Gitarrister - De "Nya" fem främsta

Igår var det många som undrade varför jag valde Joe Satriani på femteplats. Jag säger såhär, jag växte inte upp med "gudarna". Ni vet vilka, så jag kan omöjligen tycka som majoriteten av alla vuxna män här. Jag lyssnar dessutom knappt på "rock" utan mer åt det andra hållet "Metal" osv. Jag startar därför denna lista med de "nya" främsta gitarristerna. Joe Satriani är fortfarande värd femteplatsen och idag hamnar en ny gitarrist på fjärdeplats. Det enda undantaget med de "nya" gitarristerna är förstaplatsen som de flesta kommer ge ifrån sig snilleblixtar på, det är uppenbart för vissa och för andra inte uppenbart.

Den här killen har inte ett par glasögon och inte heller en flint. Han har långt hår och en hat på huvudet... Ni tänker Slash, men då tänker ni fel. Hatten på huvudet är faktiskt en hink där det står "Kentucky Fried Chicken" och mannen bakom den vita gips masken är Denna. Nu tänker ni säkert olika meningar och då avslöjar jag att monstret är Buckethead.

Buckethead är spelade i Guns n'Roses ett tag, 2000 -2004 och under en spelning med GnR 2002 spelade han Nightrain och det lät inte dåligt, kolla bara på den och njut av solot somär enligt mig ett av de grymmaste jag hört.

Buckethead är mystisk, han bär alltid sin mask och sin hink på huvudet, men det finns bilder på honom utan och det såg ni ovan. I de flesta framträdanden är han dock lite... livlös och det är ett minus på honom. Han släpper inte loss och är uttryckslös. ja, han har mask så man ser inte och just därför är han just uttryckslös.

Ja, han tycker om kycklingar, dock levande och därför är han emot fritering av dem.

Om man ska kolla på hur han spelar så spelar han bra, fantastiskt. Hans teknik är väldigt tark och han är en av de bästa shreddarna genom tiderna. Han använder under vissa låtar en kanpp som han trycker på i hög hastighet. Buckethead spelar också väldigt varierat och utövar flera olika musikstilar. Från Bucketheads soloalbum låter det oftast väldigt tekniskt jobbigt, då han använder väldigt mycket utrustning för att få fram sina episka ljud. Inte som Tom Morello då ljuden inte ska likna en katt eller en helikopter, men den mix han gör är gudomlig kort och gott och den låt jag faktiskt lyssnat mest på i hela mitt liv är gjord av Buckethead och heter Jordan, länken kommer sen.

Buckethead spelar väldigt varierat, hans soloalbum har olika teman även fast han föredrar att använda sig av sin Gibson, den vita Specialgjorda. Buckethead är ett tekniskt monster kort och gott. Jag tycker inte bara om honom på grund av hans solon utan även många låtar och ni ska få ett smakprov på snart. Jag kan dock säga att det finns andra tekniska nutida varelser som t.ex Paul Gilbert. Han kan shredda.

Några låtar då, Buckethead har gjort nästan 30 album så det finns några, men de jag uppmärksammat mig för mest är bland annat GH2 versionen av Jordan. Dra upp basen och lyssna på en låt som bara Buckethead kan göra, snabb? Jovisst. Buckethead har även lyckats göra en av de bästa instrumentala låtarna som finns, Nottingham Lace. Mittsektionen och övergången är en högljud orgasm i stort sett.

Han lyckades göra en hyllning till Dimebag Darrell, The Android Of Notre Dame. Då undrar ni säkert om han kan spela lugna låtar och i sort sätt så finns det avkopplande låtar. Soothsayer är en av dem och ännu lugnare, Colma. Staden där han föddes.

Buckethead är väldigt bra, han kan det mesta som pekar på att han är duktig. Tekniskt sett så är han en av de bästa helt klart. Han är värd fjärdeplatsen och imorgon blir det en ny gitarrist i min blogg.