Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Jag saknar spel med tillbehör

Skrivet av Jonas den 8 december 2016 kl 03:30
This post is tagged as: Önska

Sony lät under dagen meddela att försäljningen av Playstaion 4 går bra, riktigt bra - och det inkluderar till synes även mjukvara. Något de däremot inte alls talade om var Playstation VR, där saknas sifferskryt nästan helt, mer än pliktskylda svar i stil med att "vi är nöjda". Det får mig att tro att de inte alls är speciellt nöjda, och ändå är det virtual reality-headsetet som går absolut bäst, klart före alternativen.

Ett stort problem med dessa tillbehör är, förutom att de fungerar så dåligt som de gör, priset. Det är inte alla som vill slänga upp 5000-10 000 kronor (sistnämnda är vad HTC Vive går loss på - och Microsofts Hololens kostar i dagsläget runt 25 000 kronor) för teknik som oroväckande många ändå är överens inte håller måttet. Men även andra tillbehör har haft svårt att hävda sig på marknaden, varken Rock Band 4 eller Guitar Hero Live lyckades göra något större intryck, trots att sistnämnda lär spelas sönder och samman med släkten till jul.

Det är som att förra generationens konsoler helt tog död på möjligheten att släppa framgångsrika tillbehör. Då köpte vi balansbrädor på löpande band, handlade plastinstrument till tusen, skaffade plastrattar till Wii, slog till på minitangentbord att fästa i Xbox 360-handkontrollerna, shoppade Kinect så teknikvärldsrekord slogs, investerade i Move och så vidare. Det var i sanning en märklig generation och där någonstans tog det till slut stopp. Vi ville inte ha plastskateboarden till Tony Hawk och tröttnade på att uppgradera instrumentparken med ljuset hastighet.

Och där är vi idag. Tillbehör göre sig icke besvär. Vi vill inte ha skiten. Och på ett sätt tycker jag det är synd. För trots allt är det så att vissa speltyper helt enkelt inte kan göras utan tillbehör. Det bästa exemplet är naturligtvis plastgitarrer, men där kördes konceptet så brutalt i botten att det nog helt enkelt inte är läge för en comeback riktigt ännu (även om jag rekommenderar alla att skaffa Guitar Hero Live om ni vill ha ett kul partyspel).

Men i samma veva kan jag sakna ljuspistolerna. Att kunna sitta i soffan med en polare och peppra sig igenom något coolt äventyr. Förr i världen var de alltid utformade som arkadspel, men idag tror jag begåvade utvecklare skulle kunna göra något helt annat av det. Det är ju kul att skjuta och att faktiskt rikta ett vapen är ju något annat än att styra ett hårkors.

Samma sak kan jag känna kring rörelsekänsligt spelande. I och med att Wii var så oprecis som den var och Kinect tämligen horribel (medan Move är en kalibreringsfest att försöka använda) så har konceptet helt dött ut. Men jag är övertygad om att det skulle finnas en marknad för ett riktigt bra fiskespel, en titel som möjliggör golf i vardagsrummet, roliga träningstitlar eller något helt vansinnigt japanskt som Pop 'n Music-plattan - och vem kan väl glömma Donkey Konga.

Idag finns tekniken och med dedikerade prylar skulle det kunna bli riktigt bra. Det skulle krävas en liten insats, men å andra sidan inte i närheten av virtual reality. Och det finns ingen naturlag som säger att det inte skulle gå att återupprepa Wii Fit-succén bara produkten håller måttet. Jag hoppas någon försöker igen, för trots allt ger det mer variation till spelvärlden och det tror jag ingen tackar nej till egentligen.

En omgång Duck Hunt är verkligen inte detsamma utan en ljuspistol.

Dags att reboota Transformers

Skrivet av Jonas den 7 december 2016 kl 02:08
This post is tagged as: Film, Transformers

Nästa år är Michael Bay tillbaka igen med en ny omgång Transformers. Detta är hans femte film om Optimus Prime och gänget, och undertiteln blir The Last Knight. Nu har den första trailern släppts och som synes tycks det bli ett lite mörkare äventyr denna gång med ett par otippade grejer som kastar om formeln ganska rejält.

Men ändå... gäsp. Och jag säger det som stort Transformers-fan. Jag är rätt trött på Michael Bays färglösa Transformers nu och tycker inte de varit roliga på länge. Det är hög till att ge stafettpinnen till någon annan och starta om serien. I sig inget dramatiskt, det har hänt Turtles flera gånger, Batman likaså liksom Spider-Man. Det är helt naturligt, även Transformers-serierna har ju liksom startats ett antal gånger i skepnader som Beast Wars, Armada, Cybertron och nu senast Robots in Disguise.

För grundkonceptet med ultrakulörta robotar som bankar vett och sans ur varandra är det faktiskt inget fel på och den första Transformers tycker jag håller än idag. Bay kör konceptet i botten och sedan blir det svårt att få liv i serien igen. Dags därför att låta detta bli karlns avsked (ja, jag vet att han har kontrakt på fler) och när Transformers återvänder om fem år så får det vara med en regissör som Gareth Edwards, J. J. Abrams eller Marc Webb.

Det klassiska Transformers Generation 1-gänget.

Fem favoritfigurer ur Final Fantasy-världen

Skrivet av Jonas den 6 december 2016 kl 02:03
This post is tagged as: Final Fantasy

En kul grej med Final Fantasy XV är den bilstereo som finns till förfogande när man ska ta sig runt i den enorma spelvärlden. Att kunna byta musik i sina spel är såklart inget ovanligt, men det är inte alla spel som erbjuder kopiösa mängder Final Fantasy-musik. Därför har jag rattat runt och lyssnat till allehanda klassiker och drömt till tillbaka till svunna tider.

När nostalgiglasögonen åker på var det mesta bättre förr, men i realiteten var det nog sällan så egentligen. Jag har dock alltid betraktat spelmusiken som ett gyllene undantag här, för generellt sätt var den bättre när den faktiskt lät som just spelmusik och inte som vilket orkestrerat soundtrack som helst. Jag säger inte att det är något fel med det, men jag gillar när mina spel låter som... spel.

Att lista mina fem bästa låter ur Final Fantasy-serien är något jag ska försöka blogga om längre fram, det kommer att krävas en rejäl insats från min sida för att göra spelvärldens kanske mest välljudande serie rättvisa, men i enlighet med mitt nostalgirus kommer här mina fem bästa spelbara figurer från Final Fantasy-serien (om du tycker det är slagsidan mot nyare spel, beror det på att de helt enkelt presenteras mycket bättre än i de äldsta spelen - det var som sagt inte bättre förr i de flesta fall).

5. Irvine Kinneas - Final Fantasy VIII står för mig för en kraftig försämring av serien som fortsatte med Final Fantasy X och Final Fantasy XIII. Men det betyder inte att det var dåligt eller att det inte fanns ljusglimtar. En sådan var Irvine, prickskytten med ett stenhårt och tvålfagert yttre, men ett överraskande skört inre. En synnerligen rolig bekantskap.

4. Faris Scherwiz - Få personer i Final Fantasy V fick någon riktig introduktion, med Faris som största undantag. Hon var en iskall och fullständigt brutal pirat som på grund av det råbarkade umgänget hon levt med (andra pirater) inte alls betedde sig som vi kanske är vara att tjejer i Final Fantasy-universumet gör. En rolig figur som med sitt rosa hår såg så beskedlig ut, men samtidigt var så skoningslöst dödlig.

3. Tifa Lockhart - Stenhårda Tifa släppte jag ogärna ur mitt team i Final Fantasy VII en enda gång. Hon var direkt brutalt stark med stenhård uppsyn och underbar personlighet. En sådan där riktig pärla som stack ut rejält ur mängden genom att vara betydligt mer normal än alla andra, samt nobla mål hägrande.

2. Vivi Ornitier - Iförd alldeles för stora kläder klev Vivi rakt i mitt hjärta och fick mig att skita högaktligen i han huvudpersonen som jag mellan varven glömmer namnet på. Det här spelet handlade för mig helt om denna lilla svartmagiker och för min egen del gjorde han detta till seriens näst bästa spel någonsin.

1. Cloud Strife - Ett tråkigt alternativ? Kanske, men man slår bara inte Cloud som i ett virrvarr av drömmar och sönderköttad verklighet är en bekantskap att minnas. Länge. Med sitt ikoniska Buster Sword, vråljapanska frippa och mänskliga framtoning mitt i all galenskap blev han min favorit i serien genom tiderna.

Min recension av Final Fantasy XV kommer sent idag eller under onsdagen.

Vilken Final Fantasy-figur gillar du bäst?

Klockrent Sony

Skrivet av Jonas den 3 december 2016 kl 22:14
This post is tagged as: Sony, Spelmässa

Har haft en heldag med Star Wars Armada idag då det varit turnering. Från 10:00 på morgonen till 20:00 på kvällen har det knuffats omkring miniatyrrymdskepp i detta härliga brädspel med både lokala förmågor och mer långväga gäster. Förbaskat trevligt och vilket bra community detta spel har. Inte en sur min så långt ögat når och stor tolerans för misstag. Själv slutade jag fyra (av tio) och är helt klart nöjd med min lite annorlunda sammansättning av skepp.

...men det innebar ju samtidigt att jag missade Sonys inledande event under kvällen då de sparkade igång Playstation Experience. Nu har jag hunnit kika ikapp - och tar med mig två saker från detta: Dels var det en fantastiskt bra show från Sonys sida med så mycket lovande spel och kärlek (bland annat nytt The Last of Us samt olika varianter av återkomster för populära Playstation-serier som Crash Bandicoot, Wipeout och Parappa the Rapper) dels är det ju såhär spel ska presenteras.

Missförstå mig rätt nu för jag älskar E3 lika mycket som någon annan, jag verkligen stormtrivs och sitter med energidryck och tändstickor i ögonhålorna för att kunna hålla dem öppna i typ två-tre dygn innan sömn - men spelen försvinner. Det är så vansinnigt mycket som visas att ett spel som skulle vara skithett bara blir ett i mängden och halvstora spel kan missas helt och hållet. Nintendo har insett detta och gått visare med Nintendo Direct, och jag hoppas faktiskt att det blir något slags branschstandard.

Att bara kasta ut enorma utannonseringar i hög är egentligen inte rättvist mot någon. På Playstation Experience är det inte mer spel än att alla får den uppmärksamhet de förtjänar och det blir inte bråk om vem som egentligen visade bäst saker. Sony bjöd på karamell efter karamell och det är tydligt att 2017 kommer vara ett bra år att äga Playstation - och jag hoppas Microsoft och Nintendo tar efter denna modell.

Marvel vs Capcom: Infinite utannonserades till PC, Playstation 4 och Xbox One under Playstation Experience, och som fighting- och seriefantast blir det såklart inte mycket roligare än såhär.

Snart dags för The Game Awards

Skrivet av Jonas den 2 december 2016 kl 01:28
This post is tagged as: Spekulation

Geoff Keighley försökte och försökte med en prisutdelning för spel på TV, men med undantag av enstaka bra år ville det sig inte. Enda behållningen var de trailers som visades och alltid kallas "world premieres" - vilket de så klart är men i lite för många fall är det bara en ny video i mängden bland spel som haft massor - där det bland annat utannonserats spel som The Elder Scrolls V: Skyrim.

Ikväll 03:00 är det dags igen (livestreamen med för-show börjar 02:30) och du kan följa allt på den officiella hemsidan. De dräller av rykten om vad som ska visas och framför allt tycks det bli Sonys kväll. De har som bekant sin egen tillställning under helgen och kan utannonsera Playstation 4-spel nu och sedan prata mer om dem på lördag. Bland annat sägs The Last of Us 2 vara på väg, liksom Marvel vs Capcom 4 till formatet. Somliga har även spekulerat om Destiny 2, och jag förutsätter att samarbetet mellan Activision och Sony fortsätter där.

Microsoft och Nintendo tar det förmodligen lugnare. Microsoft ska visa upp Scorpio och lär göra det på ett eget event under våren eller möjligen hösten (Sony visade Playstation 4 Pro två månade innan den släpptes, men den saknade konkurrens i kategorin 4K-konsoler - medan Microsoft behöver påminna konsumenter om att de har något på gång). Då vill de såklart visa spel till konsolen för att göra största möjliga avtryck. Om det blir dags under våren, vilket jag tror, så blir det nog bara sådant som visats tidigare nu.

Nintendo tror jag kör ett likadant resonemang fast med Nintendo Switch som ska visas på allvar i januari. Varför trängas med en massa andra spel nu när de ändå ska ha ett eget event som behöver synas och höras? Mitt stalltips är att de helt enkelt sparar vad de nu har på gång.

Då återstår tredjepart och där kan det bli roligt på antingen The Game Awards eller Playstation Experience. Efter floppen med Battleborn tror jag Gearbox kan tänkas vilja skynda sig med att visa Borderlands 3. Chansen finns också att vi får se ett nytt Bioshock eller Red Dead Redemption 2. Alla dessa spel är dock 2K, så jag skulle tro på max ett av dem, och då sannolikt förstnämnda.

Sedan kommer Rogue One på bio inom kort och Star Wars är stekhett. Kanske vore inatt ett bra tillfälle för EA att visa ett av de där fyra-fem Star Wars-spelen de har under utveckling, där jag får anta att Star Wars Battlefront 2 inte är det enda som kommer nästa år. Dessutom lär de visa Mass Effect Andromeda som rimligen även kommer finnas hos Sony till helgen.

Till sist kan Ubisoft tänkas ha något. Och om de har det, så sätter jag slantarna på ett nytt Assassin's Creed eftersom filmen är på gång, vilket gör att de marknadsför varandra lite. Och då ett häpnadsväckande snyggt äventyr i historiska miljöer som suger musten ur oss totalt. Det har spekulerats om både feodala Japan (ärligt, en ninja-assassin är väl maxnivår för hur cool en spelfigur kan bli?) och faraonernas Egypten (överdimensionerade byggnadsverk, design så cool att man tuppar av samt roliga konspirationsteorier kring Tutanchamun och pyramiderna).

Men nu ska jag promenera med vovven en repa och stilla nerverna i väntan på The Game Awards. Om du ska titta, berätta gärna vad du hoppas på.

Är det dags för EA att visa upp ett av sina kommande Star Wars-spel under The Game Awards eller Playstation Experience?