Underbara Grindhouse

Såg igår afton Robert Rodriguez film Planet Terror, den andra delen i Grindhouse-projektet som han har gjort tillsammans med kompisen Quentin Tarantino. Syftet har varit att hylla de hemska b-filmer som ofta producerades på 70-talet, som ofta även visades två och två tillsammans. Dubbel dos underhållande dålighet, rakt av. Detta är precis vad firma Tarantino-Rodriguez gör. Death Proof var en frisk snackfest med den lysande dialog som Tarantino är så känd för. Fullspäckad med referenser till sina egna filmer och med en syrlig dos dödshumor. Att filmen sen nästan helt byter inriktning gör att Death Proof underhåller på flera premisser.

Men bättre än Planet Terror blir det nästan inte idag. Jag är uppgödd med urusla splatterfilmer och hopplösa b-produktioner, och har ett sinne för god b-film. Rodriguez bjuder på klassisk zombieslafs med goda mängder mänsklig innanmat och hinkvis med blod. Varfyllda sår, människor som blir uppätna ett manus med hål som man kan köra en frakthiss genom. Allt är självklart fake för att det ska vara uselt, men i slutändan blir det faktiskt inget annat än lysande filmkonst. Visst kan det kännas magstarkt att kalla semi-kanibalism och grisblod, sönderslitna kroppar och urgröpta hjärnor för lysande filmkonst, men så är det faktiskt. Rodriguez är inte riktigt lika frekvent med referenser, men visst finns de där, lite mer subtilt än i Tarantinos film.

Rodriguez gör en lysande film som hyllar uselheten hos flera gamla zombiesplatterrullar och under tiden tar han till ett par grepp som bara en kille som han och Tarantino skulle kunna komma undan med. Allt från foto till rekvisita till underhållande karaktärer som make-up-kungen Tom Savini gör att Plane Terror inte bara är en hyllning till en snudd på utdöd genre, utan även en gedigen film som faktiskt baseras på rent utsagt skräp.

För en hemsk gammal tant som mig, som älskar söndersågade zombies, galna människor och läcker splatteraction blir det inte mycket bättre än såhär. Duetten Tarantino-Rodriguez har rott ihop ett fantastiskt filmprojekt, och jag törstar efter mer vanvett från dessa herrar. Något säger mig att det inte är helt orimligt i framtiden. Nu är jag dock så trött att jag skulle kunna sova i en sopsäck, alternativt en liten korg som man lägger smutsig tvätt i.

Dakota med en av sina små vänner