Peggle, ett ljuvligt spel

Jag har sett ljuset, jag har blivit frälst, jag är pånyttväckt och pånyttfödd. Jag har till slut förstått vad det är alla har pratat så ystert om. Stalkers och minnesgoda här på Gamereactor borde veta med sig att jag för en tid sedan bloggade loss om Popcaps casual-spel Peggle och att jag inte riktigt förstod meningen med det. Ett spel utan våld, vapen, robotar eller svettiga arga karlar...kan man ens kalla det ett spel? Jag var mer än lovligt skeptisk till detta enormt populära fenomen. Men skam den som ger sig, jag gav det en chans och kastade mig huvudstupa rakt in i härligheten. Öppnade pluskan (används det ordet fortfarande eller dog det på 40-talet?) och inhandlade ett exemplar av Peggle.

Sakna men säkert kom jag till insikten vad det är som gör Peggle så beroendeframkallande. För mig är det inte bara att stapla poäng på hög eller klara av banor. För mig har tillfredställelsen efter att ha gjort ett helt makalöst omöjligt skott över hela planen, som studsar och åker precis rätt slinker den blanka kulan ner i tratten på botten, poängen rasslar in och bonuskulorna staplas på hög. Tillfredställelsen är enorm och leendet sprider sig över läpparna.

Mitt i all det lugna, stilla, beräknade pusselspelet Peggle ryms massor med djup, lättillgänglighet och underhållning. Jag kan spela Peggle i timmar och allt som krävdes var att det fick en chans till. Jag tycker att du också ska ge Peggle en chans, för att vara ett spel utan vapen, våld, blod, svettiga karlar och megamechas är det faktiskt fantastiskt roligt. Try it, you'll like it som en gammal svensk skald skulle sagt en gång i tiden.

Peggle, ett ljuvligt spel som får dig att drömma om kulor, enhörningar och bävrar, trevligt