Om utsläppsransonering

Ett av de mer återkommande förslagen i miljödebatten är de personliga utsläppsrätterna. Utsläppsrätter som delas ut till privatpersoner istället för företag. Tanken är sedan att de som släpper ut mer kan köpa utsläppsrätter av de som släpper ut mindre och att man på så viss skapar ett ekonomiskt incitament för att minska utsläppen.

Fördelarna med ett sådant system är att man med enkelhet kan reglera hur stora utsläpp ett land får ha och därmed utan större problem kan nå sina miljömål och stoppa den globala uppvärmingen.

Det är med den bakgrunden och med Peak Oil i bakhuvudet som en rapport till den brittiska regeringen nu föreslår ett system väldigt likt de personliga utsläppsrätter som tidigare varit uppe för diskussion bland miljöorganisationer runt om i världen.

I rapporten föreslår man ett system med energikvoter (TEQ:s) som man köper bränsle och elektricitet med. En TEQ motsvarar 1 kg CO2 och det innebär att miljövänliga energiformer med detta system blir mycket billigare. Den som får TEQ:s över ska sedan kunna sälja dessa till de som behöver fler.

Rapportförfattarna menar dessutom att systemet kommer att lindra effekterna av oljetoppen då man sätter ett tak på hur mycket olja som kan konsumeras i landet.

Jag har personligen varit mycket kritisk till systemet tidigare och var själv med och röstade ned systemet när det togs upp på Miljöpartiets och Grön Ungdoms kongress år 2008. Men jag har sedan dess svängt i frågan och tycker nu verkligen att man bör utreda möjligheterna med det.

Vad tycker du?