindosen förra veckan känns det skönt att kunna ta helg nu. Vilket i vanlig ordning blir samma fredagsritualer som alltid med tacos på matbordet, lite fredagsmys i form av en film och lite spelande, samt naturligtvis kuslig spelmusik att lyssna på.

Ja, ni läste rätt. Kuslig, inte ljuvlig. Det råkar ju faktiskt vara 1 oktober idag, vilket innebär att vi officiellt hamnat i den kusligaste månaden. Det må vara ett par veckor till Halloween, men under denna månad kommer det enbart att fokuseras på lite mer kuslig spelmusik. Denna vecka blir det en låt som startar igång det temat, samtidigt som det faktiskt fortsätter på temat på spel som firar sitt 20-årsjubileum.

De senaste veckorna har både Ace Combat 4 och Ico firats med att hylla respektive spels soundtrack, och samma dag som Ico släpptes så lanserades även ett särskilt skräckspel som kom att bli ikoniskt. Jag pratar naturligtvis om Silent Hill 2, som jag förstått ska vara det bästa spelet ur serien. Något som jag inte kan tala för då jag dessvärre inte har spelat något Silent Hill-spel tidigare, men någon gång ska det bli. Kanske blir det till och med i anknytning till Halloween…

Även om det är tänkt att vara lite kusligare spelmusik än vanligt, så får väl denna första spellåt på temat vara lite av en mjukstart. Det är ju trots allt bara första dagen i oktober. Så låten ”A World of Madness” är inte speciellt läskig i sig, åtminstone inte taget ur sin kontext(jag är som nämnt inte bekant med spelet), men det är inte detsamma som att påstå att det inte är en bra låt. För bra är denna spellåt verkligen, eftersom den lyckas måla upp en bra atmosfär, som ändå är lite småkuslig eller åtminstone ger en lite oroande känsla. Som att någonting inte är helt rätt, vilket jag även tycker speglas i instrumenten.

A World of Madness (Akira Yamaoka)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (294)