Ge mig dödsbilar

I dagens utbud av spel finns det snudd på precis allt att välja mellan. Från detektiväventyr och advokatsimulatorer till episka rollspel och udda matlagningsvarianter. Vi kan spela gitarr, flipper, ishockey, galning eller vad man nu än må gå igång på. Det är snudd på oändligt med kvalitativa titlar inom nästan varje genre. Det är dock något jag saknar, det rycker i våldstarmen och hjärnan får munnen att utstöta gutturala ljud vid blotta tanken på en genre som inte direkt har rosats de senaste åren. Jag svamlar alltså om bildödsgenren.

Vad är bildödsgenren? Enkelt förklarat, man sitter i en bil och orsakar död med påmonterade vapen. Full Auto tänker jag inte ens kommentera, eller jo. Det hade kunnat bli kungligt, om det gick att spela ordentligt. Det finns en gammal kung som jag verkligen saknar, vi snackar Twisted Metal. De två första spelen var vansinnigt kungliga, och de spinoffer i form av Vigilante 8 och till viss del även Rogue Trip var även de roande spel. Till denna våldsamma genre. Vem minns inte Interstate 76 med en liten tår i ena ögat och vem kan förneka att det var vansinnigt skoj att misshandla rullatortanter i det första Carmageddon.

De sista åren har vi fått...vad? Crashday...nja, Full Auto...inte utan min stelkrampsspruta, Twisted Metal på PSP? Ge mig en rast. Ge mig extremt underhållande dödsbilar på en öppen arena, gott om kulisser att förvandla till finkornigt damm, vapen, död, misär, våld, utsturderade elakheter mot kompisar i nätverk. Ge mig mer dödsbilar, som det var förr. Jag tror bestämt att vi kommer att få uppleva just detta ganska snart, håll ögonen öppna ;).

Interstate 76, uppbyggt av totalt 20 polygoner och en hel hink med underbar spelglädje. Innehåller bland annat ett av tidernas bästa behåring, både i feja och på kranium...bara en sån sak.