Underbara South Park

De flesta av de populära tecknade TV-serierna för äldre har någon eller några säsonger som verkligen inte håller måttet. Oftast inträffar det runt säsong 6-8 någonstans, då idéerna liksom tar slut och alla memes har använts lite för ofta för att kännas fräscha.

I Simpsons fall är problemet såklart att serien gått alldeles för länge, men på något makabert vis har gänget lyckats hämta upp kvaliteten igen och efter flera riktigt stygga år har det varit kul att se den gula familjen på sistone.

Family Guy kommer precis ur en svacka då teamet bakom den tidigare så respektlösa serien fick för sig att satsa på moralkakor och att banta de fullständigt osammanhängande och otippade tillbakablickarna. Nu är den tillbaka vid god vigör igen, tack å lov.

Sedan finns det såklart South Park. Långtifrån allt är briljant, och ibland är det bara så vansinnigt plumpt och elakt att jag skäms lite bara av att titta. Men till skillnad från de andra populära serierna har South Park aldrig haft någon dålig säsong. Lägstanivån är helt enkelt kroniskt hög på ett väldigt imponerande sätt.

Har just skrattat så jag har ont i magen och svetten rinner i pannan till avsnittet när Randy får testikelcancer och... ja... var ska man ens börja.

Därför tycker jag det är hög tid att kora de fem bästa South Park-avsnitten (och ja, jag har sett alla) för att hylla denna ljuvliga serie. Så! Här är mina favoriter:

5. Dead Celebrities - Säsong 13, episod 8
4. Scott Tenorman Must Die - Säsong 5, episod 4
3. Up the Down Steroid - Säsong 8, episod 3
2. Night of the Living Homeless - Säsong 11, episod 7
1. Trapped in the Closet - Säsong 9, episod 12

Eftersom det finns så sjukt många bra avsnitt måste jag även nämna vilka som hamnade precis utanför listan, nämligen "Good Times with Weapons" (säsong 8, episod 1), "More Crap" (säsong 11, episod 9), "Make Love, Not Warcraft" (säsong 10, episod 8) och "Raising the Bar" (säsong 16, episod 9).

Randy charmar South Parks kvinnor med sin testikelcancer.

Det här med ständig uppkoppling...

Det har varit mycket upprörda toner de senaste dagarna sedan det blivit klart att Microsoft satsar på en form av DRM-skydd i Xbox One. Som det verkar ska konsolen stämma av att alla ens köpta spel faktiskt är köpta en gång per dygn. Gör man det inte det, så får man heller inte spela.

Med tanke på hur många som upprörs över konceptet, får jag nästan känslan av att oroväckande många läsare bor i elsanerade pörten i obygden. Så stort problem är det faktiskt inte att behöva ha sin konsol uppkopplad. För de absolut allra flesta av oss kommer det inte ens betyda en märkbar skillnad, och man får verkligen anstränga sig för att hitta på situationer där det skulle kunna vara svårt att få tag på wifi.

Men även i dessa fall är det inga som helst problem att sätta på sin smartphone, och ha den som hotspot om man mot all förmodan inte skulle kunna komma åt internet under ett helt dygn. Ett argument jag har viss förståelse för är frågan om framtidskompatibiliteten. Där borde Microsoft absolut besvara frågan om man kommer att ta bort skyddet i sinom tid.

Det folk verkar missa i sin iver att förfasa sig över att inte kunna sätta på sin Xbox One om 20 år och spela spel, är dock att det förmodligen inte kommer fungera oavsett. Och det av flera anledningar. Ta den skärm jag spelar spel på idag. Den har överhuvudtaget inte ens antenn- eller scart-uttag. Jag kan alltså inte spela NES eller Mega Drive på den. Och skärmar utan antennuttag kommer bli allt vanligare. Hur lång tid kommer det ta innan HDMI ersätts?

Förmodligen betydligt mindre tid än många nog tror. Redan om tio år borde vi ha något bättre, troligen helt trådlöst. Och vad säger att de skärmar vi har idag kommer att vara relevanta om samma tidskonstant. Kanske är det helt självklart med något helt annat som glasögonlösa 3D-skärmar, hologram eller varför inte glasögon med skärmar på insidan?

Redan Xbox One saknar alla andra kopplingsmöjligheter än HDMI. Har du tjock-TV hemma så är du rökt. Den kompatibilitet som krävs för att grejerna ska fungera om 20 finns helt enkelt inte. Och inte kommer vi kunna använda dagens grejer heller. Chansen för att din HDTV ska vara vid god vigör 2033 (20 år) är bra nära noll. Och det gäller även konsolen.

Här inflikar säkert någon att deras drygt 20 år gamla NES minsann fungerar bra fortfarande. Och de gör de. Men NES är oerhört primitivt byggd. Så gamla och grova komponenter tål rejäl misshandel av både statisk elektricitet och tidens tand. Lite överdrivet är det som att vara förvånad över att de 4500 år pyramiderna fortfarande står pall när dagens glashus så lätt går sönder. Felmöjligheterna på en Xbox One är helt enkelt oändligt mycket större än på en NES, samt att den dessutom har rörliga delar.

Kort sagt är folk upprörda helt i onödan. Risken för att man ska sitta om 20 år och känna sig lurad för att man inte kan spela Xbox One på sin HDTV är förmodligen bra nära noll. Även om Microsoft möjliggör det (och det hoppas och tror jag att de gör!), så tror jag ändå inte det kommer gå smärtfritt av andra orsaker.

Jag vill även tillägga att jag tror Sony också kommer välja liknande lösningar för Playstation 4. Det är det bästa sättet att bekämpa begagnathandel och pirater, fördelarna överväger. Lägg även till det faktum att EA valt att slopa sina onlinepass helt. Jag har väldigt svårt att tro att det enbart beror på att Microsoft har den här lösningen, medan EA till Sonys konsoler plötsligt ska vara villiga att acceptera att deras spel säljs vidare flera gånger utan att de ska kunna tjäna pengar på det. För mig låter det lite som att tro på tomten.

Redan idag erbjuder Sony glasögon med inbyggda skärmar. Att tro att HDTV med HDMI-ingång ska vara gångbara om 20 år är väldigt optimistiskt.

Mina tankar om Xbox One

Ok, ett och halvt dygn har gått sedan Microsoft utannonserade Xbox One och tack vare all rapportering sedan dess, inte minst Carl Brännströms matiga intryck har jag börjat få en hygglig uppfattning om vad jag gillar och inte gillar, vad jag tror har potential och vad som inte har det med mera.

Så! Utan några vidare omsvep, här är mina tankar om Xbox One. Konsolen alltså, och inte om själva visningen...

• Handkontrollen - Flera har sagt det före mig (inte minst Petter), men den ser direkt makalöst bra ut. Verkligen en utveckling av Xbox 360-varianten som redan den var bäst i alla spel som inte krävde styrkors.

• Prestanda - Att Microsoft var så vaga om prestandan under sin presentation samt det faktum att de förklarat att de inte satsar på hästkrafter, tyder på att det kan vara ett ganska rejält glapp prestandamässigt mellan Playstation 4 och Xbox One. Förstnämnda har sannolikt bättre komponenter, mindre krävande operativsystem och Xbox One ska dessutom enligt programmerare vara svårare att utveckla till. Blir Playstation 4 marknadsledare nästa generation, finns risken för väldigt risiga multiformatsversioner till Xbox One.

• Design -Jag vet att folk gnölar, men jag står fast vid att Xbox One ser stenhård ut. Retrofuturistiskt cool. Den kommer definitivt smälta in bra tillsammans med övrig utrustning. Att den är stor ser jag heller inga problem med, jag fick plats med den första Xboxen och Playstation 3 -tidernas största (och tillika en av de fulaste) konsolerna - rymdes utan problem i mitt hem. Bor man inte i en garderob så känns det som att man verkligen letar saker att gnälla på.

• Skype-chat - Nej, Snap-funktionen tror jag inte på alls. Video-chat känns lite väl tidig 3G-mobil från 2005. Allt sådant här görs via ens smartphone idag och en ofattbart liten andel människor drömmer om att få hålla kontakten med polare vid video-chat på Skype istället för gratis mobilsamtal med ett abonnemang som Halebop Rubbet. Att offra RAM-kapacitet på att alltid ha en sådan här tjänst tillgänglig är stort feltänk.

• Serverkapaciteten - Det är svårt att få en uppfattning om hur fruktansvärt bra Microsoft uppgraderat serverparken. Från 15 000 enheter till 300 000. Och med visionen att en del data ska kunna streamas till spel för att få bättre grafik så kommer man ifrån problemet att hela spelet ska streamas. Därmed minskar man risken för lagg och strul om man istället låter exempelvis någon del av bakgrunden renderas på annan ort. En bra kompromiss.

• AA-batterier - Är glad att Microsoft valde denna variant istället för inbyggda laddningsbara batterier. Tar de slut vill jag enkelt kunna byta och fortsätta lira trådlöst. Det är både snabbast och smidigast. Dessutom slipper man framtida krångel när de laddningsbara batterierna till slut oundvikligen dör.

• Kabel-TV - Alla kabel-TV-företag sliter ont med att folk bytt TV-vanor. Idag är det Netflix, SVT Play och liknande som gäller, att vara slav under TV-tablån är helt enkelt ute och Smart TV är inne. Då kommer Microsoft på att man ska bygga en konsol vars paradnummer är kabel-TV-hantering. Det hade varit ett bra beslut 2005 för Xbox 360, idag känns det oerhört föråldrat.

• Kopierade spel - Nu verkar Microsoft själva aningen osäker på hur det här ska fungera, men det var faktiskt hög tid att göra något åt det. Flera Xbox 360-spel kopierades i över en miljon ex, till PC är siffror på 4-5 miljoner vanliga. Att säga att varje kopierat spel är en förlorad försäljning är såklart idiotiskt, men det är precis lika idiotiskt att säga att noll av dessa miljoner hade köpt sig ett ex om möjligheten att kopiera inte funnits. Även om Sony säger annorlunda idag tror jag även Playstation 4 kommer visa sig fungera på liknande sätt, och jag tror att tack vare detta kommer vi under en generation till kunna betala lika lite för spel som vi gjorde på 80-talet medan nästan allt annat blivit flera gånger dyrare.

• Röst- och geststyrda menyer/webbläsare - Jag har otroligt bra röststyrning på min Samsung Galaxy S4, och vad jag förstår är Siri till Apples mobiler ändå bättre. Men det är trots det otroligt sällan jag vill använda funktionen annat än som tech-demo. Att sitta hemma och gapa åt mobil, Xbox One eller Smart TV är otroligt osexigt och jag kan verkligen inte se att det är bra användning av processorkraft att alltid ha detta tillgängligt.

• Tystnad - Att Xbox One redan nu utmålas som en tyst konsol tackar jag verkligen för. Xbox 360 lät som en vindblås när den släpptes och Playstation 3 hade ofta problem med fläktar som gick med maxfart. Det kommer kännas otroligt skönt att inte behöva höra sin konsol framledes.

• Ständig uppkoppling - Min smartphone är faktiskt rätt värdelös utan uppkoppling. Apparna blir snabbt gamla och ouppdaterade och många fungerar inte ens. Och till PC fungerar det på samma sätt. Att behöva koppla upp konsolen en gång var 24:e timme gör mig verkligen ingenting år 2013. Det hade varit ett problem med Dreamcastens inbyggda modem 1999, men det var 14 år sedan. Att leta långsökta scenarion som kan inträffa då det skulle vara ett problem köper jag inte.

Remedys Quantum Break till Xbox One såg kriminellt bra ut och under E3 utlovas ytterligare sju helt nya spelserier.

Xbox One Reveal 2013 Highlights

Ett av mina absoluta favoritklipp på Youtube är Sonys vrak till E3-presskonferens från 2006 där någon driftig själ sammanfattade eländet på en minut. Sedan dess har folk försökt göra liknande grejer med varje presskonferens, utan att ens vara i närheten av lika roliga.

Och det är väl det. Det krävs bra råmaterial för att lyckas. Och det var precis vad Microsoft bjöd på igår med Xbox One-visningen. Missade ni den igår, här är en snabb sammanfattning som får med det vitkigaste - klicka på denna länk.

"TV"

28 Xbox One-texter

Xbox One är alltså utannonserad. Känner du att du missat något och vill läsa ikapp om vad som hänt så kan du hitta alla våra 28 texter om den nya konsolen på denna länk.

Vad tyckte du om Xbox One?

Häpnadsväckande svagt

Jag jobbar stenhårt på en artikel om Xbox One, där mina intryck kommer att finnas med. Men min spontana reaktion är att det som visades var häpnadsväckande svagt. Fullt i klass med Sony 2006 och Nintendo 2011.

Aktiemarken verkade anse samma sak, här nedan är hur Sonys aktiekurs påverkats den senaste timmen...

De som trodde på fritt fall för Sonys aktiekurs... tja... Det blev det motsatta...

10 minuter kvar...

Japp, om tio minuter smäller det, då ska Microsoft visa upp Xbox 720. Du har väl sett att du kan se hela tillställningen hos oss (på denna länk)?

Det blir spännande att se hur Microsoft kommer att förvalta sitt arv. Man har ju mer än tredubblat sina marknadsandelar med Xbox 360 medan Sony halverat sina. Hur tänker de gå vidare? Är lösningen mer casual, mer hardcore eller något helt annat.

...om tio minuter vet vi...

Ser Playstation 4 ut såhär?

Något driftig själ på Reddit har dissikerat den Playstation 4-trailer Sony visade upp tidigare idag. Utifrån det har han kunnat göra en riktigt hygglig variant som faktiskt passar in med allt vi fick se.

Mitt stalltips är alltså att personen kommit hyggligt nära verkligheten och att Playstation 4 i slutändan kommer att se ut ungefär såhär.

Vad tycks?

Nytt kart-krig på gång

Mario Kart är den orubblige kungen som gång efter gång visar att intresset för maskotracing är närmast perverst stort. När det ursprungligen släpptes till Super Nintendo resulterade det därför i en rad efterföljare. Alla skulle köra maskot-race.

Inget spel blev dock riktigt populärt, och trots att Mario fortsatt skörda kart-framgångar har det varit ganska lugnt med seriösa utmanare tills Sega släppte Sonic & Sega All-Stars Racing för några år sedan. Och det blev något slags vändpunkt.

För nu verkar det som att vi kommer att dränkas i kulört kart-racing. Efter Sonic släpptes ModNation Racers, Sonic fick sin egen uppföljare Sonic & All-Stars Racing Transformed, Sackboy provade på konceptet i Little Big Planet Karting, vi har fått F1-spel med karts och Mario Kart till Wii U väntar runt hörnet.

Lägg till det att att Microsoft ryktas jobba på ett eget kart-spel, att ett kart-spel med Lego-tema sägs vara på väg samt att rykteskungen på Twitter nu skriver att även Disney jobbar på maskotracing. Kort sagt ser det ut som att vi inte kommer få göra annat under det närmsta året än att spela kart-spel.

Här borde jag väl antagligen skriva en lakonisk slutkläm på bloggen av något slag, men det tänker jag inte göra. Jag älskar kart-spel och är överlycklig över att subgenren tycks ha fått en nytändning. Viva la framtiden, eller något!

Att denne herre kommer vara med i ett eventuellt kart-spel med Disney-tema är något av en lågoddsare.

Nintendos uppförsbacke

Jag har haft mer roligt med Wii U i vår än jag haft med Playstation 3 eller Xbox 360. Den är verkligen nyskapande, men samtidigt långt ifrån problemfri. För det är svårt att blunda för det faktum att Nintendo definitivt inte byggt någon hårdvarumässig supermaskin.

Innan Wii U används fullt ut av diverse utvecklare kommer det ha gått några år och först då lär den komma ikapp de snyggaste spelen till Playstation 3 och Xbox 360. Dessutom klagar utvecklarna på att den är krånglig och bökig att arbeta med, och det är inte direkt någon hemlighet att det varit speltorka till Wii U sedan releasen.

Försäljningen ser visserligen inte speciellt mycket sämre ut än hur den såg ut för Playstation 3 under samma period, Sony sålde 3,61 miljoner konsoler (och Xbox 360 sålde i 3,2 miljoner exemplar), medan Wii U sålt i 3,06 miljoner exemplar. Det finns dock några betydande skillnader.

Playstation 3 och Xbox 360 var det i många fall brist på och butikerna tog överpriser men det såldes ändå konsoler snabbare än vad fabrikerna kunde skruva ihop dem. Wii U finns i överflöd men för få vill ha dem, och butikerna rear ut dem. Siffrorna är i sig ganska missvisande, med andra ord.

Och när jag läser att ansedda branschsajten Games Industry redan dödförklarat konsolen och EA-utvecklare spy galla över den blir jag ändå lite fundersam. Nintendo måste agera snabbt och kraftfullt.

Deras egna spel har räddat både Nintendo 64, Nintendo DS och Nintendo 3DS, och det kan såklart även gå vägen med Wii U. Men då måste de också aggressivt justera priset, skaffa sig några tunga tredjepartsexklusiviteter och komma igång nu. Annars kan det här betyda att de framgångar man hade med Wii är helt utraderade medan man är tillbaka på Gamecube-nivå igen.

Och det vore trist, oerhört trist. Nintendos kreativa spel är färgklickar i en spelvärld som faktiskt kört lite fast. De behövs för att visa att man kan sälja 20 miljoner genom att bara erbjuda bra underhållning utan påtvingade multiplayer-lägen, dyra mellansekvenser, kända röstskådespelare och jämnbruna militärer.

Kort sagt håller jag tummarna för att det ska ta sig för dem, men de måste snabba på. Lyckas Microsoft eller Sony (nej, jag tror faktiskt inte att de båda kommer sälja jämnbra en generation till, vi kommer få en klar vinnare) få rejält fäste så vette fasen om det ens är möjligt för Nintendo att ta sig tillbaka igen. Och det vore en förlust för alla som gillar bra spel.

I det här fallet finns risken att inte ens Super Mario räcker till för att klara biffen åt Nintendo.

Ny japansk PC-attityd?

PC som spelformat har länge varit försvinnande litet i Storbritannien, och heller inte så populärt som man kan tro i USA. I Japan har det dock varit flera resor sämre. Där har PC knappt ens kunnat kuriosaklassas utan varit ett nischformat för obskyra spel som helt enkelt inte får släppas till konsol.

Men under senaste året har det känts som att det här håller på att luckras upp ordentligt. Allt fler japanska spel släpps till PC lika självklart som till Playstation 3 och Xbox 360, inte minst från Capcom. Men även Square Enix hakar på tåget, bland annat kom HD-versionen av Final Fantasy VII till just PC i samband med jubileumet, och nu låter man meddela att man gör samma sak med Final Fantasy VIII.

HD-versionerna av några av tidernas populäraste konsolspel kommer alltså inte ens till konsol. Och nu meddelar Platinum Games att Metal Gear Rising: Revengeance också är på väg till PC. Därmed har de alltså kunskapen och utvecklingsmöjligheterna för att göra PC-spel, och chanserna ökar därmed för att exempelvis Bayonetta eller Vanquish också ska släppas till PC.

Jag tror vi står inför ett skifte i japansk spel-policy. Inom ett års tid tror jag vi kan räkna med att PC också kommer att få vara med och leka när japanska spel ska utannonseras. De må inte ha någon publik i Japan, men västerlänningar som vill ha bättre grafik och bilduppdatering kör gärna PC.

Det här tror jag både är nödvändigt och helt rätt tänkt. Många konsolspelare har de senaste 2-3 åren investerat i en bra PC, och jag tror att de kommer dra sig för att haka på nästa generation i första taget. Och vill den krisdrabbade japanska spelvärlden kunna kränga sina titlar så är det här ett helt naturligt steg för att kunna vara aktuella i framtiden.

Ett av många typiska japanska konsolspel på väg till PC - Metal Gear Solid: Revengeance.

Mina favorit-appar #4

Ok, det här är en mer riskabel grej än mina andra tips och ganska mycket ett improviserat inlägg. Jag har nämligen inte använt min fjärde app-rekommendation mer än en dag (jag kör som vanligt Android-versionen).

Det räckte dock och jag har åtminstone hunnit använda den i flera timmar och inser att det här kommer bli en tidsslukare av rang för mig. Och med det sagt, över till mitt fjärde app-tips...

• Readly

Bakom den lite torftiga ordleken Readly ligger en Spotify-liknande tjänst, till bredden fylld med svenska magasin. Eller ja, 55 stycken åtminstone. Och bland dem trängs flera av de jag normalt brukar köpa valda lösnummer av, eller till och med prenumererar på. Det inkluderar bland annat Allt om vetenskap, Allt om historia, M3, PC för alla, Råd & rön samt Whisky & bourbon.

För 99 kronor i månaden får jag läsa hur många tidningar jag vill, även äldre nummer, och den som är slängd i matte inser naturligtvis att det blir en besparing redan efter att ha läst två tidningar. För mig som slaviskt läser tidningar var jag än är och när jag än får några minuter över, känns Readly verkligen som en skänk från ovan. Det är praktiskt, enkelt och riktigt smidigt att använda appen som dessutom ser helt bedårande bra ut på min Google Nexus 10-tablet.

Att dessutom få alla tidningarna med samma interface, möjlighet att använda bokmärken samt funktionen att snabbt kunna dela med sig av saker man gillar till sociala medier känns även det som något jag verkligen uppskattar. Så för att sammanfatta så har jag alltså inte hunnit hårdtesta Readly så mycket att jag egentligen kan kalla det en favorit-app ännu, men av det jag sett lovar det extremt gott och det här lär bli ett av mina största tidsfördriv framledes.

Ett svårslaget tips ingen tidningsälskare bör vara utan. Ladda ned på denna länk.

Första delen av Mina favorit-appar

Andra delen av Mina favorit-appar

Tredje delen av Mina favorit-appar

Windows Phone går om Blackberry

Det går verkligen sakta men säkert för Windows Phone, men faktum är att de faktiskt växer. Visst, de är inte ens i närheten av Iphone som har en marknadsandel på 17,3% (dagsfärska uppgifter och ännu längre ifrån Android med 75% - men faktum är att de just passerat den ändå ganska väletablerade Blackberry.

Windows Phone har nu 3,2% marknadsandelar och det börjar bli såpass mycket att det är nog för att få de flesta appar, en del exklusiva och bli en spelare att räkna med. Att växa 1% på ett år (vilket är vad de gjort) är faktiskt en rejäl framgång och det beror såklart till stor del på Nokia. Framgång föder som bekant framgång.

Själv förblir jag nog trots allt skeptisk ett tag till och kör vidare med Android, men vad säger ni som läser? Kan ni tänka er att testa Windows Phone, och ni som kör det - är ni nöjda?

Vad tycker och tror du om Windows Phone?

Ny charmoffensiv från EA?

Det är ingen större hemlighet att EA vann årets sämsta företag igen i USA, en undersökning som annordnas av The Consumerist och som handlar om hur företaget bemöter sina kunder. De som lanserat teorin att BP skulle ha vunnit på grund av oljeläckan, vapenföretag och så vidare har alltså inte riktigt fattat vad det handlar om.

Nå, vann gjorde de som sagt. Strax innan de gjorde det, byttes dock chef. John Riccitiello lämnade och Peter Moore tog över. Och Riccitiello är mannen som fattat och/eller godkänt de flesta riktigt kontroversiella grejer EA haft för sig.

Peter Moore är å andra sidan mannen som lyckades göra det en gång i tiden så avskydda Microsoft till ett ganska omtyckt företag. Och nu tror jag han laddar på med en charmoffensiv, för i år tänker man inte bli sämst.

Tecknen på det är flera, men det som fick mig att skriva denna blogg är beslutet att Online Pass i sina spel. En av de grejer jag stört mig mest på, som gör spel svåra att låna ut till polare samt att de dessutom varit tidsbestämda så man kunnat köpa nya spel som inte gått att använda innan man betalat en avgift till. Rent svineri.

Det här är såklart ett bra beslut från EA, och jag ser fram emot att få se vad Peter Moore kommer att göra härnäst. Jag tror på en generell kvalitetshöjning och fler liknande beslut framledes. Särskilt bra PR är det trots allt inte att vara sämst, år efter år.

Peter Moore inleder sin tid som EA-boss med populära beslut.

Så... var är läckorna?

Det är nu officiellt mindre än en vecka kvar tills Microsoft visar Xbox 720, vilket såklart kommer bli fantastiskt häftigt. Men det är en sak som förbryllar mig rejält. Microsoft, läckornas mästare, har nämligen lyckats med konststycket att hålla oväntat tätt denna gång. Visst har otroligt mycket sipprat ut (och jag är övertygad om att minst 80% stämmer eller har sanning i sig), men de där där sista avgörande grejerna saknas.

Som jämförelsen kan inflikas att Microsoft vid samma tidpunkt inför Xbox 360-avtäckningen redan hade fått hela jäkla konsolen läckt (kolla bilden i bloggen, kanske minns du den från 2005?). Och sedan rullade det på, allt Microsoft gjorde läckte, vartenda spel, varenda grej. Så sent som på E3 för två år sedan så läckte hela Halo 4 ut innan presskonferensen ens hade startat.

Nu har vi ingenting sådant, till och med Sony - som annars är bra på ämnet tystnad - drabbades av en del läckor inför Playstation 4-visningen. Inte minst bilder på handkontrollen och detaljerad information om dess nyheter samt nya funktioner i konsolen som möjlighet att spela in medan man spelar för att sedan ladda upp till Youtube.

Det ryktas att Microsoft kör rena maffiametoderna mot inblandad personal för att helt undvika läckor och kunna spåra minsta detalj till vem som råka säga/visa för mycket. Och med tanke på hur tyst det är jämfört med Microsofts spelhistoria så tror jag det kan finnas visst fog för uppgifterna. Något har helt enkelt hänt.

Med det sagt så kan man ju fundera över om det här är bra eller dåligt för Microsofts del. Ja, Sony drabbades av läckor, men fick i gengäld en bättre hype inför sitt avtäckande av den nya konsolen. Det var ett jämnare flöde av nyheter fram till händelsen som gjorde folk uppmärksamma på vad som var på väg. Microsoft har helt enkelt inte riktigt samma hype, och att de är nummer två på bollen i detta fall tror jag bara är en del av förklaringen till varför.

För att knyta ihop säcken kan jag ju inflika att jag varje dag som går nu väntar mig en dunderläcka. För inte kan väl det här hålla hela vägen fram tills på tisdag? Rätt vad det är kan bilder på den nya konsolen dyka upp, spel läggas upp till förhandsbokning av misstag, handkontrollsprototyper hamna på avvägar och så vidare. Felmöjligheterna är helt enkelt väldigt många, och trots allt tror jag det nog är en tidsfråga när något konkret läcker - inte om.

Den här bilden på Xbox 360 läckte över en vecka innan konsolen faktiskt visades upp.

Älskade hundj***l

"Men vad är det här för plastploppar som ligger i soffan?"

Orden är min sambos efter att hon satt sig ned för att avnjuta Life of Pi på Blu-ray. Vi letar. Fattar ingenting. Var kommer de ifrån? Att hunden tuggat sönder dem kan vi dock se.

Svaret uppenbarar sig snart. Min vita Dual Shock 3. Uppäten. Plastkuddarna på analogspakarna är borttuggade och spakarna nedgnagda.

Älskade hundj***l, om du läser detta, håll dig gärna borta från spelen fortsättningsvis.

Tack på förhand,
husse

Gottigottgott.

Utlovade intryck av Samsung Galaxy S4

Har som jag skrev i min blogg för dryga veckan sedan blivit med ny smartphone. Ofrivilligt. Min HTC One X som fortfarande står sig som en av de bästa mobiler jag ägt (paradoxalt nog tillsammans med en annan HTC-telefon på andraplats - nämligen TyTn II), gick i asfalten under en joggingrunda och fick kasta in handduken. För gott.

Lovade som bekant att återkomma med intryck och jag är inte den som tänker bryta några löften, så här är de.

• Hälsotrams - Jag tvivlar mycket starkt på att någon kommer köpa en Samsung Galaxy S4 istället för att gå till doktorn och de appar Samsung knåpat ihop för hälsa finns redan i bättre utföranden på Google Play. Helt värdelös bloat-ware med andra ord som lyckligtvis går att dölja, men som vanligt inte att radera.

• Snabba uppdateringar - Jag gillar Android, men man ska inte lura sig själv, inställningsmöjligheterna kommer med ett pris. Allt fungerar inte på alla mobiler och framför allt fungerar inte allt stabilt på alla mobiler. Och så finns det Samsungs Galaxy-serie. Idag standard-Androiden. Allt fungerar, allt är optimerat efter dem och jag imponeras gång på gång över hur lättägda de faktiskt är.

• Snabba uppdateringar #2 - Medan HTC såsade med nya uppdateringar av mobilens mjukvara och andra gör samma sak, sitter Samsung i en helt annan sits. Och behandlar det därefter. De skönhetsfläckar jag tyckte mig uppleva i början patchades bort redan efter någon dag, och snart kommer ytterligare en mjukvaruuppdatering. Color me en nöjd kund.

• Snålt med minne - 16 gigabyte medföljer som bekant när man köper Samsung Galaxy S4, varav Samsung dock lägger beslag på nära hälften. Det är helt enkelt inte okej. Lyckligtvis kan man köpa valfritt tokbilligt MicroSD och sedan fylla på med så mycket minne man vill, men som bekant är det inte alla appar som vill använda det. 32 gigabyte borde alltså varit standard.

• Tjusig - Jag vet, det var en av de saker jag kritiserade Galaxy S4 för. Gillade inte alls designen på framför allt föregångaren. Men det har faktiskt hänt mer än man tror med både tjocklek och utseende och idag så tycker jag att det faktiskt är en ganska snygg telefon. Knappast toppskiktet (hej HTC One), men absolut mer än godkänd.

• S View Cover - Samsung har varit förvånansvärt dåliga på bra tillbehör till sina Androider, men nu verkar det bli ändring på det. Jag skaffade snabbt S View Cover trots känningar i kräkreflexen av prislappen, men det gör en redan bra telefon ännu bättre då den blir tåligare, snyggare och faktiskt även mer praktisk.

• Super AMOLED - Skärmen alltså. Jösses Amalia. Färgåterigvningen och svärtan är helt underbar och jag kommer på mig själv med att kolla Netflix-rullar på Samsung Galaxy S4 bara för att det blir så... skarpt. Grym skärm, grym respons, kort sagt.

Den må kosta ett skålpund guld, men investera i S View Cover till din Samsung Galaxy S4.

Kunglig Argo

Som den sannolikt sista personen i Sverige har jag nu hunnit kika Oscars-vinnaren Argo... och är mäkta imponerad. Jag förstår absolut hyllningskörerna.

Initialt kände jag mig lite förbryllad av de extrema friheterna man tagit sig med den verkliga förlaga som ligger bakom historien (jag lider med Storbritannien och Nya Zeeland), men med den film det blev av det så kan jag omöjligt klaga.

Hann även kika på utskällda Rock of Ages. Har förstått att få gillar den, men jag hade trevligt rakt igenom. Knappast en bra berättelse men fylld med för mycket bra shownummer och tidstypiska inslag för att jag skulle kunna tycka illa om någonting egentligen. Riktig trivselrulle.

Kungrulle!

Jag spelar Metro: Last Light

Jo, precis, svårt att tänka sig ett sätt att bättre spendera Kristi flygare än att spela lite. Och varför då inte göra det med månadens hetaste actionspel, Metro: Last Light.

Ännu får jag inte berätta något, men, tja, jag ser i vart fall inte ledsen ut medan jag spelar och det är absolut kul med titlar som drar nytta av PC-formatet lite extra.

Hutlöst snyggt actionäventyr.

Gott på amerikanska #6

En av de bästa saker jag vet med USA är hur de utan att knussla försöker göra business. Av allt. Många svenskar förfarar sig såklart (tjäna pengar gör bara hemska människor!), men vältrar sig ändå i det som senare blivit till vardagssuccéer.

Men trots allt är det väl ändå så enkelt som att gillar man inte en produkt - så behöver man heller inte köpa den. Själv hör jag till den kategorin personer som alltid vill testa saker innan avfärdande, hur grisiga de än må vara. Och jag har blivit positivt överraskad många gånger.

En produkt som jag definitivt ska testa under stundande USA-resa är Sonic Drive-Ins sommarnyhet Peanut Butter & Bacon Shake. Kort sagt - jordnötssmör, bacon, glass och en väldans massa socker hopmixad till en läskande milkshake.

Totalt drygt 1700 kalorier för en stor, vilket alltså betyder att man får i sig nästan hela dagens behov på en och samma gång. Praktiskt, gott och underbart. Go' och Glad Kexchoklad - som vi säger i Sverige.

De 1720 kalorierna avrundas med fördel av gräddtopping och ett sötat körsbär som kronan på verket!

Träffsäker nördhumor

Det saknas inte direkt serier om spel på internet, ofta håller de dock ganska låg standard. Men i detta fall, I LoL'd!

Mer träffsäkert än jag egentligen vill erkänna av Brental Floss.

Ännu mera Star Wars-gnäll... #2

...fast den här gången är det jag som gnäller, det vill säga raka motsatsen från igår. Läser nämligen nyheten om att svenska Avalanche skulle få göra ett Star Wars-spel. I en öppen värld. Baserat på Just Cause 2-tekniken.

Det hade utan att överdriva kunnat bli ett av världens bästa spel. Jag blir helt svimfärdig när jag tänker på det. Att det inte blev av beror varken på Disney Eller EA - utan Lucasarts. Och det är just denna mängd usla beslut som senare gjorde att de fick lägga ned. De var verkligen inte kompetenta nog att se om sitt eget hus.

Trist, enormt trist, men likafullt sant. Det är stor sorg att Avalanche aldrig fick chansen att göra det här spelet och nu tänker jag sitta med armarna i kors och vara tjurig en stund över detta förfärliga faktum.

Sedan Disneys övertagande snackas det mer Star Wars än på tio år. Äntligen händer det något.

Ännu mera Star Wars-gnäll...

...fast inte från mig då. Jag är fortfarande positiv till Disneys uppköp av Lucasfilm. Gubben George misslyckades som bekant med filmerna och Lucasarts misslyckades med spelen. Jag tror stenhårt på en generellt kvalitetshöjning av allt Star Wars.

Idag tog dock gnället mer fart sedan det uppdagats att EA köpt rätten att göra Star Wars-spel. Folk är upprörda, förbannade. Ja, rent vansinniga. Och jag förstår verkligen ingenting.

Plötsligt ska bland annat Dice göra Star Wars-spel. Våra extremt kompetenta svenska hjältar ska alltså göra Star Wars-spel med sin blytunga Frostbite-teknologi. En rimlig gissning är att delar av teamet bakom Battlefield nu även kommer att få göra Battlefront.

Chansen finns alltså att vi kommer få uppleva storskaligt Star Wars-krig med grafik som kommer få våra mest kraftfulla datorer att gråta. Och att Bioware får chansen att göra mer Star Wars kan jag bara inte se som negativt hur jag än vänder och vrider på saken.

Till sist är det Visceral Games, studion bakom Dead Space som nu ska få göra Star Wars. De lär bli EA:s mjölkko och de som gör spel direkt baserade på filmerna. Vilket dock inte heller är det sämsta. Visceral Games har gjort bra spel förr och kommer absolut inte per automatik vara sämre än det Lucasarts som gav os mediokert junk som Force Unleashed II.

Nej, jag fortsätter ställa mig extremt frågande till all kritik. Jag kan bara se bättre filmer och spel framför mig.

Och just tanken på Dice och Star Wars gör att jag mest troligt kommer ligga vaken och dreggla av pur upphetsning hela natten. Detta kan bli omänskligt bra, och jag kan faktiskt inte komma på en enda studio som hade varit bättre lämpad för uppdraget.

Tror du kraften kommer vara med EA?

Mina favorit-appar #3

Eftersom jag som sagt nyss nyss blivit med ny smartphone, så kom jag att tänka på i vilken ordning jag laddade hem mina oumbärligaste appar. Och det var en som hade lite högre prioritet än alla andra, och därmed utgör en solklar kandidat i min bloggserie över mina favorit-appar. Som vanligt kör jag Android, men de finns säkert även för andra format.

• SwiftKey

En av de saker jag gillar mest med Android är hur lätt det är att ställa in saker och ting och möjligheten att välja tangentbord är en av de främsta. Jag vill själv få välja om mitt tangentbord ska ha ett specialtecken per tangent eller massor samt kunna ställa in om det numeriska tangentbordet ska nås via ett knapptryck eller vara synligt hela tiden. Dessutom vill jag kunna ha flera språk aktiverade samtidigt med ordförslagen utan att behöva växla mellan dem aktivt.

Och enligt min ringa mening finns det ingen app som gör det allt det här bättre än SwiftKey. Appen lär sig med kuslig hastighet hur jag brukar skriva, ord jag brukar använda och förutspår min ordföljd på ett sätt som får mig att tro att det handlar om tankeläsning (det kan dock även ha att göra med det faktum att SwiftKey lär sig av det man skriver på Facebook, Gmail och Twitter om man ger den behörighet). Ofta kan jag bara skriva 1-2 ord i början på ett SMS och sedan få fram det jag vill ha sagt enbart genom att välja ur tillgängliga ordförslag.

Att det sedan finns gott om fiffiga småfunktioner som gör proceduren ännu snabbare och smidigare är liksom bara bonus, och varje gång jag tvingas låna någon bekants mobil (oavsett om det är en Android, Iphone eller Windows-lur) för att skicka ett SMS känns det som rejäl stenålder. Kort sagt var SwiftKey den första appen jag lade in på min Samsung Galaxy S4 - och det av en god anledning.

Prova att ladda ner. Ditt textande kommer aldrig att bli detsamma igen. På ett bra sätt.

Ett svårslaget tips ingen smartphone bör vara utan. Ladda ned på denna länk.

Första delen av "Mina favorit-appar

Andra delen av "Mina favorit-appar

Sonys svåra uppföljning

När Playstation 1 visades var det väldigt få av oss som ens hade sett internet som oavsett inte ens liknar det internet vi har idag. Men när Playstation 2 skulle avtäckas var det annorlunda. Jag hade visserligen modem då, men jag följde det så gott jag kunde och laddade ned klippen med skyhöga telefonräkningar som följd.

Playstation 2 var magnifik, Sony bara brassade på med grafik och Dreamcast som då var enda konkurrenten såg ut som stenålder vid en jämförelse. Lilla utfattiga Sega hade inte en chans att mäta sig ekonomiskt med Sony som då hade samma position som Samsung har idag på elektronikmarknaden, och de slogs snabbt ut.

Men i ärlighetens namn hade Sony en hel del tur, för när Playstation 2 väl visades på nytt innan lanseringen var folk faktiskt missnöjda. Spelen såg inte alls lika bra ut som till Dreamcast och utvecklarna svor styggt över hårdvaran, faktiskt ännu mer än till Playstation 3. Men Playstation 2 var enda alternativet. Gamecube kom långt senare när Nintendo var som absolut svagast, och Microsoft kom också senare och var då helt obeprövade på konsolmarknaden.

Playstation 2 blev därför det självklara valet och tidernas mest framgångsrika konsol. Sony hade rätt timing på alla sätt och vis. Historien kunde dock ha blivit väldigt mycket annorlunda, vilket vi fick se prov på ett halvt decennium senare när Playstation 3 visades upp. Återigen dammade Sony på med vad jag skulle kalla den bästa E3-presskonferensen någonsin.

Det mesta skulle visa sig vara hittepå dock, men det är en helt annan historia. Och när lanseringen närmade sig visade man upp konsolen på nytt. Och precis som med Playstation 2 blev folk istället besvikna, både spelare och utvecklare. Man var inte ens i närheten av vad man hade lovat. Och den här gången hade läget i spelvärlden ändrats.

Microsoft hade nämligen lärt av sina misstag medan Nintendo hade bytt inriktning och det resulterade i att giganten Sony gjorde det största fall i förlorade marknadsandelar som någon stor konsoltillverkare gjort sedan Sega följde upp Mega Drive med Saturn. Värt att skjuta in är att Sony även visat PSP och PS Vita på samma bejublade sätt med urstarka presskonferenser, bara för att folk sedan blivit besvikna när enheterna väl lanserats och insett att förstnämnda inte alls var någon bärbar Playstation 2 och att sistnämnda absolut inte är någon bärbar Playstation 3.

Folk var helt enkelt bergsäkra på att det var god natt för Nintendo med Nintendo DS när Sony skulle satsa bärbart, och ett liknande scenario inträffade med Nintendo 3DS. Själv skrev jag en krönika om att det nog var god natt för Nintendo när Sony släppte PSP baserat på deras magnifika visning. Den står sig som det förmodligen mest felaktiga jag skrivit än idag.

Det här är såklart bara ren kuriosa. Men likt förbaskat upprepar historien sig ofta, och som bekant visade Sony upp Playstation 4 i februari, återigen till stort jubel och ursnygga klipp som spöar det mesta grafiskt. Hype-mätaren låter ganska precis som när Playstation 2 och 3 visades efter den första presskonferensen, ja, eller PSP och PS Vita för den delen. Allt ser bra ut. Fruktansvärt bra, rent av.

Nu ska Sony bara knyta ihop säcken och leverera på E3 i sommar. Och det är här jag är aningens bekymrad. För medan Microsoft och Nintendo haft en förmåga att visa för lite under sina första demonstrationer och fått kritik för besluten man tagit, har de sedan levererat prisvärd hårdvara med starka spel och sedan vunnit publikens gunst. Sony har historiskt däremot sett opererat baklänges. Man visar runt och håller tunt.

Jag är därför väldigt spänd på att se hur de tänker hantera årets E3-mässa. De har onekligen lyckats bygga skyhöga förväntningar, och nu måste de leva upp till dem. Om Microsoft visar sig ha likvärdig prestanda, lägre pris, fräschare funktioner, större exklusiviteter och Nintendo brassar på med supertitlarna bara de kan ha, finns uppenbar risk att historien upprepar sig. Att förlora communityts gunst kan gå fruktansvärt snabbt, och jag tror inte Sony har utrymme för det.

Förra Playstation-bossen Ken Kutaragi: "We want consumers to think to themselves 'I will work more hours to buy one.'"