Att leva med Kilik

Jag gillar Soul Calibur-spelen ganska skarpt, faktum är att det enda spelet jag saknar är nummer två, Soul Calibur på Dreamcast (allt började ju med Soul Blade på Playstation som ni kanske vet). Fyran är hittils min absoluta favorit då jag som kanske enda person i hela världen föredrog det lite nedtonade tempot, då det öppnade för (i min värld) lite roligare upplägg. Jag försöker dock jobba mig in i det upptrappade tempot i Soul Calibur V, det går sådär med tanke på att jag behöver lära mig en hel del nya saker. Lägg här till att jag absolut inte är någon hardcore-fighter utan snarare någon som gillar att prygla och pryglas då och då.

Min absoluta favorit har sedan Soul Calibur II varit kinesiska Xianghua med sitt svärd och sina attacker som går både framåt och bakåt. En kul hit and run-karaktär som är snabb och liksom smälter in från en attack till en annan. Jag har väl inte riktigt lika mycket flyt med hennes dotter Leixia, men det ska nog bli fason på det också. Dock måste jag säga att mitt spelande har fått sig en god dos smolk i bägaren. Redan på förhand pratades det om att det var synd och skam att Kilik inte skulle vara med i Soul Calibur V. Personligen passade det mig alldeles utmärkt.

Kilik är i min ringa mening mer eller mindre ett inbyggt fusk i Soul Calibur-spelen. En sådan karaktär som folk väljer för att de vill förnedra sin motståndare. Sätt en handkontroll i näven på vilken spelare som helst, med ett par knapptryck har han eller hon fått Kilik att kräkas fram attacker på en nanosekund och bums så vinner personen i fråga. Kilik är att jämföra med böldpest, polsk tortyr, stegling, kölhalning, ebola, schlagerfestival, restskatt, nageltrång, nackspärr, digerdöden och skörbjugg. Kilik är liksom motsatsen till allt som är bra och härligt i denna värld, Kilik är döden. Kilik är en tvättäkta svinkaraktär.

Vad tror ni hände efter ett par timmars spelande i Soul Calibur V, textraden om att jag hade låst Kilik dök upp i nedre högra hörnet av TV:n och jag trodde knappt mina ögon. Jag vill krypa ihop i fosterställning på golvet, gråta och kräkas samtidigt. Livet förlorade lite av sitt härliga skimmer helt enkelt. Tro inte på faen att i nästa match fick jag möta...jo just det...Kilik. Det blev megapisk i tre raka ronder varav i två fick jag inte in en enda attack. Jag är sugen på att skriva ett brev till min riksdagsman och be denne förbjuda förekomsten av Kilik i moderna civilisationer, så illa är det.

Men livet går vidare, lite sämre än innan jag insåg att Kilik fanns med i Soul Calibur V.

Fyfan för dig