Mitt första möte med Seth

Ända sedan jag pumpade femma efter femma efter femma i ett Street Fighter-kabinett på gatuköket Charlies i Kungshamn i början på 90-talet, har jag dyrkat Street Fighter-spelen. Oavsett om det har rört sig om holmgångar med Marvel-figurer, stenhårda rivaliteter med SNKs kämpar eller de klassiska karaktärernas tunga prygelorgier har jag på ett eller annat sätt älskat Capcoms ljuvliga slagsmål.

Det vore ren och skär lögn att påstå att jag inte gillar det nya, moderna, överljuvliga Street Fighter 4. Jag fucking loves it, like a fat kid loves cake som halvdollarmannen en gång sade saker och ting. Jag älskar nästan allt i Street Fighter 4 och efter många om och men och allt snack man hört om nya bossmannen Seth stod jag till slut öga mot öga mot honom. Ken vs Seth, dags att smiska hårt. En initial förlust som lika gärna kunde ha slutat i en vinst via mina Ken-skills senare, var det dags vinst i rond 2, det var inte ens speciellt svårt.

HAH! Helvete vilket mjäkig gammal mögelboss som fick smaka rådäng efter bara andra ronden. Nu snackar vi en boss som alla har utsett som spelhistoriens vidrigaste, näsligaste, hemskaste gubbtjyvssvin de luxe till fuskboss. Under ett par sekunder ställer jag mig helt oförstående hur alla andra i världen kan vara så hysteriskt dåliga på Street Fighter IV, eller om jag helt enkelt står ett par steg ovanför i den gatubataljerande skillhierarkin. Big mistake.

Lite virvlande färger och ett hånskratt senare så ser saker och ting helt klart annorlunda ut. Seth har genomgått någon form av mörk metamorfos och nu jävlar blir det stryk, dags för Fist-fest 2009. Ungefär fyra sekunder senare har Ken åkt på 19 stycken teleporterande, osynliga, maskigevärsexploderande dödssparkar från yttre helvete, åkt en otrevlig runda 60 graders strykfria fintvättsprogrammet och blivit på fler sätt än jag kan minnas, massakrerad.

Nu snackar vi ändalyktsrandning av episka mått, på rekordtid. Vad gör man då? Man svär och blir arg, det är vad man gör. Men likt det gamla ordspråket så är det skitsamma om man blir arg, bara man ger igen. Och igen gav jag och svor gjorde jag och mer arg blev jag och ja...ni förstår. Seth är en kille som kan locka fram det värsta i mig...men stryk, det fick han, ganska snart dessutom.

Seth gör sig redo för Fist-Fest 2009