Förra generationens finaste #2

Många hade fattat galoppen i min förra blogg. Jag jämförde alltså på allvar spel från förra generationen med spel som släpps idag. Hur står sig Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay mot Gears of War och har egentligen Final Fantasy XII någon chans mot Lost Odyssey. Sätt i spelen i era egna konsoler och jämför så lär ni mrka att de faktiskt har åldrats en hel del.

Ofta, för att inte säga oftast är det så att spel som verkligen pressar en konsol till bristningsgränsen och ska se någorlunda realistiskt ut, är de spel som åldras sämst. Till på NES där spel som Battletoads idag ser ut som ofattbart skräp medan Super Mario Bros 2 är hur läckert som helst, eller på hur Wrestlemania till Super Nintendo för sin tid hade direkt fotorealistisk grafik. Detta medan man idag tycker att människor bestående av något tiotal färger och några bildpunkter har ofattbart lite med fotorealism att göra. Wrestlemania som var så snyggt är helt enkelt idag ett av de fulaste spelen.

Två av era vanligaste gissningar på vad som skulle finnas med på den sista delen av min tio-i-topp var Ninja Gaiden och Resident Evil 4. Två spel som för sin tid var så ofattbart snygga att de belönades med tior i grafik. Och Ninja Gaiden står sig fantastiskt bra än idag, men Team Ninja får vackert nöja sig med ett spel på listan och de har faktiskt en titel som bättre har klarat tidens tand...

Resident Evil 4 har drabbats av ålder. Det är fortfarande snyggt och på en topp 20 hade det nog kandiderat. Men det är grynigt och inte alls lika läckert längre och jag tycker mig ha vaskat fram en klart bättre kandidat som lär tillfredsställa alla fans som gissat på Resident Evil 4. Sätt på detta spel och fyra och låt en okunnig person välja mellan dem utifrån det grafiska så får ni se vad de plockar.

Till sist var det en hel del röster om God of War. Det första spelet är ursnyggt men platsar inte riktigt. Spel nummer två skulle kunna ha varit med, men det kom så sent som förra året och jag känner inte riktigt att det är rättvist att ta med ett så nytt spel. Det är så mycket nyare än allt annat och blir svårt att avgöra hur det kommer att kännas efter fem år när fem år helt enkelt inte gått.

Men nog svamlat, över till listan:

5. Panzer Dragoon Orta (Xbox, 2002) - Panzer Dragoon-serien till Sega Saturn var en av de häftigaste spelupplevelserna som fanns till konsolen. Ett hektiskt actionspel ovanpå en drakrygg fyllt med så mycket stämning att man kunde ta på den. Önskade hela tiden att Panzer Dragoon skulle komma till Dreamcast, utan att det blev så. Men frågan är om det inte var lika bra. För kort efter Segas krasch flyttades alla deras spel över till andra format, där Microsoft drog längsta strået med Panzer Dragoon Orta. Det blev ett svinigt coolt spel som levererade en spelupplevelse som slår det mesta och än idag är det sjukt häftigt och sjukt snyggt.

4. Starfox Adventures (Gamecube, 2002) - Jag har faktiskt aldrig varit någon Rare-fantast och Starfox Adventures kändes ganska medelmåttigt. Spelmässigt alltså, för grafiskt var det Rare som visade var grafikskåpet skulle stå. Starfox Adventures hade så mycket fantastiska effekter, otroliga detaljer och var det första spelet som hade med päls som faktiskt kändes som päls i ett spel. Än idag är det en enorm wow-känsla att damma igång Rares gamla klassiker och man kan inte låta bli att undra när vi ska få ett såhär pass snyggt spel till Wii.

3. Resident Evil Remake (Gamecube, 2002) - Nej, gott folk. Resident Evil 4 kom inte med. Dess föregångare, remaken av det allra första Resident Evil gjorde det dock. Capcom maskerade de förrenderade omgivningarna på ett så fantastiskt sätt att hela spelet rakt igenom kändes fem år före sin tid. Resident Evil Remake känns verkligen som ett spel i denna nya generation och jag sitter förbluffat bara och myser åt hur nästan löjligt bra Capcom lyckades med att fräscha upp sin gamla klassiker och jag jag önskar verkligen att fler delar ur serien kunde få samma behandling.

2. Dead or Alive 3 (Xbox, 2001) - Det var ett premiärspel till Xboxen när den lanserades i USA redan 2001. Men som Dead or Alive 3 står sig. Det har inte åldrats en dag och när jag väljer Kasumi för att möta Ayane på den sinnessjukt täta skogsbanan eller matchar Hayabusa mot Christie på stranden med solnedgången och alla fåglarna, sitter jag bara och gapar. Tog jag fel spel? Var det Dead or Alive 4 jag satte i? Med Dead or Alive 3 blev Team Ninja kända som kungar av grafik och även om deras talang inte längre riktigt håller måttet i denna nya generation, håller Dead or Alive 3 måttet. Med råge.

1. Legend of Zelda: Wind Waker (Gamecube, 2002) - Jag var ett stort Zelda-fan ända till Nintendo 64 kom. Ocarina of Time kändes opersonligt. Något slags mörkgrön Link som såg lite mer vuxen ut men lät som ett barn och en teknologi som inte alls lyckades förmedla den levande värld den försökte. Majoras Mask var lite bättre men ändå inte riktigt Zelda för min del, och jag hade nästan gett upp hoppet efter Gamecube-trailern som visade en vuxen fäktande Link. Trams.

Men Shigeru Miyamoto hörde mina tankar och styrde om hela grafikstilen och spelet mot något mer levande och skapade ett Zelda med mer fantastiska och varierande äventyr, en urcharmig och uttrycksfull Link och en grafisk design som backades upp till 100% av brutal teknik. Legend of Zelda: Wind Waker är precis lika snyggt idag som när det kom och står sig mot all konkurrens som släpps idag och kommer förmodligen kännas lika bedärande om tio år.

Då var de tio spel ur den förra generationen som jag tycker känns snyggast än idag avslöjade. Ni håller säkert med om en del, om annat inte, fyll gärna på med era egna listor.