Hemska svinkarlar

Ibland faller saker och ting samman på ett utomordentligt sätt. Tidigare i veckan hyllade jag det utomordentliga massaker-liret Painkiller. Med fortfarande hyfsad grafik, bra vapen och en mastig actionmängd som få spel klarar av att matcha idag, är Painkiller ett mästarlir ett par år efter sin lansering.

Två dagar senare landar Painkiller: Overdose. En fritående fortsättning som ska fungera som en brygga mellan Painkiller och det kommande Painkiller 2 (som People Can Fly jobbar på). Jag är tillbaka i helvetets smutsiga skithögar och kapar torsos, armar, ben och skallar på hemska svinkarlar som står i min väg. Ren, rak, enkelhet utan krav på hjärnaktivitet från mig. Jag gillar

I övrigt har jag varit extremt trött, och extremt upptagen med att spela. Need For Speed Pro Street, det bästa spelet i serien sedan det underbara Road Challenge. Bredvid mig vilar en diger hög med spel att spela, och ovanpå vilar ett paket med smaskiga apelsin-pepparkakor, på TVn spelat New York Rangers och Ottawa Senators (hatar båda lagen) match. En passande kväll för en tjock, arg, gris som mig själv.

Skitstor hammare, om vidriga helvetessoldater själv får välja