Spelen som tar vid där andra slutar

Det finns två spel som på lyckas väcka en viss glädje inom mig, som inga andra spel kan. Dels är det Crackdown och dels Just Cause 2. Crackdown i sig är en liten kul historia, efter att ha testat demot i ungefär fem minuter var det min stenhårda åsikt att det var ett gediget 2/10-spel. Rent jävla skit, något man hittar överkört i diket en smutsig dag någon gång. När jag sedan faktiskt köpte det för en billig peng efter ett bra tag, ändrade jag åsikt ganska dramatiskt. Efter att ha satt mig in i hur spelet verkligen fungerade, kunde jag inte känna annat än att det var ett smärre mästerverk.

Det underbara med både Crackdown (har tyvärr inte spelat tvåan än, därmed är det inte inkluderat) och Just Cause 2, är att där andra spel tar slut, där fortsätter dessa båda titlar. Visst brukar man kunna klättra på byggnader, det är väl inget konstigt, men alla byggnader? Nädå, där brukar det ta slut. Visst kan man ta sig högt upp, men till den högsta punkten i spelet? Unheard of, såvitt jag vet. Där andra spel tar slut, där fortsätter Crackdown att leverera. Där många spel når sin maxhöjd, då fortsätter Crackdown och ger mycket mer.

Just Cause 2 levererar exakt samma sak. Köra helikopter, bilar, stridsvagnar, skjuta med massiva vapen och spränga saker, det är inget nytt i sig. Men att göra allt mer eller mindre samtidigt är mindre vanligt. Att kunna meja ner en halv övärld med en bärbar minigun är helt klart skoj och när hälsan börjar tryta finns det inte sällan en kanonbestyckad APC i närheten att hoppa in i. När detta fordon börjar dra sin sista suck efter allt för mycket grovkalibrigt vapenvåld mot den, kan jag ramma in den i en fiende, få den att explodera och jag kan ta till skyarna med min fallskärm. I dessa skyar kan jag sedan ta kontroll över en fiende helikopter, sprida än mer styggelse över övärlden och skulle jag bli nerskjuten, då kan jag under fritt fall, faktiskt kapa en till.

Crackdown och Just Cause 2 levererar en sandlåda fylld med kreativ frihet för spelaren. Där andra spel tar slut, där tar Crackdown och Just Cause 2 vid, det är imponerande att se vad Realtime Worlds och svenska Avalanche har åstakommit. Att skutta över hustaken i Crackdown i jakt på fler orbs eller öppenheten och de otaliga valmöjligheter man har i Just Cause 2 är precis så som jag vill se spel designas. Spel som hela tiden ger spelaren mer och mer, men som också kräver att jobbar lite på att nå dit man ska. Det är svårt att inte imponeras, mer sånt här tack.

Fritt fall är inte ett problem, det är en möjlighet