Han gör mig fuktig

Jag blir pirrig och fnittrig i kroppen, jag skälver av välbehag och hjärnan fylls med endorfiner i ett ystert glädjerus. Vem är det som gör detta med mig? Är det fukt och mögelmannen? Ett blött djur från en bondgård? Är det en uppenbarelse bestående av uteslutande marknadsnogat? Ingetdera, det är nämligen filmregissören Niel Marshall, han gör mig otroligt fuktig på ett icke-homoerotiskt sätt. Istället är det hans filmer som lockar, desto mer dessutom. Den som inte är bekant med denne man kan jag nämna att han har de två makalöst bra filmerna Dog Soldiers och The Descent på meritlistan. Båda filmade på en budget som understiger vissa Hollywood-regissörers lunchpengar. Typ.

Nu är han i farten igen, med sin nya film Doomsday som ser ut att bli en läcker mix av Flykten från New York, Mad Max och 28 Dagar Senare. Vad är det då som händer på domedagen? Folk blir smittade, massa dåligt händer, någon förseglar hela grejen och sen är allt bra, tills någon får för sig att stoppa fingrarna i sörjan igen. Den som inte har sett trailern än måste omedelbart bege sig till den officiella hemsidan för att få ett smaskigt smakprov i form av en mycket tilltalande filmsnutt. Det är lite balansgång, stor budget och massor med ambition, det kan bli alldeles överkungligt, eller ett mastigt magplask där allt bukinnehåll liksom hoppar ut ur kroppen. Jag hoppas personligen på det första, jag vill ha Doomsday. Nu.

Domedagen - ett trevligt sätt att umgås