Spel, spel, spel, spel, spel. Alltid dessa förbannade spel, va...ska det vara så? Jodu, det ska det, så det så. Fick tidigare idag av husfrun/superhjälten/hobbykamsportaren tillika arbetskollega, hundfantast och polare Kapten Husmor en länk med ett spel som han trodde att jag skulle gilla. Titeln på spelet var kort och gott Don't shoot the puppy. Beskjut inte valpen alltså. Som kattälskare insåg jag inte det ädla i att låta valpen andas vidare och ansåg mig själv vilja förvandla den digital aska, jag rörde på musen och smask hade jag per automatik förpassat valpen till den stora bondgården i himlen. Det fick mig dock inte att ta mig framåt i spelet.
För en sadist som mig är detta ett minst sagt kul tidsfördriv, smart utformat och med mycket humor gillrar de fällor som man lätt faller i. Jävelskap, attityd och simpel underhållning, jag gillar det skarpt. Den som vill lägga band på sina impulser gör rätt i att besöka denna site och försöka att inte beskjuta valpen med vad som verkar vara tyskt luftvärnsartilleri från Världskrig 2: The Second Coming. Akta musrörelserna dock.
Motherfucker, you will shoot the puppy