Den smaskiga napalmpizzan

Idag är jag trött som ett svin, ett tjockt, hårigt, smårosa gammlt prygelsvin. Detta ledde till att motivationen till att ställa mig och svabba ihop en aftonsupé till mig själv försvann likt enträgen halsbränna, rakt ut i rymden i en raket. Efter att ha letat upp närmaste snuskiga kyldisk och rotat runt efter något ätbart såpass länge att armarna hade frusit till isstoder och jag nästan slog dem till isflis mot en brödhylla fann jag en gammal favorit. Napalmpizzan.

Jag är inte big på djupfrysta såkallade "maträtter". Det mesta smakar återvunnen fleecetröja, syntetisk sörja, hårt pressad plywood och produktutbudet från en gammal nedgången petrokemfabrik. Djupfryst mat är allt som oftast riktigt uselt. Självklart finns det dock undantag, här kommer Grandiosa Pan Pizza Classic in i bilden. 660g kompromisslös deg, ost, skinka, tomatsås och tillhörande tillsatser. Enkelt, trevligt och supersmarrigt. Jag har dessutom ett lite speciellt sätt att få i mig denna godsak.

Man petar in fettplattan (pizza...) i ugnen och vrider på lite skön värme så den får ligga och gotta sig där inne en stund. Man ser dock till att ta ut härligheten strax efter att osten har smält som mest och liksom bildat en bubblande sjö med superhet ost. Detta är osten från helvetet, it's here to hurt your ass, big time baby. Vid det här laget bör man ha ansiktet placerat i närheten av ostdöden och snudd på sveddat av ögonbrynen, sedan skär man sig en matig bit och börjar äta, punishment may comence.

Det är lite nu man inser varför jag kallar härligheten för napalmpizzan. Osthelvetet är överallt och det är så varmt att ansiktet och läpparna helst av allt vill smälta, men människokroppen fungerar inte så. Istället svullnar läpparna upp till två matiga köttrullader och nästa problem uppstår, stortruten går inte att stänga. Ett snabbt skvätt med något fuktigt brukar allt som oftast resultera i ett onödigt fuktigt golv när de förstorade läpparna inte kan stänga munnen och allt det våta rinner ut under högljudda grymtande (för i detta tillstånd kan man inte prata som folk).

Sedan tar man ett djupt andetag och tar ett par tuggor till, rinse and repeat tills 660 grams kvalitativ ostdödsfettplatta ligger i buken och försöker rymma genom ländryggen, brännstyle. Så trots att det finns gigantiska mängder snorsvinigt skräp i frysdiskarna går det även att finna lite kvalitet. Dock ska man aktivt låta bli de där tunna och andefattiga småpizzorna (de under 600 gram) som Grandiosa bygger ihop. Det är Grandiosa Pan Pizza Classic som gäller. Taste the ostdöd liksom och älska ;).

Svaret på förra frågan vart som många riktigt antog, Dead Space. Bilden är dock inte redigerad på något vis, utan istället kilade jag in Isaac i ett hörn och snodde åt mig lite kringliggande dökött och lekte runt en smula. Ny gissningslek kommer snart :).

Napalmpizza, it will burn your ass off, prepare för njutbar dödssmärta