Leva med träsk!

Nej gott folk, jag har inte dött, flytt landet eller sprängt mig själv i atomer, även om samtliga alternativ känns extremt lockande just nu. Jag har faktiskt, i snart sju veckor nu, varit extremt smutssjuk.

Hosta, slem, talsvårigheter, andnöd, tåklåda, slem, hostattacket, slem, skägg och slem är några av symptomen jag har upplevt. Alla kanske inte hänger ihop med sjukdomen, men de finns där. Läkarvetenskapen har efter några liter blod, en vass tops inne i min hjärna, fem besök, tre recept och en hög med pengar, ännu inte funnit något konkret fel på mig. Så, det är väl som normalt antar jag.

Jag brukar alltid skämta om att någon hade extremt kul när jag skapades. Jag har alltid trott att någon har malt ner 400 gamla tanter i ett smutsigt badkar och hällt hela sörjan i en form som ser ut som mig, kallat det en fullgod människa och sedan tagit fikarast medan resultatet håller som det bör. Det är faktiskt fel.

Min kropp är uppbyggd av gamla härskna, (läs: sura, arga, jävliga), självdöda, skator. Dessa har pressats under gatsten, dammats av genom att slås hårt 50000 gånger mot en betongtrappa för att sedan stämplas ihop med häftklammer. Detta kadaverkollage går idag som en "levande" varelse på denna planet, och går under namnet Jesper Karlsson. Det kommer betydligt fler bloggar från och med nu. Här har ni föresten ett babyfoto på mig som ung.

Som barn var jag arg, och full med skabb. Inte mycket har förändrats