Lagom konstig

Jag känner mig konstig idag, sådär lagom konstig på ett sätt som får en att faktiskt må bra, samtidigt som man mår...konstigt. För det första så är klockan strax efter sju och jag är vaken, något som verkligen är upp mot vägarna helskumt. Varför? Ja ni, främst eftersom jag endast är vaken istället för att jag fortfarande är vaken, som fallet brukar vara.

Hårfin skillnad kan tyckas, men en mycket väsentlig sådan. Att vara vaken klockan sju på morgonen är inte konstigt eller ovanligt för mig, dock det faktum att jag inte suttit upp hela natten och börjar fundera på att besöka sängen måste ses som en smärre sensation. Eller sensation är väl att ta i, men uppseendeväckande för mig personligen, helt klart.

Har alltså inte suttit uppe hela natten, som jag så ofta brukar göra, utan har hunnit med att få lite sömn. Visserligen knappa två timmar, men sömn ändock. Lite kan tyckas, men ska jag vara fullt ärlig så är det nästan alldeles tillräckligt. Fyra eller fem timmar är ultimat, i alla olika avseenden, och det är nog endast under helgerna som jag verkligen ölar på det hela till sju, eller vissa dagar åtta, timmar.

Såg filmen The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (jisses amalia på den titeln, helt seriöst) idag natt (..!) och blev positivt överraskad. En riktigt gemytlig, vacker och intressant film som helt klart hör till toppen av fjolårets filmverk. Smäckande scener med mycket kraft och riktigt bra skådespel, det gillar vi. Just detta alster (palla skriva titeln igen..) och förra årets absoluta bästa film, Into the Wild, visar återigen på Oscarsgalans ringa betydelse för filmernas kvalitéer i det stora hela, tyvärr, känns mer och mer som en enda lång röd matta där nu legend efter legend ska tackas av...Kommer dock att fortsätta titta på den, allt ihop om att John Stewart återigen ska få vara värd.

Just det, konstig kände jag mig...varför i hela friden kände jag mig konstig?

Konstig, konstig....konstig är ett konstigt ord. Hur som helst, anledning till att jag känner mig konstig (synonymer idiotjävel, synonymer!) är det faktum att jag helt och hållet har släppt att som mitt liv tidigare stått för och nu spenderar min tid med att göra ingenting. Istället för att plugga under den sista perioden av skolan sitter jag och skriver konstiga (argh!!) bloggar och istället för att idrotta, något som jag gjorde mer än dagligen för två månader sedan, sitter jag och skriver artiklar till allehanda sportsidor på nätet. Jag söker jobb eftersom jag har skral ekonomi av rang, vet innerst inne att jag inte kommer få något arbete och ska idag slösa bort 2000 kronor på en bardisk till lägenheten!...Jag menar, hur fan prioriterade man där egentligen? Spritförvaring och stekarställe framför mat och...eh, mat? Dags att bitchslapa sig själv i ansiktet, hårt, och ta tag i sitt liv kanske?

Hur som helst, idag blir det till att ta bilen upp till Skellefteå, släpa med sig baren hem till Umeå och sedan slappa allmänt mycket fram till UEFA-cupfinalen börjar, slänger in lite pytt i panna med vitlöks crème fraiche och en kall öl, låter som en heldag/kväll av rang.

Nej, om man ska ta rycka upp sig lite grand och ägna nästa halvtimme till att skriva ännu ett personligt brev och skicka till någon olycklig arbetsgivare...då kommer jag i alla fall att känna mig lite mer värd att leva, precis så där lagom mycket så att det känns bra men fortfarande...konstigt.

Alkoholiserad, deprimerad student på nitton vårar söker vilken anställning som helst som innebär ekonomisk förbättring. Tidigare arbetserfarenheter ringa, sålde jultidningar i mellanstadiet och jobbade som sexslav för Johannes Paulus II mellan 1999-2002. Gillar långa skogspromenader, öl och musik och ser sig själv som en oerhört positivt människa med starka ambitioner och god samarbetsförmåga. Stressrelaterad mytoman.