Den underbara julmaten

Det där är en paradox. Om ni inte vet vad en paradox är, kan vi säga att det är en motsägelse, eller lögn, eller påhitt. Välj ett ord liksom. Meeeeeeeeeen nu är det inte svenskalektion jag hade tänkt hålla här, utan snarare tänkte jag dela med mig med ett par väl valda ord om den mat vi snart kommer att stoppa i oss under den närmsta månaden. Ty om en månad är det julafton. Japp, rakt av, rätt och slätt, motherfucking julafton. Döda mig nu.

Normalt är vi i detta avlånga land väldigt glada i att stoppa i oss härdat ister och charkavfall förpackat i glatt färglagda kartonger och omslagspapper. Under julen är det absolut precis ingenting som förändras. Istället för härdat ister i förpackning, äter vi halvljummet härdat ister som står fullt öppet och får torka ihop och suga åt sig massor med bakterier, snor, saliv och andra mänskliga slaggprodukter som skjuts ut och fälls av från våra hemska tantkroppar.

Julmat, och julbord är två riktigt hemska företeelser. Visst kan det vara trevligt att träffas i kollektiv och äta mat, och har man tur kan man slippa undan med ett eller två per år. Vad har jag då emot julmaten? Ja...förutom det faktum att den består av hemsk, hemsk, hemsk, hemsk (hemsk) fisk i flera sorter och storlekar, torr skinka, ägghalvor med kaviar, mamma scans köttbullar, vidrigt kryddade prinskorvar, torr potatis och annat som nu kan finnas på en juligt bord. Ja då har jag egentligen inget emot det alls om sanningen ska fram.

Eller jo, förutom det faktum att vintersjuka människor utan vett eller kapacitet att stå i kö och vänta på sin tur (i Sverige kan människor inte stå i kö då vi alla har grova genetiska defekter) ska plocka och pilla mitt i den torra maten. Plus det faktum att de så kallade godsakerna står framme och gottar till sig i behaglig rumstemperatur och bildar små egna ekosystem i processen. Sen har vi ju hela grejen med att det ska ätas fånig fisk, och den hemska skinkan, och allt det andra. Svenska julbord har i stort sett likadana ut, och smakat likadana i ungefär 900 år nu.

Till historien hör väl kanske att jag i min ungdom faktiskt har jobbat på restrurang, och där åt ett rekord av 22 julbord på ett år. Eller år och år...en jävla månad. När det lackade mot julen itself kunde jag spruta ut prinskorv med öronen, och blotta anblicken av sill fick mig att vilja kasta mig själv i en sopbil. Ska sanningen fram är julbordsmaten oftast ytterst medioker. Ändå står folk på kö för att skyffla i sig soporna, och betalar hutlöst för att få deltaga. Det är helt klart ett flockbeteende man skulle kunna skriva spaltmil om.

Min rekomendation till er är således att undvika julmaten. Vi proppar ändå i oss skräp (mer eller mindre) elva andra månader om året, kan vi inte låta bli att göra det ännu värre mot sluttampen på året?

Julmat, notera att maten ser ut att ha något som liknar en hinna av hårspray över sig, lär vara för att den inte ska härskna under långvarig exponering för rumstemperatur