Den här fredagen kändes riktigt lång. När jag vaknade på morgonen så var Skyrim allt jag kunde tänka på. Jag kände på mig att det skulle bli en lång dag. Vilket var delvis sant. Vissa lektioner kändes som att de tog evigheter, medan andra kändes som att de slutade rätt snabbt. Slutade dock nästan en halvtimme tidigare, så det var ju bra. Hann precis med ett tåg, som jag hade missat om jag inte hade sprungit. Tog sedan bussen, gick av och gick sedan den sista biten. Väl hemma låg ett paket på bordet. Och i paketet... ja, det vet ni nog vad det var. Skyrim.

Nu har jag spelat ett antal timmar (har ingen koll på hur många) som argonian Argasto, ättling till... Argasto. Ja, jag var lite lat med namnet. Men det kul att skapa en karaktär, var faktiskt roligare än i Oblivion. Och inledningen, när man närmar sig sin avrättning (ser inte det som en spoiler, då det är det första om händer, samt att man alltid har startat som en fånge i The Elder Scrolls-spelen). Sedan efter en rad händelser som jag inte tänker berätta om så var jag fri. Landskapet var vackert, även om det inte riktigt var samma känsla som när man blev fri i Oblivion. Beror nog dock på att det hade gått en hel konsolgeneration mellan Morrowind och Oblivion, vilket inte är fallet med Oblivion och Skyrim.

De flesta gav sig nog bara iväg någonstans för att utforska, men jag valde att börja på main questet. Dels så ville jag spöa drakar, och dels så verkade faktiskt storyn mer intressant än i Oblivion. Vilket jag tycker att den är så långt. Tänker dock inte berätta om de upplevelser jag varit med om, då jag inte vill förstöra för er andra.

Det jag kan säga är att spelet känns mycket mer levande än i Oblivion. Dels så finns det för en gångs skull mer än två röstskådespelare per ras (har dock mest stött på Nords. Det är ju Skyrim, trots allt) Och att spelet inte stannar upp för att man ska prata med någon kanske inte känns som att det bidrar till det, men det gör det faktiskt.

Dessutom så känns animationerna så mycket bättre. Striderna känns inte lika stela som de kunde kännas i Oblivion, och jag gillar verkligen att att man kan sätta vad som helst i ens händer. Svärd och sköld funkar alltid bra, men det är kul att kunna växla till något annat när man vill.

Det är väldigt sällan som jag dömer ut eller korar ett spel till någon titel, men precis som med Portal 2 så gör jag ändå ett undantag. Av det jag har spelat av Skyrim, så utnämner jag det, för min del, till det bästa spelet det här året. Det som jag känner när jag spelar Skyrim har inget annat spel, förutom Portal 2, har gett mig en riktigt episk känsla.

Att slakta sin första drake med en "finishing move" är en speciell känsla.

Jag sitter och skakar i hela kroppen. Jag har nästan ingen kontroll över mig. Jag känner mig som ett barn kvällen innan julafton. Och det med allt rätt. För imorgon så släpps årets mest efterlängtade spel. Spelet som jag har väntat på i nästan fem år. Jag snackar naturligtvis om The Elder Scrolls V: Skyrim.

Jag tycker nästan att det är en lustig historia. Jag spelade nästintill bara actionspel, och den senaste tiden hade jag främst att spela en del FPS på mitt kära Playstation 2. Vilket även smittade av sig när jag för för fyra år sedan köpte mitt Playstation 3. FPS-spel var i stort sett det enda jag spelade. Och rollspel var något som jag inte var intresserad av. Visst, jag älskade ju Sagan om Ringen, så det var inte fel med orcer, alver eller glänsande svärd. Men det var något som jag inte var intresserad av. Det kom dock att ändras när jag en julafton fick World of Warcraft med expansionen The Burning Crusade. Jag fastnade direkt i den enorma världen Azeroth som Blizzard hade gett oss. Kan nämnas också att det detta var innan Wrath of the Lich King släpptes.

Men det var inte riktigt tillräckligt. I och för sig kan det ha haft med brist av kunskap på vilka bra rollspel som fanns, för jag inte så jätte aktiv på Gamereactor, även om jag hade upptäckt bloggandet och blivit mer aktiv. Under tiden gick Rainbow Six Vegas, Battlefield: Bad Company och Ghost Recon varma i min spelkonsol. Men det var något som hände. En dag under jullovet 2009 så begav jag mig till Gamestop för att köpa ett nytt spel. Men den här gången skulle det inte bli något Call of Duty eller något annat FPS. Den här gången var mitt mål spelet The Elder Scrolls IV: Oblivion. Jag hade blivit tipsad om det av vänner och även på Gamereactor, och bestämde att göra slag i saken efter alla positiva omdömen. Den dagen gick jag ut ut butiken med ett exemplar av The Elder Scrolls IV: Oblivion - Game of the Year Edition.

När jag första gången satte i skivan i min konsol, så hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Jag skapade min första karaktär, som var en tidig version av Argasto som jag berättar om i min Oblivionberättelse. Lite rolig kuriosa om hans namn, apropå ingenting. Jag var urusel på namn, och jag och min kompis, som var med mig då, satt och försökte klura ut någonting. Plötsligt sade min kompis, på skämt, något om "arg ost". Och då klickade det till. Efter en sekund av omkastade bokstäver satt jag där plötsligt med namnet "Argasto".

Nu var min karaktär äntligen klar, och då var det bara att sätta igång och spela. Men inledningen lovade inte gott. Visst, det är något speciellt med att höra Sir Patrick Stuarts röst, men det räckte inte. Jag blev orolig för att spelet inte alls skulle vara så bra som jag hade förväntat mig. Så fel jag hade. Efter att ha slagits mot äckliga goblins och råttor kom jag tillslut ut ur en kloak. Och den första synen av den otroligt vackra spelvärlden fick mig att helt stanna till. Jag hade aldrig upplevt något liknande i spel förut.

Sedan är resten historia, så att säga. Efter hundratals timmar med Oblivion så var jag fast. Visserligen kan jag räkna upp nackdelar på mina tio fingrar, men jag kan inte göra annat än att älska spelet trots de brister som finns. Vilket förvånade mig. Från att nästan enbart ha spelat actionspel så var jag helt förälskad i ett rollspel, något som jag definitivt inte hade trott.

När jag första gången såg teaser trailern till uppföljaren Skyrim, så slog hypemätaren i taket på en gång. Trots att ingenting från spelet hade visats, och det enda vi visste var att spelet utspelade sig i den nordliga provinsen och att drakarna skulle återvända, men det räckte för mig. Men då så kändes spelet otroligt långt bort. Och under tiden så har vi fått sett och hört alltifrån trailers, bilder, musik, massvis med nya information och massa annat gott. Och nu så är det plötsligt verkligen inte långt kvar.

Det har släppts och ska släppas många intressanta spel nu under november, men i mina ögon så är inte ett enda av de spelen ens hälften så efterlängtat som Skyrim. Men ibland har jag oroat mig för att jag har överhypat spelet, att jag ska bli besviken. Men efter att ha sett lite fler trailers och läst Mäkis utmärka recension så är jag inte orolig längre. Skyrim kommer att bli ett fantastiskt bra spel, det känner jag på mig. Jag längtar efter att få utforska Skyrim, få slakta drakar, få fantastiska uppdrag att utföra och framförallt hundratals, om inte tusentals speltimmar. Timmar som det är väldigt få spel som jag skulle lägga ned så mycket tid på. Men Oblivion var ett av de, och Skyrim kommer att bli ett av de. Det känner jag på mig.

Imorgon är det dags att säga farväl till sitt sociala liv. Imorgon ska jag ge mig ut på ett äventyr som jag aldrig kommer att glömma. Ett äventyr som aldrig kommer att ta slut.

Min första karaktär blir nog en argonian, som ska vara en ättling till Argasto. Blir troligtvis att spela med en liknande stil, med tung rustning, svärd och sköld, och även viss inriktning i Alteration- och Restorationmagi. Vad för slags karaktär kommer ni att spela som?

För er som följer min blogg och eventuellt min Live Feed så märkte ni nog att jag berättade att jag skulle åka iväg till Sälen under höstlovet. Jag kom hem i fredags, och jag hade tänkt att göra en blogg om mina dagar i Sälen på lördagen. Något som inte kunde ske på grund av internetfel. Tänker inte gå in exakt på alla detaljer, men kortfattat så kan jag säga att vi behövde byta router. Det är en mörk lördagskväll i skrivande stund, men den här bloggen kommer inte att dyka upp förens på tisdag, eftersom det är först då som vi kan byta router. Jag hoppas att det inte blir speciellt många problem med det.

Dag 1
Är egentligen nästan ingenting som finns att berätta av denna dag. Vi åkte hemifrån runt tolv på dagen, och kom fram till stugan någon gång efter sex på eftermiddagen. Så det var en lång bilresa kan jag säga...

Dag 5
Det var från början tänkt att vi skulle åka hem dagen efter, men eftersom det skulle vara regnigt under dagen och att vi höll på att bli förkylda allihopa bestämde vi oss för att åka hem en dag tidigare. Så ännu en lång bilresa väntade...

Jag känner mig ganska nöjd med den tid som jag hann spendera i Sälen, och jag ser framemot att åka tillbaks. Visserligen är det otroligt långt, men jag älskar verkligen klimatet däruppe. Och så kan jag uppleva barndomsminnen från, när jag var där väldigt ofta med min familj när jag var yngre.

Kommer ni inte att få se röken av, eftersom jag tyckte att det var en bättre idé att skicka den till tomten.

Japp, precis som rubriken säger så ska jag åka till Sälen imorgon. Och vad fan ska jag göra däruppe, kanske ni tänker? Det är nämligen så att när jag var yngre så åkte jag och min familj dit väldigt ofta. Sist vi var där var för kanske åtta år sedan, eller något sånt. Och nu ska vi tillbaka dit.

Det är nämligen så att i somras, när vi var i Dalarna, så åkte vi en dag till Sälen. Bara för att. Och känslan som dök upp när jag var där var minst sagt märklig. Det kändes som att jag var... hemma. Så vi bestämde oss för att under höstlovet åka och hyra en stuga i Sälen och besöka de platser som vi inte har besökt i åtta år.

Allt är mer eller mindre nedpackat, så jag är definitivt redo. Jag åker ganska tidigt, och jag vet heller inte om det kommer att vara någon täckning i stugan. Ville bara slänga fram den här bloggen så ni vet vart jag har tagit vägen, för jag räknar inte med att kunna logga in här under den tid som jag är borta. Är inte heller helt säker på när jag kommer tillbaks, men jag tror att det blir på lördag. Så då borde jag också hinna med att ta mig till Gamex på söndag.

Nä, nu ska jag nog ta och packa ner det sista. Som sagt, jag räknar inte med att kunna logga in. Så vi höres!

Ser framemot att få se mer av det här.