Beroendeframkallande

Till slut fick jag tillbaka min kära Xbox 360 från service i veckan. Som så många andra råkade jag ut för dödens röda ring, och tack vare att min hals har fungerat väldigt dåligt sista två månaderna tog det lite tid att ens få den ivägskickad. Något som också är en anledning till att Petters tid i Forza 2 inte har blivit utmanad de sista två månaderna.

När boxen till slut var tillbaka var det egentligen bara en sak som gällde, Halo 3. Bioshock, Moto GP och allt annat jag har liggande som måste spelas får vänta, för jag är extremt sugen på att mangla ansikte i svettiga dödsmatcher.

Precis som tidigare är onlineläget av Halo 3 fullkomligt briljant. Inte perfekt, något obalanserat och ibland lite långrandigt, men på det stora hela, extremt superkul.

Något jag roar mig med nu när fighten är avslutad är att gå tilllbaka till mina gamla onlinematcher och ta ljuvliga bilder med Bungies briljanta screenshot-funktion. Att filerna blir praktiskt små och behändiga, men samtidigt innehåller all massmördaraction på banan är imponerande, och det faktum att jag kan ta bilder när jag klappar ihjäl såväl kompisar som främlingar är för mig obetalbart.

I love it, i mängder.

En kompis irriterade mig en hel match när jag spelade i ett dåligt lag. Här får han smaka på lite Warthog-front som hämnd