Åter i Rapture

Jag är hemma från Lund och passar på att hälsa på min Xbox på samma sätt som jag passar på att hälsa en massa kompisar som är kvar i Örnsköldsvik, och jag är fast i Rapture, igen.

Jag fick Bioshock 2 i somras och har inte hunnit spela det förrän nu. Valet, livet och allt möjligt annat hann komma emellan. Men nu tar jag mig äntligen tiden och även om det känns precis som Bioshock 1.5 snarare än en uppföljare så är jag helt fast.

Fast i Rapture.

Stämningen som spelet bygger upp är olikt någonting annat och jag letar febrilt efter nästa dagbok som kan ge mig lite mer inblick i det liv som människorna där levt. Filosofinörden i mig sprattlar av lycka när jag tänker på hur staden är byggd efter nattväktarstatens ideal.

Bioshock är nog ett av få spel jag skulle vilja se som film. Men då måste det vara med en mastig budget så att scenbyggandet inte blir ostigt och halvdant.

Nu måste jag sluta skriva för att spela ett uppdrag till, bara ett. Sen ska jag sova, kanske.